Danska boklån

image

Vi har varit på ett supertrevligt och fint bröllop i Danmark i helgen. Det var min makes syster och hennes sambo som sade JA! till varandra i Nyvangskirken i Kalundborg.  Vi huserade hos min svärfar hela helgen och självklart kunde jag inte hålla mig från hans bokhyllor. Lite träning i det skrivna danska språket i sommar kan väl inte skada!

Den första boken jag lånade med hem heter Med underkop: livet med min muslimske svigermor och är skriven av Bente Dalsbæk. Hon är gift med den danske politikern Naser Khader. Boken handlar om kulturkrockar och acceptans av andras kulturer. Lite danska kommer här:

Bliver kaffen serveret med underkop, er det tegn på accept. Det var bare en af de mange ting, danske Bente Dalsbæk lærte, da hun forelskede sig i en syrisk mand og fik en arabisk svigermor. Et blandet ægteskab er ligesom blandede bolcher: der er noget for enhver smag – og det kan kun lykkes ved integration af begge kulturer og ikke ved assimilation i den enes kultur.

Jag tycker det låter spännande. Lite kritisk kanske mot att Dalsbæk nog (?) drar nytta av att vara gift med just en känd politiker. Jag är övertygad om att det varit lättare att sälja in denna bok på marknaden just precis därför. Jag inbillar mig också att i alla fall Khader själv är mer dansk än de flesta av hans syriska landsmän. Eller är jag kanske fördomsfull? Vi får se vad boken har att ge.

Bok nummer två är To kaffe og en staveplade av Anne Meiniches, en självbiografi som handlar om den olycka hon råkar ut för. På danska:

Anne Meiniches både rørende og barske beretning om at komme ud for det, der ellers kun sker for de andre: En invaliderende trafikulykke, efterfølgende 28 timer på operationsbordet og 5 uger i koma. Om at finde tilbage til livet som 65% invalid, om kampen for at holde sammen på familien, mand og fire små piger! Og om et dansk sundhedssystem, der udretter mirakler, men også er skandaløst mangelfuldt.

I perioder tycker jag det är intressant att läsa böcker som denna. Ibland blir det bara för mycket av andras olycka. Kanske är denna bra då det verkar som att man får en inblick i det danska ”sundhetssystemet”, dvs deras hälso- och sjukvårdsystem. Det återstår att se.

Jag har läst böcker på danska tidigare och det tar lite längre tid att läsa än de svenska men jag tror det kan bättra på min förståelse för danska språket. Vilka andra språk än ditt modersmål läser du på?

Lite reklam för vår stad och vårt gymnasiebibliotek

Idag fick Vänersborg kommuns webbplats ett nytt utseende. I alla fall jag gillar det skarpt, det blev ett riktigt lyft! Här ser ni gymnasiebibliotekets startsida!

Jerka med några timmar tillgodo

Annikas Jerka denna vecka lyder:

Många beställer sina böcker från Bokus eller Adlibris. Har du andra tips på internetbokhandlar eller liknande där man kan få tag på böcker till åtkomliga priser?

Jag tipsar om http://www.antikvariat.net/ där har jag hittat gamla godingar, och en del nyare faktiskt, både till mig själv privat och till jobbet/gymnasiebiblioteket. Nu senast var det en elev som ville läsa Stephen Kings Christine och den hade vi inte hos oss. Fjärrlån nästa tänkte jag men det var omöjligt att låna in den från något bibliotek. Då hittade jag den på ett antikvariat någonstans i Sverige (minns inte var) och köpte den till en relativt billig penning. Antkvariat.net är en toppensida när man letar böcker som inte finns att köpa nya längre. Testa vetja!

Shawshank Redemption bok och film

Eller för all del, film och bok för var i den ordningen jag tittade och läste. På svenska fick filmen från 1994 titeln Nyckeln till frihet. Jag såg filmen i vintras och fick först senare veta att den är baserad på en novell av Stephen King från 1982. Efter att jag sett filmen blev jag nyfiken på Vårbedrift som novellen heter och efter lite letande hittade min kollega (troget King-fan) boken Sommardåd – två berättelser på Umeå Depåbibliotek. I denna ingår Vårbedrift samt den betydligt längre novellen/berättelsen Sommardåd, vilken jag ännu inte läst.

Det handlar om Andy Dufresne, i filmen spelad av Tim Robbins. Han arbetar som banktjänsteman och blir oskyldigt dömd till livstid för mordet på sin hustru och hennes älskare. För att lindra tiden i fängelset använder Andy sin utbildning bland annat åt att hjälpa fängelsedirektören Norton. Dagar blir till veckor och veckor blir till år alltmedan Andy försöker bevara en civiliserad stämning även innanför de hårda murarna. Det är Andys vän, Ellis Boyd ”Red” Redding, i fängelset som berättar hela historien från start till slut och i filmen spelas denne man av Morgan Freeman. Som den svenska filmtiteln avslöjar handlar det om längtan efter frihet. Det handlar också om en lång vänskap mellan dessa två herrar. Det är fint!

Jag tycker att berättelsen har så mycket livsglädje mitt i allt det svarta. Jag gillar filmen bättre än novellen men jag misstänker att det beror på att jag såg filmen först. Hade jag läst novellen innan hade jag troligen fått större behållning av den.

Jag har inte läst så mycket Stephen King tidigare, kanske 5-6 titlar, men jag får känslan av att Vårbedrift/Shawshank Redemption/Nyckeln till frihet inte är samma King man tänker på när man tänker på King som skräckens mästare. Detta är mer lagom och ger inte upphov till nagelbitande alls. Trots det är det bra, riktigt bra! Och att Andy får tjänstgöra som bibliotekarie i fängelset är ju också ett plus!

 

 

 

 

Galet och fullkomligt hysteriskt och stundtals alldeles för mycket

”28-åriga Fiona Yu verkar vara en vanlig Hello Kitty – en välutbildad, väluppfostrad asiatisk-amerikansk kvinna men under ytan revolterar hon mot de traditionella kinesiska värderingarna. För att slippa ansvara för familjens heder beslutar sig Fiona för att ta sin egen oskuld. Det leder till att hon återförenas med sin barndomsvän Sean Killroy, numera plastikkirurg med mödomshinnor som specialområde. Sean är snygg och rolig och utmanar hennes uppfattning om vad man kan och får göra. Men hans erbjudande att ta hand om de oönskade, lämpliga äktenskapskandidater hennes far kommer släpandes med resulterar i en rad konstiga ”olyckor”. Hur långt är Fiona beredd att gå för att få sina tänder och klor och befria sig från Hello Kitty-stereotypen”

Ganska långt skall det visa sig. Inläggets titel säger väl det mesta om vad jag tycker om boken. Jag förstår inte hur Fiona vågar träffa Sean men antagligen är det för att hon vet, alldeles för mycket och Sean vet att Fiona vet. Men de som vet för mycket kan lätt förgöras så hur vågar hon? Ja det är konstigt det där.

Mord begås på löpande band utan något större medlidande. Det blir lite väl magstarkt ibland men ändå läser jag boken och tycker det är bra, riktigt bra på sina ställen, men jag tror att Fiona hade lyckats döda Hello Kitty i alla fall, utan Seans hjälp. Fast då hade inte boken varit den samma, kanske inte en bok alls. Läs vetja!

 

Jag tog en kula för dig…

”Han satte sig i passagerarsätet. Bilen riste till när den startade. Det var mammas sambo Johns kärra, och det var han som körde. Det var sjukt – han var trettioåtta år och hade ingen annan som kunde plocka upp honom utanför anstalten än mammas kille. De första fem minuterna sa de ingenting till varandra.” Så står det på baksidan av Jens Lapidus novell Heder som jag läste igår kväll. Det handlar om Adam som suttit i fängelse de senaste tio åren och nu är på väg hem till sin mamma och hennes sambo tills han får ordnat med egen lägenhet och jobb. Det kan inte vara lätt att hitta det liv man vill leva efter ett decennium på anstalt. Och det finns saker att ta hand om när man kommer ut igen. Denna rotlöshet, vilsenhet och längtan efter det normala (vad det nu är?) beskriver Jens Lapidus fint i denna novell.

Det är svårt att skriva en recension på ett så kort stycke. Jag tycker det är bra. Jag önskar att Heder vore en roman istället. Jag vill ha mer!

Novellen fick mig att tänka på låten Gubben i lådan av Daniel Adams-Ray. Hade det inte varit för min ena son hade jag nog missat den här låten. När den kom körde han den via Youtube, eller om det var Spotify?, om och om igen och till slut blev det en favorit även för mig. Nu fick jag upp ögonen för den igen. Och Jens, du är också min favorit!