Vad passar väl bättre….

än denna bok när turen går till mina hemtrakter och mamma (och pappa) i morgon?

image

Mor, mamma, morsan är en hyllning och en kärleksförklaring, men också en berättelse om moderskapets skuggsidor. Redaktörer är Roberth Ericsson och Sonja Schwarzenberger. Mor lilla mor, vem är väl som du. Jo, ingen i hela världen!

Annonser

Min randiga läsning!

Ibland bara måste man – David Levithan. Det var denna bok jag läste då, för några dagar sedan. Enligt O gissade rätt på författaren, bra jobbat! Får se om jag hittar fler fina, fräcka, randiga insidor att njuta av.

På engelska heter boken Boy Meets Boy vilket förklarar bokens tema. Det handlar om Paul. Han har det inte lätt. Hans bästa vän Joni har dumpat honom och resten av gänget för den där Chuck! Och Tony, hans andra bästa vän, är inspärrad i huset av sina hysteriska föräldrar för att omvändas. De tillåter inte att han gillar killar. Och så är det Noah. Noah med de grönaste ögon som finns vill inte se honom längre eftersom han råkade kyssa sin före detta i skolans städskrubb. Ja, det är rörigt men samtidigt mycket underhållande och bitvis allvarligt.

Men det är så bra! Boken är mycket läsvärd. Skulle vilja sätta den i händerna på många av eleverna på skolan där jag jobbar. Boken handlar om livet under tonåren, den stora kärleken som plötsligt bara står framför dig där en dag, svårigheter och glädjeämnen, förnuftiga och mindre förnuftiga föräldrar, mod och ännu mera mod! Att det handlar om homosexualitet får liksom lite mindre betydelse, men det är bannemej så bra att den finns där.

Jag skulle också vilja sätta den i händerna på tonårsföräldrar, en del i alla fall. Läs läs läs!

Bloggstafett Internationella kvinnodagen 8 mars

                                                Enligt O har organiserat en bloggstafett med tema Internationella kvinnodagen idag. Klart jag ville vara med. De senaste dagarna har gått åt till att fundera kring ‘vad ska jag bidra med en dag som denna?’ Jag har kommit på lite olika förslag men valet föll till slut på min svärmor. Här följer en hyllning till denna kvinna som tyvärr inte finns hos oss längre.

Kära du! Snart är det två år sedan du lämnade jordelivet efter en lång kamp mot både reumatism och cancer. Född för tidigt under andra världskriget som en av två i ett tvillingpar nöddöptes du strax efter födseln. Kirsten Ingse blev ditt namn. Ingen trodde att du skulle klara dig, men den där livsgnistan och styrkan är jag övertygad om att du var född med! Annars hade du inte klarat de där första kritiska dygnen i ditt liv. Inte heller hade du fått ett så fint liv som ditt liv blev.

Jag träffade dig första gången hösten 1997 då jag mötte din äldste son Jan som senare blev min nuvarande man. Redan då var du märkt av reumatism. Du hade också varit tvungen att operera bort ett bröst tidigare under nittiotalet på grund av cancer.

Det var en varm, positiv och omtänksam kvinna, fru och mor jag mötte. Det var stora famnen direkt! Jag märkte också ganska snabbt att du och Jan hade en alldeles särskild relation som mor och son. Denna relation kan jag ibland känna att min son och jag har. Kanske ligger det något i att våra respektive söner är våra förstfödda. Den kärlek och glädje du visade när vi berättade att vi väntade barn och senare när Johannes föddes går inte att mäta. Från första stund älskade du honom, och senare samma sak med dina tre andra barnbarn som föddes åren därefter. Barnen visste att hos farmor finns alltid en famn att krypa upp i, ett öra  som lyssnade, ett öga som såg. Det är kärlek! Vi fick dela ytterligare ett antal relativt friska år med dig och de åren barnbarnen var som minst fanns du där så fort de pockade på uppmärksamhet. Trots många mil mellan oss var det farmor som gällde!

För några år blev du sjuk igen, det var cancer än en gång. Behandlingar genomfördes, vissa gav bättre resultat, andra mindre bra. Men inget verkade rubba ditt goda humör. Du ville ut och träffa folk. Du fortsatte leva livet! När dina vänner fick reda på att du drabbats av cancer igen hade många av dem svårt att förstå. ”Nej, inte Ingse, hon verkar ju så pigg!” Du ville, du kämpade, du gav dig inte i första taget. Hoppet fanns kvar hos dig och det hjälpte även oss anhöriga. Mycket av din styrka tror jag att du fann hos Gud. Mycket av din styrka och livsgnista är jag fortfarande övertygad om att du var född med. Du var glädjen för oss ända fram till dagen du tog ditt sista andetag i maj för snart två år sedan. Du är fortfarande glädjen vi känner när vi pratar om dig och minns alla fina minnen du gav oss. Vi har dig inte hos oss längre men i våra hjärtan och minnen finns du som den bästa svärmor, mor och farmor som någonsin funnits. Du gav så mycket! Du är saknad!

Detta är mitt inlägg i Bloggstafetten. Vill du följa den under eftermiddagen eller se vilka som bidragit tidigare under dagen har du startfältet här:

enligt OMarias stickning och läsning , Böcker x 3Hanneles Bokparadis , Nina RuthströmSofies Bokblogg , Mind the BookI mitt sinneAndra intryckOrd och inga visorBoktjuvenMimmimariesböckerWhat you readin? PantalaimoneMatildas LäshörnaPeter Andersson*malins bokblogg*A room of my ownMadeleines bokhörnathecuriouscaseofthebooks,  Erica – en dröm i rosa,   Tvärtemot…och dagarna gårFix Me Up TinaO  , Calle BrunellBokodyssé Med näsan i en bokalice brömsBeroende av böcker,  Den var braOlika sidorDantes BibliotekLyrans NoblesserLivet mellan två evigheter,  Den läsande kaninenBreakfast BookclubLottens bokblogg Kill your darlingsSandra Gustafsson,  Desirée Fredlund,  …and then there was BeatrixLingonhjärtaGunillas BloggStänk och flikarFiktiviteterBokmilaskogenSaris bloggBöcker emellan

Din tur Henrik!

Pappa, jag älskar dig

Hade tomt i min e-boksläsare igår och surfade in på Elib för att se om det var något nytt att låna hem. Istället för att låna något av det mest lånade kollade jag in deras nyheter. Jag hittade då Pappa, jag älskar dig av Jonas Terdin. På ”baksidan” stod det följande:

”Detta är en berättelse om kärlek. Kärlek mellan far och son. Men också om kärleken mellan man och kvinna, kärleken över de etniska gränserna och kärleken mellan människan och Gud. Detta är en berättelse om att bygga, vara och bevara en familj i ett landskap fullt av familjeruiner. Om soppatorsk, förändring, uppbrott, förälskelse, hopp och förlåtelse. Detta är en berättelse om kampen för att göra livet vackert och meningsfullt. Skriven av en man för andra män.”

Hm, av en man för andra män. Den vill jag också läsa, varför skulle den bara vara för män? Kanske kan även kvinnor få ut något av boken också. Sagt och gjort, jag laddade hem den och läste och läste. Slutsats, skriven av en man för andra män men också för kvinnor. En enkel bok om ett svårt ämne. Om att lära sig att visa kärlek inte bara genom handling utan också i ord. Att kunna säga Jag älskar dig! bara så där, mitt i vardagen.

Terdin berättar hur han arbetat med sig själv, för att bryta ett socialt arv han haft med sig från sin familj, ett arv hans far och mor haft med från sina familjer. Ett arv han till en början i sin första egna familj för vidare. Hur han så småningom lyckas bryta det mönstret. Inte utan komplikationer dock. Om kompromisser, kommunikation, samarbete och respekt. Om kärlek som en bil som behöver tankas för att inte sluta gå. Om uppväxten med en far som aldrig, vad han minns, sagt ‘jag älskar dig’. Terdins drivkraft är kärleken. Framför allt till barnen. ”Jag ville att det skulle höras att de var älskade, önskade, behövda och uppskattade. Det fick inte finnas den minsta tvekan om det.”

Det känns som han lyckats och har det bra! Läs den du med oavsett om du är man eller kvinna!

Tretton skäl varför – Jay Asher

Så fort jag får en stund över är det den här boken som gäller. Vad som är så bra är ännu svårt att berätta men boken har något som gör den så läsvärd. Tretton skäl varför handlar i korthet om en tjej, Hanna Baker, som begått självmord och dessförinnan spelat in kassettband riktat till tretton olika personer (tror jag) i sin närhet. Alla dessa tretton personer kommer troligen att få lyssna igenom det hon har att säga. I boken får vi följa Clay när han lyssnar igenom kassettbanden. En bok om respekt för varje människas värde, om kärlek och om att ha någon att anförtro sig åt under de kanske känsligaste åren i varje persons liv, tonåren. Dags att läsa vidare! Filmatisering av boken är på gång har jag hört. Kan nog bli bra!

Anna och Mats… – Helena von Sweigbergk

Ja, så var den läst och den var så bra! Jag tycker att boken är en kärleksförklaring mitt i allt kaos som det nog innebär att gå igenom en skilsmässa. Jag började läsa boken för några få dagar sedan och har knappt kunnat lägga den ifrån mig. I början av boken är det mycket fokus på barnen i ”familjen” men efter cirka 2/3 får föräldrarna ta mer plats och det behöver dem. Hur hittar man sig själv efter en skilsmässa? Hur hitta till det liv man vill ha eller tror sig vilja ha efter många år tillsammans? Det är nog inte lätt men jag inbillar mig, fortfarande, att Zweigbergk beskriver den oro, rädsla, förvirring som nog många känner när de genomgår en skilsmässa. Och att komma till ro. Följande utspelar sig mellan Anna och Mats vid ett tillfälle i boken:

”Anna drar djupt efter andan i luren och det hon sedan säger betonar hon i varje stavelse.
”Jag ångrar inte dig.”
”Hur menar du då?”
”Jag vill inte att vi ska vara ihop igen, det är över. Men jag ångrar dig inte. Jag tycker det är bra att du blev en del av mitt liv, så här i efterhand. Vi fick världens finaste barn och lärde väl oss något av varandra.”

Så vackert mitt i all bedrövelse.

I våras läste jag Stiellis Jag älskar dig inte och jämfört med den nu utlästa boken tycker jag Zweigbergks bok är mer verklighetstrogen. Dock är utgångspunkterna relativt olika i dessa två böcker vilket är viktigt att ha med sig vid en jämförelse. Läs dem båda!

Mitt i hjärtat

image

Min mor har varit hos oss några dagar och sett till barnen då vi varit i Danmark en kort tur. Självklart vet hon att jag läser en hel del böcker så hon hade med sig några boktips och jag valde att låna två av dem.

Den jag började med är Maria Scherers Mitt i hjärtat. Boken handlar om Erica som precis skall fylla fyrtio. Hon arbetar som psykolog och författare. Hon är gift med Mattias. En händelse gör att hon flyr sin vardag som börjat bli allt mer kylig bland annat på grund av deras svårigheter att bli med barn. Under denna flykt/resa träffar hon 22-årige Tom och hennes liv vänds upp och ner. Vem är hon egentligen?

På baksidan av boken står det att författaren tar upp frågor som förbjuden kärlek, otrohet, ofrivllig barnlöshet och karriärens falska fasad. Det stämmer bra. Jag tycker att boken är en mysig, pirrig, kärleksfull och bestämd bok. Man måste vara obekväm ibland. Gillar boken rätt igenom, hade bara önskat att den slutat annorlunda, men den fastnar, mitt i hjärtat!

Nu är det dags att börja på boktips nummer två, Niceville av Kathryn Stockett. Har läst mycket gott om denna så förväntningarna är höga. Mor tyckte den var toppen! Men först skall jag sammanfatta min sommarläsning, njuter just nu semesterns sista dag!