What a mess!

Så skulle jag vilja sammanfatta Alan Bennetts andra osedliga berättelse i boken Snusk. Den drygt sextio sidor långa berättelsen heter Skyddandet av Mrs Forbes och handlar om Mrs Forbes och hennes make och son och så småningom även sonhustru. Berättelsen bygger på lögner, intriger och människors ovilja att inte bli avslöjade för sina djupaste hemligheter. Rörigt blir det. Och roligt är det, men snuskigt nja.

Första berättelsen är bättre, helt klart och mina tankar om den kan du läsa här.

Annonser

Snusk – första berättelsen

Alan Bennetts bok Snusk – Två osedliga berättelser består av två berättelser Mrs Donaldson blommar upp samt Skyddandet av Mrs Forbes. Här kommer en kort kommentar på Mrs Donaldson blommar upp.

Mrs Donaldson är relativt nybliven änka. För att dryga ut pensionen arbetar hon på universitetssjukhuset som skådespelerska (vet inte vad det heter egentligen) då läkarstudenterna skall träna sig på patienternas låtsade åkommor. Mrs Donaldson har ändå svårt att få pengarna att räcka till så hon bestämmer sig för att hyra ut ett rum i huset till ett par. Vissa månader har de också svårt att få pengarna att räcka. Ett månadsslut frågar de om de kan få betala i natura… Så blir det och Mrs Donaldson får agera publik medan paret utför sin älskog. Detta inträffar några gånger men efter ett tag flyttar paret ut då de skall studera och arbeta vidare på annan ort. Mrs Donaldson bestämmer sig för att inte hyra ut fler gånger men en dag står ytterligare ett par utanför dörren och är intresserade av rummet. Det visar sig att de känner det första paret…

Jag vet inte vad jag hade förväntat mig egentligen. Den är lite smårolig. Jag undrar om detta händer i verkligheten eller om det bara är något som förekommer i folks fantasier. Berättelsen går snabbt att läsa, den är på dryga hundra sidor. Det roligaste/bästa är egentligen Mrs Donaldsons våndor inför att folk runt omkring henne skall förstå vad hon sysslar med. Jag känner igen Bennetts sätt att skriva på när jag jämför med hans Drottningen vänder blad som jag läste för ett tag sedan. Men drottningen vinner! Återstår att se om berättelse nummer två imponerar mer på mig.

Har du läst Bennett? Vad är din åsikt?

 

 

 

 

Ikväll blir det Snusk!

Fick hem Alan Bennetts Snusk – två osedliga berättelser idag, hade köat ett gäng veckor på biblioteket. Gillade Drottningen vänder blad mycket starkt. Den hade många fina citat som jag tog med mig. Undrar hur denna bok är? På Bokus skriver man:
”I Alan Bennetts historier utspelas oväntade sängkammarberättelser bakom medelklassgardinerna. Författaren serverar överraskande avbrott i vår triviala vardag genom något obestämt slipprigt.”

Vi får se vad detta kan föra med sig. Lovar att återkomma med en kommentar. Trevlig kväll!

Bokslut 2011

Då skall vi se hur detta mitt, nästan hela, första år av bokbloggande sett ut. Jag började blogga 13 mars 2011. Undrar hur 1-årsjubileet skall firas?! Vi får se men något extra festligt får jag hitta på! Återkommer till det tids nog.

Nu till vad som hänt på denvarbra under 2011. Det blir en månad för månad-genomgång med highlights, dvs mina favoritböcker under året och en och annan händelse så klart.

13 mars, som sagt, startade jag upp denvarbra efter att under en månad eller så haft en annan bokblogg i ett annat namn. Detta kändes mycket bättre och en av de första riktigt bra böcker jag läste i mars var Alex Schulmans Att vara med henne… En underbart bra bok!

April månads läsning bestod bland annat i Stiellis Jag älskar dig inte och Murakamis Norwegian Wood. Kärlekstema även här! Så också i maj. Då läste jag bland annat Alla har ett hungrigt hjärta. I juni var det en deckare av Hans Koppel som fastnade i händerna på mig. En duktig författare som gärna får fortsätta skriva böcker, många böcker!

Ytterligare en författare som ligger mig varmt om hjärtat är Jodi Picoult som jag skrev om i juli. Nu har jag Jacobs värld väntande på sängbordet. Har svårt att tänka mig att jag blir besviken. I augusti läste jag bland annat Bumerang av Tatiana de Rosnay och den gillade jag skarpt. Ytterligare en författare att återkomma till! Snöbollseffekten slår till om och om igen!

I september var det ju mässornas mässa Bokmässan och jag var där både på fredagen och söndagen. Härligt att strosa runt bland alla montrar, träffa gamla bekanta, träffa nya människor och insupa atmosfären! Letade upp Petra Jankov Picha på Breakfast Book Club och köpte ett ex av Konsten att bokblogga. Här skriver jag också om föredraget Petra och Karin Berg höll på Bokmässans sista dag. När jag ser tillbaka verkar det inte som att jag läste så mycket. En tillställning jag var på däremot var Poesi och Prosa i Vänersborg som besöktes av Håkan Nesser och Bengt Ohlsson. Bra berättare live!

November månads läsning bestod bland annat i Drottningen vänder blad samt Anna och Mats bor inte här längre. Böcker som sätter spår men på helt olika sätt. Ytterligare ett inlägg om Zweigbergks bok finns här. Och så är vi framme vid december då. Kom in i ett lästempo utöver det vanliga denna månad och de flesta böcker jag läst i december har också varit mycket bra. Här är topp tre utan inbördes ordning; Geim av Anders De La Motte, Tretton skäl varför av Jay Asher samt Dash och Lilys utmaningsbok av Rachel Cohn och David Levithan. Ser fram emot filmatiseringen av Ashers bok!

Vill också nämna att jag blev mycket glad då det i oktober tillkännagavs att Tomas Tranströmer var årets Nobelpristagare. Grattis!

Ja det var en del av mitt läsår. Det blir spännande att se hur bokslutet kommer att se ut 2012. Kanske blir det lika mycket kärlek på många olika sätt som i år. Kanske blir det helt andra teman som intresserar. Vi får se. God fortsättning!

 

De där citaten…

Måste lämna tillbaka boken Drottningen vänder blad av Alan Bennett i morgon så jag får snällt sätta mig ner och skriva av de citat jag vill ha med mig. Här kommer ett.

”Hon noterade också att en bok alltid ledde vidare till en annan. Nya dörrar öppnade sig vart hon än vände blicken och dagarna räckte inte till för allt som hon ville läsa.” (s.23 i mitt ex)

Detta stämmer väl in på min läsning. Jag läser en bok, blir inspirerad till en annan, läser den och allt som oftast är känslan, jag vill ha mer tid att läsa! Men hur sjutton få till den tiden? Misstänker att många av er har det på samma sätt. Hur hittar ni er lästid? Tips mottages tacksamt.

Drottningen vänder blad – Alan Bennett

För ett år sedan var Sveriges kung på berget här i Vargön och önskade vända blad när han som traditionen bjuder var på jakt efter skogens konung. Det var dock vår kung som då var den jagade. Av journalisterna. Boken Carl XVI Gustaf, den motvillige monarken har jag dock inte läst, däremot Bennetts Drottningen vänder blad och i detta fall är det inte drottning Silvia vi talar om utan hennes motsvarighet i England, dock i uppdiktad form.

Baksidesläsning: Om det inte varit för de olydiga hundarna så skulle den engelska drottningen förmodligen aldrig ha upptäckt bokbussen. Hon stiger på bokbussen för att be om ursäkt för sin skällande hund och av artighet lånar hon en av böckerna från hyllorna. Det visar sig dock vara en omåttligt torr och tråkig roman, men drottningen läser pliktskyldigt ut den, lämnar tillbaka den och återvänder till slottet med en ny bok i väskan. Den här gången får bokvalet förödande konsekvenser. Boken i fråga väcker nämligen Hennes Majestäts passion för läsning. En passion som växer sig så stark att hennes officiella plikter snart blir lidande. Och medan drottningen förlustar sig med världslitteraturen så konspirerar hennes undersåtar om hur Hennes Majestäts litterära utsvävningar ska få ett slut.

Boken är på cirka 120 sidor, full av värme och mänsklighet. Bennett skriver på ett lustigt sätt som gör att jag småler mest hela tiden. Jag ser berättelsen framför mig så klart, så skulle den filmatiseras är jag rädd att jag skulle bli besviken, jag har ju redan sett filmen! Boken innehåller också många läsvärda meningar som blir till citat eller utdrag jag sparar för framtiden men ett bjuder jag på här:

”Om någon hade frågat henne huruvida läsningen hade berikat hennes liv skulle hon ha varit tvungen att svara ‘ ja, utan tvivel’ , men hon skulle också – med samma visshet – tillägga att böckerna samtidigt hade tömt hennes liv på allt vad mål och mening hette. En gång i tiden hade hon varit en självsäker, målmedveten kvinna som visste sin plikt och var helt inställd på att uppfylla den så länge hon kunde. Numera kände hon sig alltför ofta tvehågsen. Att läsa var inte att handla, det var det ständigt återkommande problemet. Och hur gammal hon än var, så var hon ändå en handlingens kvinna. Hon tände ljuset igen, tog sin anteckningsbok och skrev ‘Man tecknar inte ned sitt liv i sina böcker. Man hittar det där.’ Sedan somnade hon.” (sidan 104-105 i mitt ex)

Boken är läsvärd och ger ett bestående intryck. Det är så lätt att ha fördomar om människor man inte känner.