Efter ett himla hattande har jag beslutat mig för att sluta med denna blogg. Tid och ork finns inte till läsning i den mån jag skulle önska. Kanske en annan gång, en annan tid.
Jag har istället kickat igång en annan blogg med ett annat ”tema”. Den är redan publik men jag vet inte riktigt om jag är ”mogen” att outa den riktigt än. Den handlar om NPF. Tror du dig vara intresserad så hör av dig om du vill.
Jessica/denvarbra
Jag bara bär hem en massa böcker från mina tre bibblor. Tid till läsning har jag svårt att hitta. Sätter min förhoppning till jul- nyår- och trettonhelgerna. Snart är vi där.
Jag har läst Annika Koldenius bok Vi var alltid beredda. Jag läste den i ett nafs, lagade middag under tiden, hade med den i tvättstugan, kunde bara inte släppa den. Och tårarna rann. Fick säga till mig själv, nej Jessica, nu räcker det, men inte hjälpte det. Från start var den där olustiga hemska känslan där – det kommer inte att gå. Han kommer inte klara sig. Även om jag visste det innan jag började läsa så hjälpte det inte. Det gick inte att stålsätta sig hur mycket jag än försökte. Så tårarna fick rinna, ibland var det svårt att se texten.
Men varför utsätta sig för att läsa en sån här bok då? Jo, för detta är sånt som händer runt om oss hela tiden. Barn dör. Och kvar blir föräldrar, syskon och alla andra runt omkring. Det är livet, det grymma livet. Koldenius skriver så vackert, naket och innerligt om sin kärlek till sin son Sam. Det handlar om ett liv som inte är som något annat. Ett familjeliv som får rejäla törnar på vägen. ”Jag orkar inte börja hoppas för att hoppas är så utmattande.” (s.89) och ”Jag kände mig återigen oförmögen att ta hand om mitt eget barn.” (s.101) och ”Vi var alltid på vår vakt.” (s.103).
Ni som följt mig tidigare vet att jag är svag för citat och i denna bok blev det många så här kommer några till. Kanske svårt för er att koppla till något men bloggen får funka som mitt komihåg.
”Jag tror det är beredskapen som rinner ur mig. Och att alltid vara beredd är att alltid med bultande hjärta stå i startblocken inför etthundrameterslopp, men inte veta när startskottet ska smälla av. Idag? Imorgon? Om två veckor? Aldrig? Det måste hända något med kroppen när den i nästan elva år med bultande hjärta håller andan i startblocket. Mitt huvud vill gå vidare, men min kropp vet inte hur det ska kännas när den inte är beredd. Jag tycker att min kropp lurar mig.” (s.124)
”Jag kan hålla sorgen borta genom att koncentrera mig på det praktiska, att få allt att fungera.” (s.125)
Jag måste låtsas att allt är som vanligt, för om jag inte gör det så faller allt.” (s.125)
Men ändå, känslan av att jag inte gjorde tillräckligt.” (s.143)
I ett vidare perspektiv, det är inte enkelt att vara förälder. En kram till dig Annika fast jag inte känner dig. Och så sänder jag tankar till din svärmor Malin som i min värld är hos Sam. I himmelen. Fick förmånen att träffa henne några gånger under min tid som gymnasiebibliotekarie.
Om ni vill läsa om boken så klicka in er på förlagets webb
Och om ni ännu inte läst boken så gör det. Det är värt varenda toarulle i hela världen!
Jag kom mig aldrig för att läsa bok 2 och 3 efter Snabba Cash. Mina bokintressen tog en annan väg där, efter ettan. Men så kom det sig att jag reserverade VIP-rummet åt maken som ville läsa. Och när boken sent omsider blev ”min” och hemburen till maken var han inte på läshumör. Knäppt va?! Då tänkte jag att jag skulle testa och där satt jag, tills boken var utläst. Jag hade tur att ha några dagars semester på barnens höstlov så jag började på söndag kväll och på tisdag förmiddag var jag klar. Gjorde en del annat också men boken lockade mig från sida 1!
Teddy har nyss muckat efter åtta år på anstalt. Han har ingenstans att bo, inga pengar och så är han skyldig folk en massa pengar. Och så har vi Emelie. Hon är påläggskalv på advokatfirman Leijon, en byrå i Londonklass. Hon längtar efter karriären med stort K men den känns långt bort. En av advokatbyråns delägare ger henne ett uppdrag som hon inte kan tacka nej till. Tillsammans med Teddy ska hon ta reda på vad som hänt med en försvunnen kille, Philip Schale, en investerare och brat med aningens konstiga meriter. Sina olikheter till trots försöker Teddy och Emelie nysta i denna soppa. De krockar inte bara en gång under arbetets gång. Trots det är det deras olikheter som hjälper dem framåt. För det måste gå undan. Var finns Philip Schale?
Det är lite lugnare än vad jag minns Snabba Cash men det gör inte så mycket. Det är bra, riktigt bra. Det sägs att det ska komma fler böcker i denna serie. Får se om jag läser dem, det tror jag. I väntan på dem får jag väl kanske läsa Livet de Luxe och Aldrig fucka upp.
Har slukat Wennstams alla tidigare skönlitterära titlar. Gillar hennes sätt att skriva och just att hon går lös på samhällsproblem gör att det blir så himla bra. Tycker jag.
Ad Libris skriver: ”I Katarina Wennstams nya roman får vi möta en annorlunda sorts brottslingar. De ser sig mer som rättsinstans. Om en man blivit dömd för ett brott, suttit av sitt straff och kommit ut igen, är det inte säkert att skuggorna tycker att han sonat sin skuld till samhället. För om det är en man som misshandlat eller förgripit sig på en kvinna så står de där och väntar på honom, på att få slå till och tillfoga sår för sår, brännmärke för brännmärke, syra för syra. De är starka, snabba och osynliga, och lika snabbt som de dyker upp ur skuggorna försvinner de igen. Det blir Charlotta Lugns uppgift att spåra och gripa dem. Och försvarsadvokat Shirin Sundin ställs inför ett både moraliskt och juridiskt dilemma: vem är offer och vem är förövare i de här fallen?”
Det är relativt spännande hela tiden, man flyttas fram och tillbaka i olika skeenden och händelser mest hela tiden. Och för mig som läst tidigare böcker av Wennstam bjuds på flashbacks några gånger.
Det som Wennstam gör så snyggt är att hon inte tar parti för någon sida. Det konstiga är att det inte går att göra det heller. På ett ställe fastnade jag dock lite längre… (s.294)
Här tar Wennstam ett ställningstagande som är riktigt aktuellt. Och har man följt henne i media är det inte första gången hon tar sig ton. Fortsätt så!
Skuggorna är en fristående fortsättning på Svikaren och Stenhjärtat, en romansvit om brott som begås mitt ibland oss, av oss själva, och där brottslingarna skyddas av allas våra fördomar och förutfattade meningar.
Igår, en minut i sju, var jag snabbt inne på fina biblioteksfilialen i Vargön och hämtade en bok jag reserverat. Där fick jag dagens bästa nyhet! Bibliotekarien berättade att kommunens bibliotek fått nya pengar att köpa böcker för. Till saken hör att de i mars månad fick inköpsstopp och alltså inte har fått köpa något sedan dess. Nu har de fått en summa pengar för att köpa ikapp lite. Lite.
Det finns ju absolut inga möjligheter i världen att köpa ikapp det de missat under året. Bibliotekarien berättade att hon under dagen skickat iväg en beställning med massa godbitar/de mest efterfrågade titlarna.
Jag gläds åt vårt bibliotek samtidigt som jag förstår deras frustration över att inte kunna köpa allt som de önskar.
Politikernas beslut i mars var inget vidare och det drabbar som vanligt den enskilda människan. Nu fick vi en lite annan sammansättning i kommunfullmäktige och nya ordföranden med sitt parti gick bland annat till val på att häva inköpsstoppet.
Tack!
Idag offentliggjordes de nominerade till Augustpriset och fy skam – jag har inte läst en enda av titlarna. Men det är väl bara att bryta ihop och komma igen!
Så här ser det ut i alla fall
Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok
Ma, Ida Börjel, Albert Bonniers förlag
Alkemistens dotter, Carl-Michael Edenborg, Natur & Kultur
Ett så starkt ljus, Lyra Ekström Lindbäck, Modernista NYFIKEN!!
Liv till varje pris, Kristina Sandberg, Norstedts NYFIKEN!
De utvalda, Steve Sem-Sandberg, Albert Bonniers förlag
Beckomberga. Ode till min familj, Sara Stridsberg, Albert Bonniers förlag
Nominerade till Årets svenska fackbok
Popmusik rimmar på politik, Anna Charlotta Gunnarsson, Atlas
Vid tidens ände. Om stormaktstidens vidunderliga drömvärld och en profet vid dess yttersta rand, Håkan Håkansson, Makadam förlag
Naturlära, Lars Lerin, Albert Bonniers förlag NYFIKEN!
Plundrarna. Hur nazisterna stal Europas konstskatter, Anders Rydell, Ordfront förlag
Doktor Nasser har ingen bil. Kairo i omvälvningens tid, Tina Thunander, Leopard förlag
Erik och Margot. En kärlekshistoria, Per Wästberg, Wahlström & Widstrand NYFIKEN!
Nominerade till Årets svenska barn- och ungdomsbok
Jag blir en bubbla som blir ett monster som blir ett barn, Malin Axelsson, Klara Persson, Urax
Nu leker vi den fula ankungen, Barbro Lindgren, Eva Lindström, Rabén & Sjögren
Vi är vänner, Eva Lindström, Alfabeta bokförlag
Tilly som trodde att…, Eva Staaf, Emma Adbåge, Rabén & Sjögren NYFIKEN!
Vi springer, Joar Tiberg, Sara Lundberg, Rabén & Sjögren
Mördarens apa, Jakob Wegelius, Bonnier Carlsen
Nominerade texter till Lilla Augustpriset
När två blir mer än en, Frida Alexandersson, Västerås NYFIKEN!
Orangeriet, Matilde Villegas Bengtsson, Malmö NYFIKEN!
Saker jag inte gör: mjölkar kor, Louise Brahce, Stockholm
Badrummet, Annina Claesson, Göteborg NYFIKEN!
Nangijala, Nangilima, Ludvika, Aron Ekelin, Nättraby
Medresenärer, Amanda Forsman-Sundell, Saltsjö-Boo NYIFKEN!
Jag har läst många av Novellix noveller det sista och gillar formen och tycker det är häftigt att klara av att skriva så mycket på så liten yta. Kanske därför jag är nyfiken på inte mindre än fyra av de sex nominerade till Lilla Augustpriet
Vill ni läsa mer om titlarna så klicka här
På fina jobbet hade vi ingen titel av litteraturpristagaren så det fick bli bästa folkbiblioteket och köande på tre titlar. De hade fem, varav två Daisy!
Så nu väntar jag. Kanske får jag en av böckerna lagom till prisutdelningen. Undrar om han kommer till Sverige?
Det går knappt en dag utan att jag hittar ett lästips. Det jobbigaste är ju att komma ihåg allt man ser och läser om. Jag har mer och mer börjat ta kort med mobilen eller Ipaden när jag ser något intressant.
Vi har en kille som säljer GT på söndagar och det har blivit att vi köper den. Det är inte så ofta det står något wow! Idag var det listor över de par som tjänade mest pengar i de olika kommunerna här på västkusten. Och?!
Det jag fastnade för i dagens tidning var däremot en recension av boken Det som händer i skogen av Hilda-Maria Sandgren. Linda Skugge har läst och tyckt till. Hon skriver inte så mycket om själva berättelsen men det är en känsla hon beskriver som gör att i alla fall jag blir nyfiken på Sandgrens bok.
Har tagit ett kort på texten men får se hur det blir online, när det är publicerat och klart. Någon som redan läst?
Igår var det min lördag på jobbet så den dagen gick åt till arbete. Vi har iofs bara öppet 10-14 men sovmorgonen försvinner och när en kommer hem är en ganska slut. Tur vi inte har sex-dagarsvecka för jämnan!
Idag har jag njutit utomhus mellan turerna till tvättstugan och sopåtervinningen. När solen stod som högst satt jag på terassen och läste en artikel jag ska leda en diskussion kring på jobbet nu i veckan som kommer.
Ingen rast ingen ro, men det är kul!
Den var bra 