Jens Lapidus – VIP-rummet (idag kör vi massbloggande!)

Jag kom mig aldrig för att läsa bok 2 och 3 efter Snabba Cash. Mina bokintressen tog en annan väg där, efter ettan. Men så kom det sig att jag reserverade VIP-rummet åt maken som ville läsa. Och när boken sent omsider blev ”min” och hemburen till maken var han inte på läshumör. Knäppt va?! Då tänkte jag att jag skulle testa och där satt jag, tills boken var utläst. Jag hade tur att ha några dagars semester på barnens höstlov så jag började på söndag kväll och på tisdag förmiddag var jag klar. Gjorde en del annat också men boken lockade mig från sida 1!

Teddy har nyss muckat efter åtta år på anstalt. Han har ingenstans att bo, inga pengar och så är han skyldig folk en massa pengar. Och så har vi Emelie. Hon är påläggskalv på advokatfirman Leijon, en byrå i Londonklass. Hon längtar efter karriären med stort K men den känns långt bort. En av advokatbyråns delägare ger henne ett uppdrag som hon inte kan tacka nej till. Tillsammans med Teddy ska hon ta reda på vad som hänt med en försvunnen kille, Philip Schale, en investerare och brat med aningens konstiga meriter. Sina olikheter till trots försöker Teddy och Emelie nysta i denna soppa. De krockar inte bara en gång under arbetets gång. Trots det är det deras olikheter som hjälper dem framåt. För det måste gå undan. Var finns Philip Schale?

Det är lite lugnare än vad jag minns Snabba Cash men det gör inte så mycket. Det är bra, riktigt bra. Det sägs att det ska komma fler böcker i denna serie. Får se om jag läser dem, det tror jag. I väntan på dem får jag väl kanske läsa Livet de Luxe och Aldrig fucka upp.

Skuggorna – Katarina Wennstam

Har slukat Wennstams alla tidigare skönlitterära titlar. Gillar hennes sätt att skriva och just att hon går lös på samhällsproblem gör att det blir så himla bra. Tycker jag.

Ad Libris skriver: ”I Katarina Wennstams nya roman får vi möta en annorlunda sorts brottslingar. De ser sig mer som rättsinstans. Om en man blivit dömd för ett brott, suttit av sitt straff och kommit ut igen, är det inte säkert att skuggorna tycker att han sonat sin skuld till samhället. För om det är en man som misshandlat eller förgripit sig på en kvinna så står de där och väntar på honom, på att få slå till och tillfoga sår för sår, brännmärke för brännmärke, syra för syra. De är starka, snabba och osynliga, och lika snabbt som de dyker upp ur skuggorna försvinner de igen. Det blir Charlotta Lugns uppgift att spåra och gripa dem. Och försvarsadvokat Shirin Sundin ställs inför ett både moraliskt och juridiskt dilemma: vem är offer och vem är förövare i de här fallen?”

Det är relativt spännande hela tiden, man flyttas fram och tillbaka i olika skeenden och händelser mest hela tiden. Och för mig som läst tidigare böcker av Wennstam bjuds på flashbacks några gånger.

Det som Wennstam gör så snyggt är att hon inte tar parti för någon sida. Det konstiga är att det inte går att göra det heller. På ett ställe fastnade jag dock lite längre… (s.294)

IMG_0240.JPG

Här tar Wennstam ett ställningstagande som är riktigt aktuellt. Och har man följt henne i media är det inte första gången hon tar sig ton. Fortsätt så!

Skuggorna är en fristående fortsättning på Svikaren och Stenhjärtat, en romansvit om brott som begås mitt ibland oss, av oss själva, och där brottslingarna skyddas av allas våra fördomar och förutfattade meningar.

Trillade på ett lästips – igen!

Det går knappt en dag utan att jag hittar ett lästips. Det jobbigaste är ju att komma ihåg allt man ser och läser om. Jag har mer och mer börjat ta kort med mobilen eller Ipaden när jag ser något intressant.

Vi har en kille som säljer GT på söndagar och det har blivit att vi köper den. Det är inte så ofta det står något wow! Idag var det listor över de par som tjänade mest pengar i de olika kommunerna här på västkusten. Och?!

Det jag fastnade för i dagens tidning var däremot en recension av boken Det som händer i skogen av Hilda-Maria Sandgren. Linda Skugge har läst och tyckt till. Hon skriver inte så mycket om själva berättelsen men det är en känsla hon beskriver som gör att i alla fall jag blir nyfiken på Sandgrens bok.

Har tagit ett kort på texten men får se hur det blir online, när det är publicerat och klart. Någon som redan läst?

IMG_0339.JPG

Djävulsdansen 2

I tisdags fortsatte Djävulsdansen med del två. Fokus var partners till missbrukare. Vi fick lyssna till bland andra Märta Tikkanen vars man Henrik var alkoholist. Märta Tikkanen skrev redan 1978 Århundradets kärlekssaga, egentligen en självbiografi men placerad på skönlitteraturhyllan. Men vad gör det, bra är den i alla fall. Jag läste och skrev om den för ett bra tag sedan https://denvarbra.wordpress.com/2012/07/26/arhundradets-karlekssaga-marta-tikkanen/

Jag gillar citat och något hon sade i programmet i tisdags var ”jag saknar honom ofta, men inte ett ögonblick har jag önskat honom tillbaka”. Så kan det säkert vara för en person i denna situation.

På’t igen!

Sista månaden, eller ja, kanske redan under semestern, började jag tänka på att skaka liv i bloggen igen. Under sommaren har jag läst många bra böcker som jag velat lobba lite för. Så nu är det dags för en omstart.

Den nyligen utlästa och sommarens bästa bok, enligt mig, är Du forsvinder av Christian Jungersen. Och nej, jag har inte skrivit fel. Boken heter Du forsvinder på danska och det är just på danska jag läst den. Anledningen till det är att den inte fanns på svenska på något av mina bibliotek.

Boken handlar om Fredrik och Mia och deras son Nicklas. Och det är Mia som berättar. I början av boken hittar läkarna en tumör i Fredriks huvud. Det leder till operation, vilket leder till personförändringar. Men när började tumören växa? Och när började Fredrik förändras? Och vad händer med en när saker och ting ställs på sin spets och inget är som det var? Hur länge orkar man som frisk vara stark?

Alla dessa känslor, tankar och upplevelser. Frustration, svek, oförmåga att förstå, vänners påpekanden och så vidare och så vidare. Vad gör det med en? Utan att ha varit med om detta på detta sätt känns det som att Jungersen sätter ord på hur det verkligen skulle kunna vara. Det känns lite som att läsa en självbiografi.

Den är så jäkla bra!

IMG_0282-2.JPG

Nu får vi se hur det här blir!

image

Har börjat läsa Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe. Det bådar gott. Förhoppningsvis blir bilden läsbar. Bloggar i mobilen…

Plats ~ Pija Lindenbaum

Plats (inbunden)

På baksidan boken står det följande: ”Hon är en alldeles vanlig kvinna med kontorsarbete och man och ett vuxet barn. Men hon har hamnat i ett tillstånd där omvärlden börjar kännas främmande. Vardagliga möten blir konstiga och påträngande. En dag lämnar hon hem och arbete och drar sig undan i en lånad lägenhet där hon kapar förbindelsen med omvärlden. Slänger mobiltelefon och dator.” Därefter täcker bibliotekets streckkodsetikett två rader som jag då inte kan läsa…

Jag läste denna bok för knappt två veckor sedan men har varken haft tid eller ork i denna rushiga majmånad att skriva om den. Nu när jag sätter mig ner för att samla tankarna kring boken känns det som om jag inte läst den. Jag kan inte på något sätt påminna mig om vad den handlade om. Baksidestexten hjälper mig endast lite och det gör mig lite rädd. Jag brukar minnas det jag läser i alla fall några veckor. Jag är ingen som kan återberätta en bok som jag läst för länge sedan. Jag minns om jag gillade eller och det stora i boken. Men med Lindenbaums Plats är det bara tomt. Antingen gav inte denna bok mig något större. Eller så är det så att jag inte var helt närvarande när jag läste. Jag tror mer på det sistnämnda. Det var länge sedan jag kände så här och jag hoppas det dröjer länge igen till nästa gång det sker.

Jag tror dock kvinnan i boken har tappat bort sig i livet. Och jag tappade bort mig i boken och läsningen. Måtte juni och ett lugnare tempo på både arbete och hemmaplan göra att jag fortsättningsvis minns vad jag läser. I alla fall några veckor…

Har ni råkat ut för samma sak någon gång?