En rulle toapapper behövdes till denna bok eller ”Jag orkade egentligen inte, men fick bita ihop, stå ut, klara av.” (s.101)

IMG_0410.JPG

Jag har läst Annika Koldenius bok Vi var alltid beredda. Jag läste den i ett nafs, lagade middag under tiden, hade med den i tvättstugan, kunde bara inte släppa den. Och tårarna rann. Fick säga till mig själv, nej Jessica, nu räcker det, men inte hjälpte det. Från start var den där olustiga hemska känslan där – det kommer inte att gå. Han kommer inte klara sig. Även om jag visste det innan jag började läsa så hjälpte det inte. Det gick inte att stålsätta sig hur mycket jag än försökte. Så tårarna fick rinna, ibland var det svårt att se texten.

Men varför utsätta sig för att läsa en sån här bok då? Jo, för detta är sånt som händer runt om oss hela tiden. Barn dör. Och kvar blir föräldrar, syskon och alla andra runt omkring. Det är livet, det grymma livet. Koldenius skriver så vackert, naket och innerligt om sin kärlek till sin son Sam. Det handlar om ett liv som inte är som något annat. Ett familjeliv som får rejäla törnar på vägen. ”Jag orkar inte börja hoppas för att hoppas är så utmattande.” (s.89) och ”Jag kände mig återigen oförmögen att ta hand om mitt eget barn.” (s.101) och ”Vi var alltid på vår vakt.” (s.103).

Ni som följt mig tidigare vet att jag är svag för citat och i denna bok blev det många så här kommer några till. Kanske svårt för er att koppla till något men bloggen får funka som mitt komihåg.

”Jag tror det är beredskapen som rinner ur mig. Och att alltid vara beredd är att alltid med bultande hjärta stå i startblocken inför etthundrameterslopp, men inte veta när startskottet ska smälla av. Idag? Imorgon? Om två veckor? Aldrig? Det måste hända något med kroppen när den i nästan elva år med bultande hjärta håller andan i startblocket. Mitt huvud vill gå vidare, men min kropp vet inte hur det ska kännas när den inte är beredd. Jag tycker att min kropp lurar mig.” (s.124)

”Jag kan hålla sorgen borta genom att koncentrera mig på det praktiska, att få allt att fungera.” (s.125)

Jag måste låtsas att allt är som vanligt, för om jag inte gör det så faller allt.” (s.125)

Men ändå, känslan av att jag inte gjorde tillräckligt.” (s.143)

I ett vidare perspektiv, det är inte enkelt att vara förälder. En kram till dig Annika fast jag inte känner dig. Och så sänder jag tankar till din svärmor Malin som i min värld är hos Sam. I himmelen. Fick förmånen att träffa henne några gånger under min tid som gymnasiebibliotekarie.

Om ni vill läsa om boken så klicka in er på förlagets webb
Och om ni ännu inte läst boken så gör det. Det är värt varenda toarulle i hela världen!

Annonser

Läsarmanifest 2009, det håller än!

Trillade in på Annika Koldenius blogg och hittade det Läsarmanifest hon och Bokcirklars Nina Frid knåpade ihop 2009. Läsmanifestet kom till på grund av att ett gäng unga författare skrivit ett manifest för ett nytt litterärt decennium. Flertalet personer reagerade på detta manifest, inte bara Koldenius och Frid. Nu har det gått två år sedan denna händelse men innehållet i Läsmanifestet fungerade igår, fungerar idag och imorgon och många år framåt. Det följer här:

1.Vi Läsare vill läsa litteratur som är god. Vad som är god litteratur måste avgöras av varje läsare och vid varje lästillfälle. Liksom Vi Läsare inte vill äta linser och råris varje dag bara för att det är nyttigt för oss och vår hälsa vill vi också kunna välja mellan olika genrer, olika berättarröster och olika litterära nivåer beroende på humör och dagsform.

2. Vi Läsare tycker om genrer. Det är ett enkelt sätt att snabbt orientera sig i ett varierat utbud.

3. Vi Läsare tycker om variation. Vi tycker både om att läsa om det som är främmande och om det som har hög igenkänningsfaktor. Vi vill läsa berättelser som är livsavgörande, underhållande, magstarka, vackra, banala eller tankeväckande. Vi vill läsa berättelser som gör oss skräckslagna, arga, fnissiga, medkännande, upprörda och som ger oss nya insikter i både vår egen person och kultur, men också i andras. Men de behöver inte berätta allt samtidigt.

4. Vi Läsare menar att det finns lika många sätt att läsa en berättelse som det finns läsare. Därför måste det finnas lika många sätt att berätta en berättelse som det finns författare. Vi Läsare ser därför med avsky på de försök som görs för att likrikta den nya svenska litteraturen.

5. Vi Läsare tycker att en läst bok är bättre än en oläst. Också en påbörjad, men inte utläst bok, är bättre än att aldrig ha vågat slå upp en sida. Därför menar vi att underhållnings- och genrelitteratur, dagböcker och uppväxtskildringar också har sin plats i den svenska litterära floran.

6. Vi Läsare tycker om berättelser. Därför har det ingen betydelse för oss läsare om berättelsen är baserad på historiska eller fiktiva personer.

7. Vi Läsare tycker om att läsa bra berättelser, oavsett om de rubriceras som romaner baserade på en sann historia eller dokumentärroman.

8. Vi Läsare vill läsa bra berättelser, oavsett om de är skrivna med långa eller korta meningar, långa eller korta kapitel, långa eller korta ord. Vi vill läsa både renodlade prosatexter, sparsmakade lyriska experiment, adjektivöverlastade böljande stycken och charmerande vitsiga ordlekar.

9. Vi Läsare struntar i författarens bakomliggande motiv till att skriva. Vi Läsare är intelligenta nog att kunna skilja författarens person från dess skrivna text.

Och framför allt:
10. Vi Läsare vill inte bli skrivna på näsan av några som tror sig veta vad vi bör och ska läsa under vårt resterande läsarliv, vare sig de skrivit flera romaner, nyss debuterat, vunnit flera priser eller skrivit doktorsavhandlingar i litteratur.

Min slutsats blir: Läs vad du vill , när du vill, hur du vill och framför allt tyck vad du vill om det du läser!