I återlämningslådan

image

Hade besök av vänner på grillafton här igår. Regnet öste ner men vad gör väl det i goda vänners lag! De hade tidigare lånat en påse böcker och nu var det dags för återlämning på biblioteket DENVARBRA! På bilden ovan ser ni Gomorra av Saviano, Glasbruket av Indridason, Sundströms Maken, Marklunds Sprängaren samt Weldons Kärlekens lust och vånda. Jag blev osäker på om jag läst Maken. Det får nog bli en paus när det gäller Jacobs värld av Picoult, som jag läser nu, för denna förhållanderoman. Läste Sundströms För Lydia för några år sedan och gillade mycket!

Så var man hemma, men snart på väg igen!

Maj månad är över och så också Italientrippen som Enligt O bjöd in till. I början av månaden läste jag Kärleken är dödens motsats av Roberto Saviano. Därefter gick jag igång med Stål av Silvia Avallone. Jag gillar den men det går aningen trögt med läsningen. Maj är säkert fin i Italien men här på hemmaplan är denna månad fulltecknad med kalas, avslutningar, klassträffar, fotbollsmatcher… så tiden och orken finns just inte till så mycket läsning. Jag tycker Stål är bra så läsa klart skall jag göra men det blir inte riktigt nu. På nattbordet har jag också Savianos Kom med mig, baserad på hans tv-show. Den tänkte jag läsa lite mer hoppigt, det vill säga läsa ett kapitel här och där. Tror inte det är en bok som måste, eller behöver läsas från pärm till pärm. Vi får se!Några kommentarer till dessa böcker kommer så småningom.

Annars går jag och funderar på vilka böcker jag skall packa med mig när vi åker till Kreta om två veckor (ja vi tar med extra kontanter…). Vi kickstartar sommarlovet med en vecka på varmare breddgrader. Det skall bli skönt! Jag har en hel hög med böcker att välja bland i och med att ”den stora hemlåningsperioden” infunnit sig här. Jag har en förmåga att låna med mig alltför mycket böcker hem, både från jobbet och filialbibliotek, över sommaren. Men det är bättre att ha för många än för få. Tänk om bokhögarna skulle sina här hemma? Hemska tanke!

Kärleken är dödens motsats

av Roberto Saviano blev första anhalten i Italienresan som jag gör nu i maj tillsammans med Enligt O och ett gäng andra bokbloggare. Det är en liten bok, bara 53 sidor. Lite kort handlar den om Maria, en tjej på 17 år som planerat en framtid tillsammans med sin pojkvän Enzo. Enzo har tagit värvning i Afghanistan för att tjäna pengar till bröllopet men han omkommer i ett sprängattentat. Av insidestexten på boken får jag känslan av att det är en sann historia.

Saviano skriver boken som en sorts litterär intervju (kan man säga så?) där jag som läsare får reda på hur Maria och hennes familj och vänner tacklar dödsfallet. Jag får känslan av, utan att veta alldeles för mycket om Italiens traditioner, seder och bruk, att det verkligen skall synas att man sörjer, hela släkten skall klä sig svart under en lång tid. Det verkar förutsättas att Maria skall leva som änka resten av sitt liv, trots att hon bara är 17 år.

Saviano skriver: ”Maria verkar ha skaffat sig en klokhet som inte stämmer överens med hennes ålder. Hon har snappat upp den någonstans i den kondens som bildats av tiden som flyter förbi, ständigt likadan, där minuterna verkar löpa bortom hennes ålders tid och krocka med varandra, pressas samman i hennes liv, som inte längre har det andrum det borde ha.” (s.19) Det ligger en tragisk känsla över hela boken. Döden finns med på varenda sida, den griper tag, och jag riktigt känner sorgen Maria bär på. Samtidigt blir jag lite frustrerad för trots förlusten måste livet gå vidare. Förhoppningsvis gör det det, om ett tag.

”Det Maria har kvar är kartonger fulla av inbjudningskort till bröllopet, hon har kvar bitar av ett liv som planerats och fantiserats men aldrig förverkligats.” (s.49) Kommer hon att kunna släppa taget, får hon hjälp av någon att göra detta? Eller är traditionen för stark så hon förblir Enzos änka lång tid framöver? Jag vill veta hur det går för Maria. Nu. Det är svårt att inte bry sig.

Ni andra resenärer, har ni läst Savianos bok? Vad tyckte ni?

Kärt återseende!

Har blivit erbjuden att åka till Italien i maj. Har inte varit där sedan -91 under en tågluff med syster yster så det är faktiskt dags nu igen. ”Researrangör” är Enligt O och några andra som åker med är Annika och Läsdagboken. Hänger du på?

Inför denna tripp har jag bokat Savianos Kom med mig på bibblan. Försökte också reservera Stål av Avallone men det var 6-dagarslån på den vilket och betydde (fick jag lära mig) att den inte kunde reserveras. Så om ingen lånar den från 6-dagarshyllan då, kan inte jag som bor en bit bort och har närmare till en filial få reservera den då? Nej, det gick inte för sig. Nähä. Bokus nästa.

Jag hoppas inte vi har såna regler på mitt bibliotek. Säg till i så fall!

Tittar ikapp på Jessika och hennes gäster

Är alldeles för trött på kvällarna så jag sover gott när Babel visas 22.15 varje onsdagskväll. Alldeles nyss kollade jag igenom förra veckans avsnitt med Monika Fagerholm samt tema Italien. Här kommer några kommentarer.

Monika Fagerholm har jag ännu inte läst. Hon verkar vara en härlig, duktig och engagerad författare. Jag vet att jag för länge sedan lånade hem Den amerikanska flickan men det blev aldrig att jag läste den. Kommer inte ihåg varför, troligen började jag läsa några sidor men fastnade antagligen inte. Blir sugen på att testa något annat av henne och ser att hon via Novellix gett ut Arielles första kärlek. Den kan nog bli bra!

Tema Italien så. Gomorra läste jag för några år sedan. Jag tyckte den var hemsk men kunde ändå inte sluta läsa. Den är bra! Jag tycker Roberto Saviano är en hjälte som får betala ett högt pris för sina framgångar. All heder åt honom! Blir sugen på att läsa, kanske inte hela, men delar av antologin Kom med mig som är baserad på det tv-program han gjort i Italien som nått väldeliga framgångar. Ytterligare en författare som intervjuas i detta program och som fått stor uppmärksamhet även här i Sverige är Silvia Avallone med sin bok Stål. Den måste jag bara läsa. Bokus skriver: Stål är en gripande skildring av två unga flickors vänskap och hur de tillsammans möter omgivningens krav och förväntningar. Samtidigt ger romanen en storslagen nutidsbild av livet på Italiens baksida.

Passar mig nog som handen i handsken. Nu börjar strax gårdagens avsnitt av Babel. Vad gjorde vi före PLAY?!