Patrick Modiano – en okändis för mig

På fina jobbet hade vi ingen titel av litteraturpristagaren så det fick bli bästa folkbiblioteket och köande på tre titlar. De hade fem, varav två Daisy!

Så nu väntar jag. Kanske får jag en av böckerna lagom till prisutdelningen. Undrar om han kommer till Sverige?

IMG_0347.JPG

Trillade på ett lästips – igen!

Det går knappt en dag utan att jag hittar ett lästips. Det jobbigaste är ju att komma ihåg allt man ser och läser om. Jag har mer och mer börjat ta kort med mobilen eller Ipaden när jag ser något intressant.

Vi har en kille som säljer GT på söndagar och det har blivit att vi köper den. Det är inte så ofta det står något wow! Idag var det listor över de par som tjänade mest pengar i de olika kommunerna här på västkusten. Och?!

Det jag fastnade för i dagens tidning var däremot en recension av boken Det som händer i skogen av Hilda-Maria Sandgren. Linda Skugge har läst och tyckt till. Hon skriver inte så mycket om själva berättelsen men det är en känsla hon beskriver som gör att i alla fall jag blir nyfiken på Sandgrens bok.

Har tagit ett kort på texten men får se hur det blir online, när det är publicerat och klart. Någon som redan läst?

IMG_0339.JPG

Inte mycket skönlitteraturläsning här inte…

Igår var det min lördag på jobbet så den dagen gick åt till arbete. Vi har iofs bara öppet 10-14 men sovmorgonen försvinner och när en kommer hem är en ganska slut. Tur vi inte har sex-dagarsvecka för jämnan!

Idag har jag njutit utomhus mellan turerna till tvättstugan och sopåtervinningen. När solen stod som högst satt jag på terassen och läste en artikel jag ska leda en diskussion kring på jobbet nu i veckan som kommer.

Ingen rast ingen ro, men det är kul!

IMG_0338.JPG

Djävulsdansen 2

I tisdags fortsatte Djävulsdansen med del två. Fokus var partners till missbrukare. Vi fick lyssna till bland andra Märta Tikkanen vars man Henrik var alkoholist. Märta Tikkanen skrev redan 1978 Århundradets kärlekssaga, egentligen en självbiografi men placerad på skönlitteraturhyllan. Men vad gör det, bra är den i alla fall. Jag läste och skrev om den för ett bra tag sedan https://denvarbra.wordpress.com/2012/07/26/arhundradets-karlekssaga-marta-tikkanen/

Jag gillar citat och något hon sade i programmet i tisdags var ”jag saknar honom ofta, men inte ett ögonblick har jag önskat honom tillbaka”. Så kan det säkert vara för en person i denna situation.

Djävulsdansen 1

Förra veckan började en serie i tre delar på SVT som fått många tittare och bra kritik i media. Jag råkade hamna framför det första avsnittet där bland andra Hillevi Wahl var med. Fokus i detta program var barn till alkoholister. Jag visste inte så mycket mer om Wahl än att hon skrivit lite böcker men nu fick jag nys om hennes barndomsskildring. Klickade in mig på bibblans webb och bokade Kärleksbarnet och efter några dagar kunde jag hämta den.

Jag får ta ett djupt andetag varje gång jag ska ta upp boken för en lässtund. Det är jobbig läsning. Det är svart, tragiskt, ledsamt. Det är helt förskräckligt. Jag har inte kommit så långt än, det är en bok man får läsa i etapper tror jag, men jag ska ta mig igenom den. För Hillevis och alla andra alkoholistbarns skull.

IMG_0326.JPG

Bokmässan – en dag och nog så

Att man kan bli så trött av att strosa runt på Bokmässan en endaste dag. Utan seminariekort blir det ju till att hålla koll på olika fria programpunkter och komplettera dessa med besök i olika montrar. Jag kände idag att jag redan efter fem timmar var mer än nöjd. Då jag jobbar på högskolebibliotek saknar jag den biten på Bokmässan. Det är mer privata Jessica som får sitt lystmäte en dag som denna. Jag har tyvärr inte några bra förslag på hur Bokmässan skulle kunna bli mer ‘högskoleaktigt’ men jag funderar på det.

Känslan av att det inte är så mycket nytt finns där, det är ganska samma varje år. Jag har tänkt det förr, och tänker idag igen ”nästa år ska jag hoppa över”. Vi får se hur det blir!

Bilden/texten ovan tilltalade mig i alla fall!

I dina ögon – bok och föreläsning med Thomas Nybom

I onsdag tog jag och maken bilen till lilla Grästorp (jättefint kulturhus med tillhörande bibliotek!) och lyssnade på Thomas Nybom som berättade om ”när orken tar slut i väntan på hjälp”.
Boken och föreläsningen bygger på dotterns liv från födseln fram tills hon tar studenten. Redan tidigt känner Tomas att något inte är som det borde vara och han börjar söka hjälp. Alltför många år möts han av ett oförstående samhälle som hela tiden skyller på föräldrarna. Skolan, Bup och Socialen. Alla menar de att han som förälder gör fel, de påstår att han ”uppfostrat” dottern fel. Till slut går det så långt att dottern vid 15 års ålder placeras på ett behandlingshem långt hemifrån. Det funkar sådär. Efter många års slit får så dottern en diagnos. ADHD och Aspergers syndrom. Och till slut får hon gå på en skola som ser henne för den hon är. Underbart! Vägen dit var dock mycket krokig och onödig kan man tycka.

En stark berättelse som visar på en förälders kärlek till sitt barn och den enorma oro som barn med ett neuropsykiatriskt funktionshinder väcker. Jag är imponerad av Tomas som orkar berätta. Även om han villigt erkände att det var pyton de första gångerna. Man kan bara man vill!

I slutet av föreläsningen visar Thomas några siffror från en studie gjord av psykolog Lennart Lindqvist (har inte hittat den på nätet så har svårt att belägga siffrorna):

76% av föräldrarna har känt sig dåligt bemötta av Bup och Socialen
63% av föräldrarna lider av depression tillföljd av sina barns funktionshinder
48% av föräldrarna lider av utmattingssyndrom

Några frågor jag har som kanske ingen här kan svara på men som stannar kvar hos mig är…

Varför tog det så lång tid att få adekvat hjälp?
Varför finns inte kunskapen hos framförallt BUP?
Vart ska man vända sig om inte till Bup när man behöver hjälp?
Och hur i hela friden ska man orka?

Hälsningar mamma till ett barn med ADD och drag av autism som i och för sig fick hjälp vid första försöket men inte hjälper det så himla mycket för det.