Jens Lapidus – VIP-rummet (idag kör vi massbloggande!)

Jag kom mig aldrig för att läsa bok 2 och 3 efter Snabba Cash. Mina bokintressen tog en annan väg där, efter ettan. Men så kom det sig att jag reserverade VIP-rummet åt maken som ville läsa. Och när boken sent omsider blev ”min” och hemburen till maken var han inte på läshumör. Knäppt va?! Då tänkte jag att jag skulle testa och där satt jag, tills boken var utläst. Jag hade tur att ha några dagars semester på barnens höstlov så jag började på söndag kväll och på tisdag förmiddag var jag klar. Gjorde en del annat också men boken lockade mig från sida 1!

Teddy har nyss muckat efter åtta år på anstalt. Han har ingenstans att bo, inga pengar och så är han skyldig folk en massa pengar. Och så har vi Emelie. Hon är påläggskalv på advokatfirman Leijon, en byrå i Londonklass. Hon längtar efter karriären med stort K men den känns långt bort. En av advokatbyråns delägare ger henne ett uppdrag som hon inte kan tacka nej till. Tillsammans med Teddy ska hon ta reda på vad som hänt med en försvunnen kille, Philip Schale, en investerare och brat med aningens konstiga meriter. Sina olikheter till trots försöker Teddy och Emelie nysta i denna soppa. De krockar inte bara en gång under arbetets gång. Trots det är det deras olikheter som hjälper dem framåt. För det måste gå undan. Var finns Philip Schale?

Det är lite lugnare än vad jag minns Snabba Cash men det gör inte så mycket. Det är bra, riktigt bra. Det sägs att det ska komma fler böcker i denna serie. Får se om jag läser dem, det tror jag. I väntan på dem får jag väl kanske läsa Livet de Luxe och Aldrig fucka upp.

Skuggorna – Katarina Wennstam

Har slukat Wennstams alla tidigare skönlitterära titlar. Gillar hennes sätt att skriva och just att hon går lös på samhällsproblem gör att det blir så himla bra. Tycker jag.

Ad Libris skriver: ”I Katarina Wennstams nya roman får vi möta en annorlunda sorts brottslingar. De ser sig mer som rättsinstans. Om en man blivit dömd för ett brott, suttit av sitt straff och kommit ut igen, är det inte säkert att skuggorna tycker att han sonat sin skuld till samhället. För om det är en man som misshandlat eller förgripit sig på en kvinna så står de där och väntar på honom, på att få slå till och tillfoga sår för sår, brännmärke för brännmärke, syra för syra. De är starka, snabba och osynliga, och lika snabbt som de dyker upp ur skuggorna försvinner de igen. Det blir Charlotta Lugns uppgift att spåra och gripa dem. Och försvarsadvokat Shirin Sundin ställs inför ett både moraliskt och juridiskt dilemma: vem är offer och vem är förövare i de här fallen?”

Det är relativt spännande hela tiden, man flyttas fram och tillbaka i olika skeenden och händelser mest hela tiden. Och för mig som läst tidigare böcker av Wennstam bjuds på flashbacks några gånger.

Det som Wennstam gör så snyggt är att hon inte tar parti för någon sida. Det konstiga är att det inte går att göra det heller. På ett ställe fastnade jag dock lite längre… (s.294)

IMG_0240.JPG

Här tar Wennstam ett ställningstagande som är riktigt aktuellt. Och har man följt henne i media är det inte första gången hon tar sig ton. Fortsätt så!

Skuggorna är en fristående fortsättning på Svikaren och Stenhjärtat, en romansvit om brott som begås mitt ibland oss, av oss själva, och där brottslingarna skyddas av allas våra fördomar och förutfattade meningar.

Torsdagsänkorna – Claudia Piñeiro

torsdagsankorna

Baksidestexten ger sken av att boken är en deckare, det är i alla fall vad jag tror när jag börjar läsa. Och första kapitlet läser jag fortfarande med denna uppfattning. Men sedan blir det en helt annan bok jag har i mina händer. Till baksidestexten:

”En morgon ligger tre döda kroppar på botten av en pool i ett exklusivt bostadsområde utanför Buenos Aires. De döda männen brukar träffas på herrmiddag varje torsdag. Grannarna är chockade över att det som hänt mitt ibland dem. De lever omgärdade av höga murar och låsta grindar för att stänga ute omvärlden. Bland dem finns ingen fattigdom, inget våld bara perfekta trädgårdar, glittrande pooler och böljande golfbanor. Vad döljer sig bakom den glättade ytan? Även en till synes bekymmerslös tillvaro rymmer mörka hemligheter och mänskliga svagheter som inte låter sig stängas ute av murar.”

Så långt deckare. Och därefter…

”Torsdagsänkorna är mycket mer än en spänningsroman. Den är en svidande skildring av ett samhälle på väg att falla samman inifrån.”

Och ja, det är det den här boken är mest. Jag är både nöjd och besviken efter att ha läst denna bok. Nöjd att jag fortsatte läsa för den är faktiskt riktigt bra. Den tar upp frågan om klass, att leva över sina tillgångar, att skaffa sig ett liv och leverne som kan brista vilken stund som helst. Inga pengar in på kontot och livet ställs på ända. Man lever med skygglappar. En illusion om det fina livet om att sopa över problemen man har.

José Saramago, portugisisk författare, har sagt om boken: ”En intelligent roman som skoningslöst dissekerar ett samhälle i snabb förruttnelse.”  När jag söker efter mer tankar och kommentarer om boken hittar jag till sidan Mertin Litag. Det verkar vara ett tyskt förlag som specialiserat sig på spanskspråkig litteratur. Här får jag en bättre förklaring om vad boken handlar, nästan för mycket för den som inte läst boken!

Varning med andra ord! Läs inte avsnittet nedan, det kursiverade, innehåller spoilers! Det kommer mer ”vanlig” text efter det kursiva så scrolla ner lite medan du blundar någon sekund!

In Las viudas de los jueves (spanska titeln) fifty kilometres outside the gates of Buenos Aires lives the small society of Altos de la Cascada. Behind locked doors, shielded from the crime, poverty and filth of the people on the streets, it is seemingly occupied with troubles such as the summer’s drought of the communal golf course. Behind this façade, however, lie conflicts that cross all borders of social class: Infidelity, alcoholism, infertility and abusive marriage. And finally, the economical consequences of 9/11 and Argentina’s crisis take their toll. Yet instead of rolling up their sleeves, three devoted family fathers from Cascada find an alternative solution in order to save their loved ones from lowering their accustomed standard of living, let alone their wives having to do the housework… The novel opens with the discovery of the three men’s corpses in the pool. Had not Romina – psychologically victimised by her adoptive mother for her dark skin – and her boyfriend Juani witnessed the event, no one would ever have known what really happened. Claudia Piñeiro has invented this story before it took place in a similar way, and, in sparse and powerful prose, tells of a crime that generated a scandal in the Argentinean media.

Samtidigt som jag är nöjd och glad att jag läste klart boken och jag förstår och håller med om att bakgrunden behövs för att man skall förstå varför männen dör och så vidare är jag aningen besviken på att bara det första och de allra sista kapitlen handlar om det jag trodde boken skulle handla om. Men då jag är en sådan läsare som vanligtvis lägger undan en bort ganska fort för att jag inte gillar vad jag läser måste denna bok ha haft något speciellt. Och ja, det hade den. Jag gillade alla beskrivningar, av personer, av miljön, av stämningen där i Altos de la Cascada. Och jag gillade den där känslan som sakta byggdes upp, den att katastrofen var på väg och inte gick att hejda.

Riktigt bra skrivet. Men besvikelsen gnager fortfarande lite. Suck.

En bok per vecka?

Store sonen på snart 14 frågade mig för några veckor sedan när jag satt vid datorn och bloggade hur många böcker jag läser varje år. Jag klickade in mig på Lästa böcker 2012 och då var summan 44. Vi hade då kanske vecka 47 så jag svarade honom att jag läser nästan en bok per vecka. Vissa veckor blir det knappt något läst alls, medan andra veckor är fyllda med läsning.

Hur ligger jag till nu då, när vi har knappt en vecka kvar av detta år? December har inte varit fylld med läsning men jag har ändå lyckats få ihop 49 böcker hittills. Kanske kan jag komma upp i 52, vi får se. Nu läser jag Torsdagsänkorna av Claudia Piñeiro och det går undan för jag gillar det jag läser. Därefter på tur står nog Keplers Sandmannen. Jag fick den av min mor i julklapp så det hör till att läsa den under ledigheten.

Sandmannen

Men viktigt att tänka på är inte mängden lästa böcker utan det jag får ut av att läsa alla dessa underbara böcker som finns! Innan året är slut skall jag blogga om Jonas Hassen Khemiris Jag ringer mina bröder samt Johanna Nilssons Gilla Hata horan. Jag tänkte också göra någon sorts fem-i-topp-lista över mina favoriter från det gångna året. Och lite annat smått och gott! Funderar också på om jag skall hänga på någon utmaning (är i ärlighetens namn inget vidare på att fullfölja sådana men det är ju också en utmaning :) ) Har ni några tips på några läsutmaningar tas de tacksamt emot!

Om ordet kö inte inte fanns

Då hade jag varit glad. Fast å andra sidan hade jag ju då inte kunnat reservera alla de böcker jag önskar läsa. Procentuellt sett tror jag att jag lånar uppemot 95% av alla de böcker jag vill läsa. Det är med andra ord ganska få böcker jag köper. När jag köper böcker är det oftast till andra, nu senast till maken. Då blev det dessa två:

Brinntid av Alexandersson och Lilie har jag tittat på många gånger. Den handlar om utbrändhet och de finner kanske ytterligare en förklaring till varför många går i väggen. Tryggs En leende vacker krigare handlar på ett skönlitterärt sätt också om utbrändhet. En man tar det drastiska, men kanske nödvändiga, beslutet och säger upp sig för att flytta ut i skogen till tystnaden och ensamheten. Behöver jag säga att vi lever med utbrändhet i huset…

Åter till köandet. Bläddrade alldeles nyss igenom ett gäng gamla tidskrifter då vi håller på att röja och rensa i vår källare. Och vad är väl bättre än att ha med sig den lilla bärbara när man gör detta. In på mina två närmsta biblioteks OPAC’ar och så Elib såklart.

Vips hade jag via Elib laddat ner Det man har och det man drömmer om av Cecilia Davidsson.

På ena biblioteket bokade jag följande:

Den omöjliga kärleken – Inger Skote
Battle – Sara Villius
Skönhetens linje – Alan Hollinghurst
Sandmannen – Lars Kepler
Jag ringer mina bröder – Jonas Hassen Khemiri
Jehovasjäveln – Henrik Pettersson

Och på andra biblioteket blev det dessa:

Kod 400 – Sophie Divry
Norrtullsligan – Elin Wägner

Dessutom, på måndag nästa vecka när jag är på mitt ena, en-dag-i-veckan-jobb, skall jag plocka följande böcker i hyllorna:

Isnätterna – Malin Isaksson
Stolthet och fördom  – Jane Austen
Bränt barn – Stig Dagerman
Mot fyren – Virginia Woolf
Coraline – Neil Gaiman

Galet, jag vet. Men vad vore livet utan böcker?! Nu närmast behöver jag läsa Foenkinos Nathalie – en delikat historia och Tsiolkas Örfilen då de skall återlämnas senast 19 respektive 22 november. Det är kö.

Fast, å andra sidan, hinner jag inte är det bara att lämna tillbaka. Och köa igen!

 

Hurra! Här går jag med en kasse full av pocketböcker – Bokmässan i backspegeln del 1

Flera var vi på Bokmässan som gick omkring med de där härligt skarpt gröna och cerisa papperskassarna från Månpocket. I min kasse hamnade dessa tre pocketböcker.

Harlan Coben -För evigt dömd

Sjuttonåriga Haley McWaid är en välartad och ambitiös flicka från en ordentlig familj. En morgon är sängen hemma i flickrummet orörd och tre månader senare är hon fortfarande spårlöst försvunnen. Tevereportern Wendy Tynes har specialiserat sig på att avslöja pedofiler genom att på nätet utge sig för att vara minderårig. Dan Mercer, som arbetar med vinddrivna ungdomar, är hennes senaste scoop. Han luras att bege sig till ett övergivet hus mitt i natten, där hon väntar med ett kamerateam. Dan frikänns visserligen i brist på bevis och med hjälp av en skicklig advokat, men han kan inte stanna i den lilla orten, en förstad till New Jersey. Han är för evigt dömd i allmänhetens ögon och tvingas att ständigt flytta runt. Wendy får sparken från sitt jobb efter rättegången, och arbetskamrater och chefer undviker henne. Har hon gjort ett förfärligt misstag? Är Dan Mercer offer för olyckliga omständigheter? Hon börjar tvivla på att Dan Mercer verkligen är skyldig trots de bevis hon har kommit över. Wendy kan inte släppa fallet och när hon börjar lägga pusslet börjar det sakta gå upp för henne att allting började en natt för länge, länge sedan.

Jag gillade Cobens Släpp aldrig taget skarpt så förväntningarna är höga! Skulle jag inte gilla den så misstänker jag att herr’n i huset mer än gärna läser!

Ninni Schulman – Flickan med snö i håret

En kall och snöig nyårsafton försvinner sextonåriga Hedda Losjö från sitt hem utanför Hagfors i Värmland. Hennes föräldrar är förtvivlade. Vad kan ha hänt deras skötsamma dotter? (Någon som ser ett mönster?) Denna är också lite halvt om halvt köpt till maken.

Anders Fager – Samlade svenska kulter

Samlade svenska kulter är ett antal berättelser som alla är pusselbitar i en stor helhet. De väver en berättelse från en värld som är både skrämmande, bisarr och obehagligt lik den verklighet vi känner som vår egen. Det handlar om sådant som döljer sig strax under vardagens grå och trygga yta: uråldriga varelser som alltid har levat mitt ibland oss – och samtidigt i det fördolda; mäktiga förhistoriska sällskap och som kanske har mer makt än vad som egentligen är riktigt hälsosamt.

Spännande läsning väntar!

Söndag på Bokmässan

Fredag och lördag jobbar jag och missar således allt skoj som sker i Göteborg dessa dagar. Men tänker följa evenemanget via sociala medier!

Söndagens seminarier är som bekant kostnadsfria vilket då också leder till att ännu fler människor styr stegen mot Svenska Mässan. Följande seminarier kan jag tänka mig att gå på denna dag:

Våld och intolerans i sportens värld 11-11.20, F5

krockar med

Lär dig snacka skandinaviska 11-11.20, F3

Stockholm, Sverige, en het fredag i augusti 11.30-11.50, F3

Hinder är till för att övervinnas 12-12.45, H1

krockar med

Livspusslet, hur gör man? 12-12.20, G4

krockar med

Sjöwall Wahlöö 12-12.20, F4

Begravda elefanter 12.30-12.50, G4

Nytt liv i en mörk värld 13-13.45, V-hallen

krockar med

Mitt positiva liv 13-13.20, G4

Fler krockar denna dag, får se vad jag väljer. Mor och moster skall åka med på söndagen och vi skall ju hinna mingla då också.

Detta seminarium skickar jag min mamma på, hon gillade Sundströms första bok, Vinteräpplen

Boel, 30 och Oscar, 90 10.30-10.50, H1

Jag ser nu att jag hade behövt fyra mässdagar. Kanske kan detta ordnas till nästa år?