En rulle toapapper behövdes till denna bok eller ”Jag orkade egentligen inte, men fick bita ihop, stå ut, klara av.” (s.101)

IMG_0410.JPG

Jag har läst Annika Koldenius bok Vi var alltid beredda. Jag läste den i ett nafs, lagade middag under tiden, hade med den i tvättstugan, kunde bara inte släppa den. Och tårarna rann. Fick säga till mig själv, nej Jessica, nu räcker det, men inte hjälpte det. Från start var den där olustiga hemska känslan där – det kommer inte att gå. Han kommer inte klara sig. Även om jag visste det innan jag började läsa så hjälpte det inte. Det gick inte att stålsätta sig hur mycket jag än försökte. Så tårarna fick rinna, ibland var det svårt att se texten.

Men varför utsätta sig för att läsa en sån här bok då? Jo, för detta är sånt som händer runt om oss hela tiden. Barn dör. Och kvar blir föräldrar, syskon och alla andra runt omkring. Det är livet, det grymma livet. Koldenius skriver så vackert, naket och innerligt om sin kärlek till sin son Sam. Det handlar om ett liv som inte är som något annat. Ett familjeliv som får rejäla törnar på vägen. ”Jag orkar inte börja hoppas för att hoppas är så utmattande.” (s.89) och ”Jag kände mig återigen oförmögen att ta hand om mitt eget barn.” (s.101) och ”Vi var alltid på vår vakt.” (s.103).

Ni som följt mig tidigare vet att jag är svag för citat och i denna bok blev det många så här kommer några till. Kanske svårt för er att koppla till något men bloggen får funka som mitt komihåg.

”Jag tror det är beredskapen som rinner ur mig. Och att alltid vara beredd är att alltid med bultande hjärta stå i startblocken inför etthundrameterslopp, men inte veta när startskottet ska smälla av. Idag? Imorgon? Om två veckor? Aldrig? Det måste hända något med kroppen när den i nästan elva år med bultande hjärta håller andan i startblocket. Mitt huvud vill gå vidare, men min kropp vet inte hur det ska kännas när den inte är beredd. Jag tycker att min kropp lurar mig.” (s.124)

”Jag kan hålla sorgen borta genom att koncentrera mig på det praktiska, att få allt att fungera.” (s.125)

Jag måste låtsas att allt är som vanligt, för om jag inte gör det så faller allt.” (s.125)

Men ändå, känslan av att jag inte gjorde tillräckligt.” (s.143)

I ett vidare perspektiv, det är inte enkelt att vara förälder. En kram till dig Annika fast jag inte känner dig. Och så sänder jag tankar till din svärmor Malin som i min värld är hos Sam. I himmelen. Fick förmånen att träffa henne några gånger under min tid som gymnasiebibliotekarie.

Om ni vill läsa om boken så klicka in er på förlagets webb
Och om ni ännu inte läst boken så gör det. Det är värt varenda toarulle i hela världen!

Annonser

Utan titel – Anna Charlotta Gunnarson

Anna Charlotta Gunnarson har skrivit en rå, rolig och rörande roman om sorg och separation och om att gå vidare och fortsätta leva trots att man inte vet hur. Så skriver Bokus… och jag kan inte annat än att hålla med.

Utan titel handlar om en 15-årig tjej som för några år sedan mist sin mamma i cancer. Hennes pappa går och väntar på att hans dotter skall börja revoltera. Sminka sig svart, använda korta kjolar, vara allmänt uppkäftig. Men det händer inte. Hon vill inte. Men hon vet nog inte riktigt vad hon vill heller. Hon har vänner som finns där för henne. Men det räcker ändå inte. På något sätt.

”Ibland förstår jag inte mig på mig själv. Och om jag inte gör det, vem i hela världen ska då någonsin kunna göra det?” (s.195)

Det är många funderingar. Det finns många för henne runtomkring men det är ändå något som saknas och någonstans finns en längtan efter att göra något som hon inte borde. Man kan revoltera på olika sätt. Och det gör hon på sitt sätt.

Det är svårt att skriva en recension av denna bok tycker jag, läs själv istället!

I väntan på orken

image

Tillbringar några dagar i sängen och soffan på grund av hosta och feber. Hasade mig ut till postlådan alldeles nyss och nya numret av Vi Läser låg och väntade på mig!

Har inte orkat blogga och läsa så mycket det senaste men snart kommer en recension/kommentar på boken Ingen riktig mamma skriven av Karin Flygare.

Dags för Vi Läser!

Tillträde till festen av Gunnel Beckman

Gallrade en massa böcker på jobbet innan semestern och en av våra förmåner som bibliotekarier får väl sägas vara ”första tjing” på de titlar som ska säljas. Så var fallet med denna bok och jag är glad jag lade beslag på boken i fråga.

Tillträde till festen handlar om gymnasisten Annika som precis fått reda på att hon lider av en obotlig sjukdom. Kring henne finns en mor, en pojkvän och några bekanta. För att få någon ordning på alla sina tankar tar hon sin tillflykt till en stuga hon och modern äger. Här skriver hon berättelsen. Man får läsa om roliga minnen från hennes barndom, funderingar och minnen från de få gånger hon träffade sin far, hennes tankar framöver, hur skall hennes mor och pojkvän ta beskedet att hon snart ska dö? Hon brottas med många frågor kring liv och död samtidigt som hon skall hitta sin identitet som tjej, kvinna.

”Jag ska aldrig få mer än den här lilla snutten till liv… Aldrig hinna bli riktigt fullvuxen… aldrig få bli något bra… uträtta något… göra något viktigt… aldrig få gå omkring med ett barn som växer i magen… aldrig få bli gammal tillsammans med någon jag älskar, aldrig få veta…” (s.25)

Denna bok skrevs redan 1969 men jag tycker den håller även idag. Problematiken finns utan tvivel.

Gunnel Beckman har skrivit många fler ungdomsböcker liknande denna där hon tar upp realistiska ungdomsfrågor och då främst kvinnofrågor. Dags att läsa några fler!