En rulle toapapper behövdes till denna bok eller ”Jag orkade egentligen inte, men fick bita ihop, stå ut, klara av.” (s.101)

IMG_0410.JPG

Jag har läst Annika Koldenius bok Vi var alltid beredda. Jag läste den i ett nafs, lagade middag under tiden, hade med den i tvättstugan, kunde bara inte släppa den. Och tårarna rann. Fick säga till mig själv, nej Jessica, nu räcker det, men inte hjälpte det. Från start var den där olustiga hemska känslan där – det kommer inte att gå. Han kommer inte klara sig. Även om jag visste det innan jag började läsa så hjälpte det inte. Det gick inte att stålsätta sig hur mycket jag än försökte. Så tårarna fick rinna, ibland var det svårt att se texten.

Men varför utsätta sig för att läsa en sån här bok då? Jo, för detta är sånt som händer runt om oss hela tiden. Barn dör. Och kvar blir föräldrar, syskon och alla andra runt omkring. Det är livet, det grymma livet. Koldenius skriver så vackert, naket och innerligt om sin kärlek till sin son Sam. Det handlar om ett liv som inte är som något annat. Ett familjeliv som får rejäla törnar på vägen. ”Jag orkar inte börja hoppas för att hoppas är så utmattande.” (s.89) och ”Jag kände mig återigen oförmögen att ta hand om mitt eget barn.” (s.101) och ”Vi var alltid på vår vakt.” (s.103).

Ni som följt mig tidigare vet att jag är svag för citat och i denna bok blev det många så här kommer några till. Kanske svårt för er att koppla till något men bloggen får funka som mitt komihåg.

”Jag tror det är beredskapen som rinner ur mig. Och att alltid vara beredd är att alltid med bultande hjärta stå i startblocken inför etthundrameterslopp, men inte veta när startskottet ska smälla av. Idag? Imorgon? Om två veckor? Aldrig? Det måste hända något med kroppen när den i nästan elva år med bultande hjärta håller andan i startblocket. Mitt huvud vill gå vidare, men min kropp vet inte hur det ska kännas när den inte är beredd. Jag tycker att min kropp lurar mig.” (s.124)

”Jag kan hålla sorgen borta genom att koncentrera mig på det praktiska, att få allt att fungera.” (s.125)

Jag måste låtsas att allt är som vanligt, för om jag inte gör det så faller allt.” (s.125)

Men ändå, känslan av att jag inte gjorde tillräckligt.” (s.143)

I ett vidare perspektiv, det är inte enkelt att vara förälder. En kram till dig Annika fast jag inte känner dig. Och så sänder jag tankar till din svärmor Malin som i min värld är hos Sam. I himmelen. Fick förmånen att träffa henne några gånger under min tid som gymnasiebibliotekarie.

Om ni vill läsa om boken så klicka in er på förlagets webb
Och om ni ännu inte läst boken så gör det. Det är värt varenda toarulle i hela världen!

Djävulsdansen 2

I tisdags fortsatte Djävulsdansen med del två. Fokus var partners till missbrukare. Vi fick lyssna till bland andra Märta Tikkanen vars man Henrik var alkoholist. Märta Tikkanen skrev redan 1978 Århundradets kärlekssaga, egentligen en självbiografi men placerad på skönlitteraturhyllan. Men vad gör det, bra är den i alla fall. Jag läste och skrev om den för ett bra tag sedan https://denvarbra.wordpress.com/2012/07/26/arhundradets-karlekssaga-marta-tikkanen/

Jag gillar citat och något hon sade i programmet i tisdags var ”jag saknar honom ofta, men inte ett ögonblick har jag önskat honom tillbaka”. Så kan det säkert vara för en person i denna situation.

Djävulsdansen 1

Förra veckan började en serie i tre delar på SVT som fått många tittare och bra kritik i media. Jag råkade hamna framför det första avsnittet där bland andra Hillevi Wahl var med. Fokus i detta program var barn till alkoholister. Jag visste inte så mycket mer om Wahl än att hon skrivit lite böcker men nu fick jag nys om hennes barndomsskildring. Klickade in mig på bibblans webb och bokade Kärleksbarnet och efter några dagar kunde jag hämta den.

Jag får ta ett djupt andetag varje gång jag ska ta upp boken för en lässtund. Det är jobbig läsning. Det är svart, tragiskt, ledsamt. Det är helt förskräckligt. Jag har inte kommit så långt än, det är en bok man får läsa i etapper tror jag, men jag ska ta mig igenom den. För Hillevis och alla andra alkoholistbarns skull.

IMG_0326.JPG

I dina ögon – bok och föreläsning med Thomas Nybom

I onsdag tog jag och maken bilen till lilla Grästorp (jättefint kulturhus med tillhörande bibliotek!) och lyssnade på Thomas Nybom som berättade om ”när orken tar slut i väntan på hjälp”.
Boken och föreläsningen bygger på dotterns liv från födseln fram tills hon tar studenten. Redan tidigt känner Tomas att något inte är som det borde vara och han börjar söka hjälp. Alltför många år möts han av ett oförstående samhälle som hela tiden skyller på föräldrarna. Skolan, Bup och Socialen. Alla menar de att han som förälder gör fel, de påstår att han ”uppfostrat” dottern fel. Till slut går det så långt att dottern vid 15 års ålder placeras på ett behandlingshem långt hemifrån. Det funkar sådär. Efter många års slit får så dottern en diagnos. ADHD och Aspergers syndrom. Och till slut får hon gå på en skola som ser henne för den hon är. Underbart! Vägen dit var dock mycket krokig och onödig kan man tycka.

En stark berättelse som visar på en förälders kärlek till sitt barn och den enorma oro som barn med ett neuropsykiatriskt funktionshinder väcker. Jag är imponerad av Tomas som orkar berätta. Även om han villigt erkände att det var pyton de första gångerna. Man kan bara man vill!

I slutet av föreläsningen visar Thomas några siffror från en studie gjord av psykolog Lennart Lindqvist (har inte hittat den på nätet så har svårt att belägga siffrorna):

76% av föräldrarna har känt sig dåligt bemötta av Bup och Socialen
63% av föräldrarna lider av depression tillföljd av sina barns funktionshinder
48% av föräldrarna lider av utmattingssyndrom

Några frågor jag har som kanske ingen här kan svara på men som stannar kvar hos mig är…

Varför tog det så lång tid att få adekvat hjälp?
Varför finns inte kunskapen hos framförallt BUP?
Vart ska man vända sig om inte till Bup när man behöver hjälp?
Och hur i hela friden ska man orka?

Hälsningar mamma till ett barn med ADD och drag av autism som i och för sig fick hjälp vid första försöket men inte hjälper det så himla mycket för det.

Nu får vi se hur det här blir!

image

Har börjat läsa Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe. Det bådar gott. Förhoppningsvis blir bilden läsbar. Bloggar i mobilen…

Det mest förbjudna ~ Kerstin Thorvall

I måndags lade jag ut en bild på mina kladdpapper som kom till under tiden jag läste Thorvalls Det mest förbjudna. Det blev en hel del tankar och citat som ville följa med mig.

Kort, kort handlar boken om den lilla flickan, hennes stela mor och psykiskt sjuka pappa. Pappan dör när flickan är 11 år och hon får aldrig möjlighet att sörja honom. Flickan är överordentlig som ung men i vuxen ålder lever hon ut framförallt sina sexuella lustar. Det skulle kunna kallas sexmissbrukare. Hon lyckas inte vara trogen någon. För att få bekräftelse raggar hon  upp ett antal män, men hon mår inte bättre för det. Det är ganska tragisk läsning för det framgår så tydligt att hon mår skit. Samtidigt blir jag lite arg. Hur mår hennes barn? Var ligger hennes ansvar? Ja, det kan inte ha varit lätt.

”Och efteråt, innan de hunnit pusta ut, lyfter de svettiga pannan och frågar om det var bra? Plikten att bli sexuellt tillfredsställd. Plikten att vara väluppfostrad, snäll, lydig, duktig i skolan, söt, smal, begåvad, glad, trogen, lugn, behärskad, moderlig. Sova gott om nätterna. Tycka om att laga mat. Tacka gud för att jag är frisk och arbetsam och har flera välskapade barn och en snäll man (när hade jag det). Ha. Allt detta behövde jag inte med honom. Han var inte min plikt. Han var inte något som jag borde. Tvärtom. Han var onyttig, onödig, farlig och förbjuden. Som en jättepåse med degiga, söta wienerbröd, var han. Det var därför jag måste ha honom.” (s.133 i mitt ex)

Kerstin Thorwall. Foto: Lars Pehrson / Scanpix/

Igår kväll träffades vi i läsecirkeln för att prata om Kerstin Thorvall och några av hennes böcker. Förra träffen bestämde vi att alla skulle läsa något av henne och de flesta av oss hade läst just Det mest förbjudna. En av tjejerna i cirkeln läste När man skjuter arbetare och en annan tjej hade gått lös på Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig. Vi märkte efter en stund att böckerna på något sätt hängde samman. Allt handlade om Thorvalls liv på olika sätt. När vi som läst Det mest förbjudna berättade om någon episod kunde de som läst någon av de andra böckerna hänga på då de kände igen vad vi pratade om genom att ha läst något annat av författarinnan. Intressant, men kanske inte så konstigt. Vi blev nyfikna på att läsa mer av henne, mycket för att försöka förstå Thorvall mer. Hur mår en människa som hon? Var hon bipolär? Manodepressiv? Vi enades också om att det var modigt att skriva en bok som denna på 70-talet då det var mycket som hände både inom feministiska kretsar och i samhället i stort.

Samtalet om Kerstin Thorvall ledde oss också in på Ann Heberlein självbiografiska Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva samt Felicia Feldts Felicia försvann där Feldt berättar om sina upplevelser om sin mor Anna Wahlgren. Vi fick också in en diskussion om klass och kön som så ofta vid våra träffar.

Supertrevligt som vanligt! Dessvärre kunde jag inte stanna så länge då vi hade besök från Danmark hemmavid så jag smet efter ett par timmar. Ser nu fram emot nästa träff och jag vet fortfarande inte vad vi skall gå lös på tills dess men det lär jag få reda på inom kort. Spännande!

 

Lånat men oläst ~ Tiger Tiger av Margaux Fragoso

Det här var en bok som jag länge velat läsa och sökt efter på mina bibliotek. Nu när jag börjat låna på ytterligare ett bibliotek så visade det sig att de hade köpt in denna titel. Jippi! tänkte jag och lånade hem. Började läsa. Och läste lite till. Men blev inte fast. Så nu är det bye bye till den boken.

Varför det då? Jag vet inte vilka förväntningar jag hade på boken mer än att den nog skulle äckla mig. Så långt kom jag inte. Jag tror inte heller jag skulle uppleva det som SKÖNlitteratur (iofs är det en biografi jag försökt mig på) då den handlar om ett barn/flicka/tonårig tjej som blir utsatt för pedofili. Men jag trodde jag skulle gilla och det gjorde jag inte. Så är det ibland.

Tiger Tiger av Margaux Fragoso får läsas av någon av annan än mig.

Tiger, tiger (pocket)

Mer att läsa

image

Första dagen på jobbet efter lovet och jag hade såklart böcker att hämta på ett av mina bibliotek. I detta fall i Trollhättan där jag nästan aldrig är om det inte vore för nya jobbet. På lunchen blev det en liten promenad för att hämta böckerna ni ser på bilden ovan.

Ser fram emot dessa böcker. Tiger Tiger av Fragroso med lite småångest då ämnet den tar upp är pedofili och det är väl ingen önskeläsning men vill ändå ge den ett försök. Bok två, Kod 400 av Divry, är ytterligare en fin bok från Sekwa förlag. Det hoppas jag i alla fall! Det handlar om en bibliotekarie och då måste det ju vara bra. Eller vad säger ni kollegor?!

Bokbloggsjerka i mörkaste november

Det var ett tag sedan jag hängde på Annikas jerka men nu kände jag det var dags igen.

Veckans uppmaning är: Nämn en titel som du ”går igång på,” på ett antingen positivt eller negativt sätt.

Först tänkte jag kolla genom bokhyllorna men jag klickade mig in bland mina lästa böcker istället. De hittar du här och här. Jag kommer att plocka en titel från min önskelista också. Och så blir det en fjärde titel, plockad ur en lista som egentligen inte finns, det är listan över böcker jag inte kommer läsa. I vilket fall inte som jag planerat läsa, dels på grund av titeln, men också på grund av författaren i fråga.

Först ut med underbar titel är Alex Schulmans Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. Det kändes som en fin bok redan innan läsning och imponerad blev jag när jag läste. Och titeln är ju magisk och den har Schulman lånat från Tomas Tranströmer.

En annan titel jag går igång på är Alla har ett hungrigt hjärta av norske Sortland. Och det är klart, alla vill vi ju kärlek. Fin titel, fin bok!

I min önskelista har jag Sophie Divrys Kod 400 och som bibliotekarie går man ju så klart igång på denna titel! Hoppas den lever upp till mina förväntningar.

Och så en titel som jag går i gång på på ett negativt sätt och som dessvärre gjort att jag inte lockas av att läsa en annan bok med samma titel. Jag säger bara Hitler. Min kamp. Inget mer. Ryser.

Om ordet kö inte inte fanns

Då hade jag varit glad. Fast å andra sidan hade jag ju då inte kunnat reservera alla de böcker jag önskar läsa. Procentuellt sett tror jag att jag lånar uppemot 95% av alla de böcker jag vill läsa. Det är med andra ord ganska få böcker jag köper. När jag köper böcker är det oftast till andra, nu senast till maken. Då blev det dessa två:

Brinntid av Alexandersson och Lilie har jag tittat på många gånger. Den handlar om utbrändhet och de finner kanske ytterligare en förklaring till varför många går i väggen. Tryggs En leende vacker krigare handlar på ett skönlitterärt sätt också om utbrändhet. En man tar det drastiska, men kanske nödvändiga, beslutet och säger upp sig för att flytta ut i skogen till tystnaden och ensamheten. Behöver jag säga att vi lever med utbrändhet i huset…

Åter till köandet. Bläddrade alldeles nyss igenom ett gäng gamla tidskrifter då vi håller på att röja och rensa i vår källare. Och vad är väl bättre än att ha med sig den lilla bärbara när man gör detta. In på mina två närmsta biblioteks OPAC’ar och så Elib såklart.

Vips hade jag via Elib laddat ner Det man har och det man drömmer om av Cecilia Davidsson.

På ena biblioteket bokade jag följande:

Den omöjliga kärleken – Inger Skote
Battle – Sara Villius
Skönhetens linje – Alan Hollinghurst
Sandmannen – Lars Kepler
Jag ringer mina bröder – Jonas Hassen Khemiri
Jehovasjäveln – Henrik Pettersson

Och på andra biblioteket blev det dessa:

Kod 400 – Sophie Divry
Norrtullsligan – Elin Wägner

Dessutom, på måndag nästa vecka när jag är på mitt ena, en-dag-i-veckan-jobb, skall jag plocka följande böcker i hyllorna:

Isnätterna – Malin Isaksson
Stolthet och fördom  – Jane Austen
Bränt barn – Stig Dagerman
Mot fyren – Virginia Woolf
Coraline – Neil Gaiman

Galet, jag vet. Men vad vore livet utan böcker?! Nu närmast behöver jag läsa Foenkinos Nathalie – en delikat historia och Tsiolkas Örfilen då de skall återlämnas senast 19 respektive 22 november. Det är kö.

Fast, å andra sidan, hinner jag inte är det bara att lämna tillbaka. Och köa igen!