Jag bjuder på en smakbit denna söndag!

Det har varit lite dåligt med smakbitar från mig det senaste. Mari på Flukten fra virkeligheten är ihärdig och ber oss om smakbitar samtidigt som hon själv ger oss sina. Trevligt! Nästan varje gång jag kikar in på vad alla andra tipsar om blir det en, eller flera nya böcker som jag önskar läsa. Det är ju på gott och ont det där. Bokhögarna bara växer och växer. Jag bär böcker fram och åter till biblioteket som en annan boknörd. Men vad gör det, jag trivs med det!

Först lite om vad Smakbit på söndag är om du känner för att vara med:

Hvordan delta på en ”En smakebit på søndag”?
  • Skriv en bloggpost hvor du deler noen valgfrie setninger fra boken du leser nå.
    OBS! Vennligst ingen spoilere. Legg inn linken til ditt innlegg i linkefunksjonen på denne siden for å få besøk av andre ”En smakebit på søndag”-deltakere/lesere.
  • Du behøver ikke å følge noen fast formel på innleggene dine, her er det bare å slå seg løs :)
  • Twitrer du postene dine så bruk gjerne hastagen #smakebit.
  • Utfordringen er inspirert av den engelske bloggen Should Be Readings faste utfordring Teaser Tuesday.

Och så lite ur boken jag läser just nu.

Där stod Vivian med sina listor på vad som var hans och vad som var hennes. Inte ens bouppteckningsmannen brydde sig om dem. Hennes arv, hennes barndoms käraste ting tog han. Den nya frun skulle duka till fest med silverbestick från Vivians hem , på ett bord med skiva av päronträ. Själv vägrade han att redovisa sin ekonomi. Det var fräckt att ens komma med en sådan begäran. Han förhalade, smusslade undan, ljög – ivrigt uppbackad  av sin advokat, herr Södermark, som inte ens drog sig för att följa  efter Vivian på gatan för att förmå henne att ge upp. Underhåll till Janet var det enda Börje inte kunde slingra  sig undan, men också det blev det minsta lilla. till slut gick det till  tvångsskifte. Vivian vägrade skriva under. Hon gav aldrig upp. Krampen blev permanent. Och deras gemensamma vänner, som hon haft så roligt med och litat så mycket på, visade sig vara hans vänner, inte hennes. De slutade höra av sig. Det var hans liv hon levt. Sålunda förlorade hon allt.” (s.74)

Boken ifråga heter Fru Björks öden och äventyr och är skriven av Jonas Gardell redan 1990. Boken handlar om fru Björk och hennes man som skall skiljas. Det är sent 60-tal, eventuellt tidigt 70-tal (tror jag) och det är en bild långt bort från jämställdhet som beskrivs. Samtidigt som det är tragiskt, vi har inte kommit så långt som vi tror när det gäller jämställdhet, är det en ganska komisk berättelse jag läser. Gardell har förmågan att skriva i bilder och jag ser denna Vivian framför mig och småler. Ser fram emot fortsatt läsning!

Annonser

Det funkade!

Jag sökte en bok på biblioteket i stan i veckan och såg att den fanns på en filial cirka 2,5 mil härifrån. I och för sig kunde jag lätt reservera boken men kom på att nu då jag jobbar i grannkommunen fyra dagar i veckan kan jag ju låna böcker även där. Sagt och gjort, leta leta leta och ja, jag hittade mitt gamla lånekort från Trollhättan. Dagen efter tog jag en promenad på lunchen till folkbiblioteket. Letade mig fram till rätt hylla och styrde därefter kosan mot lånedisken. Ja, jag fanns kvar! Det var visst nästan åtta år sedan jag lånade där senast… Postadressen stämde men mailadressen var fel (mindes knappt att jag haft en @telia.com adress!) Pin-koden? Nej, ingen aning. Damen i lånedisken uppdaterade uppgifterna och vips hade jag lånat det jag sökte. Fick även med mig ytterligare en bok. Fler bibliotek, fler lånekort, mer böcker att läsa! Underbart!

Dessa böcker lånades

 

 

Nästa år behöver jag nytt pass, det är det många som behöver, den stora skillnaden är att jag inte behöver köpa mitt på svarta marknaden

”Tänk om det blev krig och det var jag som blev flykting i ett främmande land. Att vända på världen – se hemma som borta, dig som mig, vänner som fiender. Janne Tellers bok får alla dina föreställningar om dig själv att svindla i fritt fall.”

Den är snygg, det är maffigt att boken till utseendet är ett pass, men det är samtidigt ruskigt makabert. Och det är alltför mångas verklighet.  Så jäkla bra skrivet är det. Samtidigt som det är en vädjan att förstå, samtidigt är det en stor fet käftsmäll. Vad kan jag klaga på, vad vet jag om vad dessa människor gått igenom, ofrivilligt. Det är så lätt att generalisera. Inom varje människa finns en sanning som är den personen sanning. Glöm inte det. Vi anar inte hur bra vi har det.

En bok jag skulle vilja ge till alla, ung som gammal, oavsett ursprung. Läs, läs och läs!

Nej, jag lägger ner

Lässvackan är väl så smått på väg att försvinna. Men jag märker att det behövs roliga, underhållande, direkt gripande böcker för att jag skall fastna. Utrensning av Oksanen var inte en sådan. Den skulle jag ha läst tills i måndags till vår läsecirkel men jag kunde inte förmå mig att få läst den i tid och nu känner jag mig ännu mindre motiverad. Så, det får bli så. Boken återlämnas till biblioteket imorgon. Tyvärr. Kanske ses vi i ett annat skede.

Zlatans bok var den ena av två böcker jag läst

image

av de nominerade till årets Augustpris. Den andra jag läst är fina men mörka Elin under havet av Sofia Malmberg. 26 november får vi reda på hur de klarar sig i konkurrensen. Lycka till!

Provläsning

Efter lite köande är det så dags…

image

Mina förväntningar? Jag är inte säker på att det är något för mig men det återstår att se. Ni som redan hunnit läsa Mo Yan vad tycker ni?

Jag hade planerat ett långt beskrivande inlägg här men…

Jag säger bara, UPPLEV 123 SCHTUNK!  Allt annat är omöjligt. De vänder på allt och lite till. Det tragiska blir komik. Det komiska blir än mer komiskt. Det lite galna görs allvarligt. Glimten i ögat finns där. Vi i publiken är delaktiga på olika sätt från och till mest hela tiden. De fångar upp saker i publiken, vi hade till exempel en älg med oss :) De är proffsiga. De är rutinerade. De är bara bäst! Vi fick en toppenföreställning i eftermiddags. En dag jag sent skall glömma. Mitt råd till er: se till att få tag på en biljett till en Schtunk-föreställning så fort du kan! Det finns några klipp på You Tube men Schtunk behöver upplevas. Så är det bara!