Olästa författare

Lyrans tematrio uppmanar mig denna vecka att berätta om tre författare jag ännu inte läst men har lust att läsa! Mina val faller på följande och jag slänger med en kort motivering samt en fundering kring varför jag fortfarande inte tagit tag i  just dessa författare.

Marianne Fredriksson – för att jag nog inte hört någon tala om hennes böcker i negativa termer någon gång. Alla verkar tycka om hennes böcker och nu när Simon och ekarna blivit film. Åh så bra, jublar alla! Det är nog dags… men någonstans inbillar jag mig att jag kommer att få mer ut av dem om sisådär tio år eller mer. Varför? Vet inte.

Elfriede Jelinek – vill läsa fler Nobelpristagare. Varför jag inte läst henne än? Jag har prioriterat annat i bokfloden. Är hon svår?

Lars Kepler – vill jag också gärna läsa. Tror det blir ett sommarprojekt. Anledningen till att jag inte läst de här böckerna än är att de är så tjocka. I jobbet behöver jag plöja en del ungdomsböcker för att kunna tipsa eleverna. Ofta har de inte så lång tid på sig att läsa eller önskar en kort bok för att det skall gå lätt. Då blir det ofta att jag väljer två kortare/tunnare böcker än en tjock/lång, därför hamnar Kepler vid sidan om.

 

Annonser

The librarian’s book of quotes

Fjärrlånade hem denna citatbok och fastnade för en hel massa olika citat som jag nu skrivit av för framtida behov. Gillar citat och sparar på dem på alla möjliga  och omöjliga ställen. Ett citat jag fastnade för kommer här:

”Our libraries are not cloisters for an elite. They are for the people, and if they are not used, the fault belongs to those who do not take advantage og their wealth.”

Sagt av Louis L’Amour, i Education of a Wandering Man.
Boken innehåller också lite mer humoristiska citat, detta förekommer i boken The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald:

”I’ve been drunk for about a week now, and I thought it might sober me up to sit in a library.”

Trevlig tisdagskväll!

Den där utmaningen

Eller en av dem i alla fall, går det inte så bra med. Mina hyllvärmare har jag inte börjat läsa än. De står så fint i olika hyllor i mitt hus men jag tänker på dem och snart kanske det är dags att gå i gång… här är listan igen

Jag ska ge dig världen – Chufo Lloréns
Boktjuven – Markus Zusak
Norrlands svårmod – Therése Söderlind
Kärleken i Julia Anderssons liv – Åsa Moberg
Undantaget – Christian Jungersen
Hoppas – Åsa Aderberg Strollo
Toffs bok – Kalle Dixelius
Stockholm Rosé – Sophia Wolf Lösnitz
Böcker inom och omkring oss – Aidan Chambers

Felicia försvann – Felicia Feldt

”Jag vill kunna säga som Bob Hansson: här ligger jag och duger.” Ja det kan jag förstå att Felicia vill efter att ha läst hennes bok om uppväxten. Nog för att den är skönlitterär till formen men det är Felicias uppfattning av hur det hela gått till. Jag får en ganska vrickad bild av hur Anna Wahlgren uppfostrat sina barn. Vad har hon varit med om i sin barndom, vilket socialt arv har hon med sig? Som hon uppenbarligen fört vidare på sina barn.

Att Felicia inte kan ligga där och duga är inte så konstigt. Att bli nonchalerad, nästan aldrig sedd och när hon någon gång blev uppmärksammad så var det det negativa som det anmärktes på. ” Men jag har en känsla av att jag borde ha ett värde.” Så klart.

Felicias berättelse är rappt skriven och jag läser ut den på några få timmar. Trots ämnet är boken riktigt bra. Den skrämmer, den visar på barns utsatthet och jag blir arg på mamman som beter sig som ett svin. Jag tänker på alla böcker Anna Wahlgren skrivit, inte minst Barnaboken. För Anna Wahlgren verkar det vara långt mellan teori och praktik. Stämmer det som Felicia Feldt skriver i boken är det förskräckligt. Var det ingen som såg, ingen som reagerade?

Nyfiken som jag är surfade jag in på Anna Wahlgrens hemsida och längst ner återkommer hon till de rader hon riktat till sina barn i Barnaboken. Det är idel fina ord som krockar med berättelsen jag nyss läst.

”Jag är så trött på att hålla käft.” Bra att du gjorde något åt det, rädda dig själv Felicia!

Rea!

image

Jag var i Trollhättan i fredags i jobbärende och innan bussen skulle ta mig hemåt var uppdraget ”köpa present till en tioåring”. Gick in på Åhlens och hittade deras bok-/ombyggnadsrea. Kunde inte motstå! En tjuga styck kostade de och när jag väl kom till kassan var det köp fyra betala för tre! Så fem böcker för 80 kronor är inte fy skam tycker jag! Tyvärr hade de inga bra böcker till sonens tioåriga kompis så till honom köpte jag en t-shirt!

Bokbloggsjerka 27-30 januari

I Annikas jerka denna vecka får vi frågan:

Om du hittar en bok du gillar går du då bananas för att få tag på samtliga böcker som denna författare har skrivit?

Nja, inte helt bananas men lite sugen på att hitta mer blir jag allt. Jag surfar in på bibliotekets katalog eller oftare någon nätbokhandel där man får reda på mer om bokens innehåll och kollar om det finns några fler titlar som kan vara läsvärda. Alltför ofta blir jag besviken på en författares övriga böcker. Har jag hittat den bästa först kanske? Men en författare jag gillat allt av är Jodi Picoult, än så länge så hennes böcker håller jag utkik efter, överallt!

Zlatan – ett maskrosbarn

Så var den läst och jag är glatt överraskad! Jag har tidigare inte varit något fan av Zlatan men nu förstår jag att det är medias bild av honom jag inte gillat. Och media har ju tyvärr spelat på hans mindre bra sidor flera gånger. Men! Med den uppväxt Zlatan haft så är det kanske inte så konstigt att han kört huvudet i väggen flera gånger.

Ett barn som haft en dröm och lyckats uppfylla den gång på gång på grund av sin vilja att ‘jag ska minsann visa dem att jag kan’ hur underbart är inte det?! Kanske får man denna vilja när man gång på gång trycks ner, blir lurad, motarbetas. Jag måste få tro det att en del barn blir starkare av sin utsatthet, varför annars har vi maskrosbarn här i vår värld.

Samtidigt kan man undra om Zlatan hade haft drivet om han växt upp i en lign och harmonisk familj. Han säger vid ett tillfälle när det är tal om en eventuell övergång till Inter ”Jag ville inte ha något gratis. Jag ville ha utmaningar och ansvar.” Har man fått kämpa sig fram hela livet är det nog svårt att ändra sig när man enligt andra borde vara nöjd. Men inte Zlatan inte. Och varför skulle han, vara nöjd, när han känner att han mer att ge?

Vid ett flertal tillfällen i boken kommer jag på mig själv med att le eller till och med skratta till när det är någon småtokig episod som berättas. Jag blir också fylld av ödmjukhet när han skriver ”…jag har inte varit den finaste killen. Jag har inte sagt rätt saker hela tiden, och jag tar på mig ansvaret förstås för alltihop. Jag skyller inte på någon annan. Men ändå, det finns många såna som jag därute, unga killar och tjejer som får skäll för att de inte är som alla andra…” och lite senare ”Det finns tusen vägar att gå, och den som är speciell och lite avig är ofta den bästa. Jag hatar när de som skiljer ut sig trycks ner. Hade jag varit annorlunda skulle jag inte suttit här och vad jag menar är självklart inte: Var som jag! Försök bli som Zlatan! Inte alls! Jag snackar om att gå sin egen väg, vad den vägen nu är…” Fint.

Jag är egentligen ingen fotbollsnörd. Fråga mig var Zlatan spelar nu och jag är inte säker på svaret, det har liksom inget större värde för mig även om det står i boken. Med detta vill jag ha sagt att denna bok lämpar sig lika bra för den som vill läsa om fotboll som den som vill ha en historia om en kille från Rosengård. Läs!