Jag brukar tycka om böcker som leder till att jag hittar många citat som berör mig

Men inte den här. Jag tror jag hade fel idé om vad boken skulle handla om, fast ändå inte. Det blev bara så fel. Det blev svart, jobbigt, inte intressant alls egentligen. Bara tugg tugg. Men likväl läste jag på, mest för att det är denna bok vi skall prata om i morgon när vi träffas i vår läsecirkel Libri Clava. Jag trodde och hoppades att den skulle bli bättre framåt slutet men nej.

Jag har vikt sju hundöron i boken på ställen där något skrivs som rör eller berör mig på något vis. Nu när jag på nytt läser dessa meningar/stycken märker jag att jag kan plocka bort tre av dem.

Resten kommer här, kanske helt obegripliga utan sitt sammanhang men men så är det.

Jag ville inte vara barn och var därför tvungen att spela vuxen. Jag kunde inte dra mig tillbaka i min barnslighet, skylla på den, använda den som skydd. Jag hade ingen reträttmöjlighet, utan var lämnad till min omöjliga balansakt. Jag var generad över att inte hålla måttet som vuxen och mina föräldrar levde i en upphöjdhet som gav dem rätten att vända sig bort. Själv var jag bara stolt när jag åstadkom något fint, men jag kunde inte vila i känslan av att vara stolt i mig själv. Mina föräldrar som gav mig så mycket uppmärksamhet hade ändå inte förmågan att uppfatta vad som pågick inuti mig. De hade valt bort det triviala i livet. Deras radar för barns tysta språk hade stängts av.”

Den som inte vill ha mig måste övertygas om att det är mig han ska ha.”

Hur olär man sig de outtalade reglerna?

I en diktsamling har författaren också skrivit ”Katastrofer är vackra på avstånd.

Vilken bok jag läst? Om man håller sig i solen av Johanna Ekström. Det finns mycket att fundera kring när det gäller denna bok. Det får jag tillfälle att återkomma till efter i läsecirkeln i morgon. Kanske växer boken när jag hör de andras tankar. Vi får se. Nu går jag vidare.

Annonser

Zlatan – ett maskrosbarn

Så var den läst och jag är glatt överraskad! Jag har tidigare inte varit något fan av Zlatan men nu förstår jag att det är medias bild av honom jag inte gillat. Och media har ju tyvärr spelat på hans mindre bra sidor flera gånger. Men! Med den uppväxt Zlatan haft så är det kanske inte så konstigt att han kört huvudet i väggen flera gånger.

Ett barn som haft en dröm och lyckats uppfylla den gång på gång på grund av sin vilja att ‘jag ska minsann visa dem att jag kan’ hur underbart är inte det?! Kanske får man denna vilja när man gång på gång trycks ner, blir lurad, motarbetas. Jag måste få tro det att en del barn blir starkare av sin utsatthet, varför annars har vi maskrosbarn här i vår värld.

Samtidigt kan man undra om Zlatan hade haft drivet om han växt upp i en lign och harmonisk familj. Han säger vid ett tillfälle när det är tal om en eventuell övergång till Inter ”Jag ville inte ha något gratis. Jag ville ha utmaningar och ansvar.” Har man fått kämpa sig fram hela livet är det nog svårt att ändra sig när man enligt andra borde vara nöjd. Men inte Zlatan inte. Och varför skulle han, vara nöjd, när han känner att han mer att ge?

Vid ett flertal tillfällen i boken kommer jag på mig själv med att le eller till och med skratta till när det är någon småtokig episod som berättas. Jag blir också fylld av ödmjukhet när han skriver ”…jag har inte varit den finaste killen. Jag har inte sagt rätt saker hela tiden, och jag tar på mig ansvaret förstås för alltihop. Jag skyller inte på någon annan. Men ändå, det finns många såna som jag därute, unga killar och tjejer som får skäll för att de inte är som alla andra…” och lite senare ”Det finns tusen vägar att gå, och den som är speciell och lite avig är ofta den bästa. Jag hatar när de som skiljer ut sig trycks ner. Hade jag varit annorlunda skulle jag inte suttit här och vad jag menar är självklart inte: Var som jag! Försök bli som Zlatan! Inte alls! Jag snackar om att gå sin egen väg, vad den vägen nu är…” Fint.

Jag är egentligen ingen fotbollsnörd. Fråga mig var Zlatan spelar nu och jag är inte säker på svaret, det har liksom inget större värde för mig även om det står i boken. Med detta vill jag ha sagt att denna bok lämpar sig lika bra för den som vill läsa om fotboll som den som vill ha en historia om en kille från Rosengård. Läs!

Zlatan utlånad

Ja, kanske inte till något annat fotbollslag men väl till en låntagare. Idag fick vi äntligen vårt beställda ex av Zlatans bok till biblioteket. En elev hade redan önskat den så min kollega lade in boken i katalogen, märkte och plastade i ett huj och så var boken utlånad. Efter några timmar hade vi ytterligare tre låntagare, två elever och en lärare, som köade på boken. Hmm, vi köper nog in ett ex till!

Men vad är det som lockar så med boken? Är den bra? Är det bara för att det är Zlatan? Ja, inte vet jag, men jag får väl också ställa mig på kö eller så hoppar jag kön och lånar hem den som e-bok!

Nattläsning

Igår vid sängdags var det dags för en ny bok. Klockan var dock redan efter elva, sent för en kvällstrött människa som jag. Men men, jag fick tag i en bok och började läsa. Jag läste i två timmar och då var boken också genomläst.

Boken det handlar om är självbiografin Min älskade unge av Maja Ögren Andersson. Vid femton års ålder börjar Majas son knarka, han tar allt tyngre saker. Maja försöker till en början göra det mesta hon kan för att hjälpa sin son. Det är behandlingshem både här och där, familjeveckor ibland och många många bakslag. Efter många år tar Maja avstånd i och med att hon själv inte längre orkar vara den omhändertagande.

Jag tänker inte berätta här hur det slutar, men har du två nattimmar över så är mitt förslag att du läser den här boken.

Att vara missförstådd och utanför

Pauline Wågström har skrivit boken och självbiografin Om ett missfoster. Författaren har autism och selektiv mutism och i boken får vi följa henne under tonåren. I boken beskriver hon hur utsatt hon är, jämngamla som hånar, hatar, ser ner på henne, behandlar henne som luft mer eller mindre hela tiden. Om det var svårt att vara högstadietjej så blev det absolut inte enklare att passa in på gymnasiet. Hon har dock en bra och stödjande familj och en personlig assistent som finns för henne. Jag blir beklämd när jag läser denna lilla bok men också glad när jag mot slutet ser att hon växt upp till en helt okej trygg ung vuxen trots den behandling hon fått av sina jämnåriga. Boken är skriven på ett ungdomligt språk som jag tror de flesta unga känner igen sig i. Bra Pauline att du skrev boken så andra kan få en inblick i hur det är att ha ett, i ditt fall två, funktionshinder! Bra också då jag tror att många kan få sig en tankeställare då det är alldeles för lätt att klanka ner på dem som inte är som alla andra. Men vem är normal? Och vad är normalt?