Trillade på ett lästips – igen!

Det går knappt en dag utan att jag hittar ett lästips. Det jobbigaste är ju att komma ihåg allt man ser och läser om. Jag har mer och mer börjat ta kort med mobilen eller Ipaden när jag ser något intressant.

Vi har en kille som säljer GT på söndagar och det har blivit att vi köper den. Det är inte så ofta det står något wow! Idag var det listor över de par som tjänade mest pengar i de olika kommunerna här på västkusten. Och?!

Det jag fastnade för i dagens tidning var däremot en recension av boken Det som händer i skogen av Hilda-Maria Sandgren. Linda Skugge har läst och tyckt till. Hon skriver inte så mycket om själva berättelsen men det är en känsla hon beskriver som gör att i alla fall jag blir nyfiken på Sandgrens bok.

Har tagit ett kort på texten men får se hur det blir online, när det är publicerat och klart. Någon som redan läst?

IMG_0339.JPG

I dina ögon – bok och föreläsning med Thomas Nybom

I onsdag tog jag och maken bilen till lilla Grästorp (jättefint kulturhus med tillhörande bibliotek!) och lyssnade på Thomas Nybom som berättade om ”när orken tar slut i väntan på hjälp”.
Boken och föreläsningen bygger på dotterns liv från födseln fram tills hon tar studenten. Redan tidigt känner Tomas att något inte är som det borde vara och han börjar söka hjälp. Alltför många år möts han av ett oförstående samhälle som hela tiden skyller på föräldrarna. Skolan, Bup och Socialen. Alla menar de att han som förälder gör fel, de påstår att han ”uppfostrat” dottern fel. Till slut går det så långt att dottern vid 15 års ålder placeras på ett behandlingshem långt hemifrån. Det funkar sådär. Efter många års slit får så dottern en diagnos. ADHD och Aspergers syndrom. Och till slut får hon gå på en skola som ser henne för den hon är. Underbart! Vägen dit var dock mycket krokig och onödig kan man tycka.

En stark berättelse som visar på en förälders kärlek till sitt barn och den enorma oro som barn med ett neuropsykiatriskt funktionshinder väcker. Jag är imponerad av Tomas som orkar berätta. Även om han villigt erkände att det var pyton de första gångerna. Man kan bara man vill!

I slutet av föreläsningen visar Thomas några siffror från en studie gjord av psykolog Lennart Lindqvist (har inte hittat den på nätet så har svårt att belägga siffrorna):

76% av föräldrarna har känt sig dåligt bemötta av Bup och Socialen
63% av föräldrarna lider av depression tillföljd av sina barns funktionshinder
48% av föräldrarna lider av utmattingssyndrom

Några frågor jag har som kanske ingen här kan svara på men som stannar kvar hos mig är…

Varför tog det så lång tid att få adekvat hjälp?
Varför finns inte kunskapen hos framförallt BUP?
Vart ska man vända sig om inte till Bup när man behöver hjälp?
Och hur i hela friden ska man orka?

Hälsningar mamma till ett barn med ADD och drag av autism som i och för sig fick hjälp vid första försöket men inte hjälper det så himla mycket för det.

Isnätterna ~ Malin Isaksson

Jag vet inte hur det kom sig att jag lånade hem Isakssons Isnätterna från bibblan. Troligen läste jag om den på en av de bloggar jag följer. Blev intresserad av någon anledning jag inte heller minns. Men skit samma! Boken är läst och den är riktigt bra. Bra på ett sådant där olustigt sätt. För det är svart, så svart.

Isnätterna

Boken handlar om Jenny som tagit studenten och inte riktigt vet vad hon vill med sitt liv. Det handlar också om hennes familj som är i en brytningstid. Tre brorsor som flyttat hemifrån och en yngre syrra som går på gymnasiet. Eller, skolkar sig igenom dagarna skulle man kunna säga. Och så förädrarna, där mamman beskrivs som en mor som är lite bitter för att all tid hon lagt på familjen och att den skall ha det bra istället för att innan barnens intåg ha studerat färdigt och arbetat. Och så pappan då, lite osynlig men han finns där. Och Monica, mammans bästa vän sedan länge.

Det handlar dock mest om Jenny och hennes syrra som letar efter sin plats, sin identitet. De verkar inte må något vidare, på helt olika sätt. De försöker hitta sig själva genom att spegla sig i varandra. Hänger med på aningens tokiga saker, som ungdomar ibland gör. Utmanar både sig själva och andra för att testa gränser och se vad som funkar. Vem är jag? Vem vill jag vara? Hur ska jag vara för att trivas med mig själv?

Boken kommer inte med några lösningar och det tycker jag är ganska bra. Den väcker dock många frågor som tål att funderas kring. För sig själv och tillsammans med andra. Som med de flesta böcker jag läser och gillar blir det en del utplockade citat. Så blev fallet även med denna bok. Jag radar upp dem så kanske ni får en känsla för vilken sorts bok det är.

”Du har ett snittbetyg på VG+ och alla möjligheter, sa arbetsförmedlaren. Hur lite kan man engagera sig i sin egen framtid? Jag suckar. Jag är inte drabbad av någon katastrof men jag känner mig som en katstrof i alla fall.” (s.10)

”Vad gör man när man inte slutar att inte vilja? tänker jag. När man kommit in i ett magnetfält och kompassnålen bara snurrar runt och inte kan ge någon användbar information?” (s.67)

” Hur jag i samma sekund kände det. Att jag längtar efter att bli någon som bestämmer över mitt eget liv. Att jag kommer att bli det. Även om jag inte vet hur det ska gå till.” (s.113)

”Såren på händerna är likadana som såren inuti, tänker jag. Av den anledningen är det skönt. Att bilderna äntligen stämmer överens. Den yttre med den inre.” (s.124)

”I en familj blir man varandras tillhörigheter, viskar jag och Monica lyssnar. Man är både sammanflätade och hoptrasslade på en och samma gång. Helt ohanterliga mängder av allt, kärlek och hat.” (s.146)

Läs och tipsa vidare om du gillar! Det gjorde jag. Har du redan läst? Vad tyckte du?

Läser en bok innan frukost…

Maken är i garaget och grejar med ett bilrenoveringsobjekt. Ene sonen ville inte ha frukost än och den andre har sovit (dygnat?) över hos en kompis så han är inte hemma. Jag stannar kvar i sängen en stund till. Plockar upp denna bok

image

Får se vad den kan ge. Har DU läst?

Affektion ~ Martin Jern

Affektion (pocket)

Började läsa denna bok de sista dagarna 2012. Boken är en mörk berättelse så fast jag hade möjlighet ville jag inte avsluta 2012 med denna bok därför lät jag den ligga över nyårsafton och läste klart någon av de första dagarna i januari.

Affektion handlar om Kate och hennes kompis Ali. De är sexton år och tycker att allt redan är för sent. När de var tolv dog en av deras kompisar i en frysbox under en klassfest hemma hos den nu döda kompisen. Och hur påverkar detta ens liv? Fast det var nog inte denna händelse som gjorde att det blev som det blev. Redan innan var det stökigt runt Kate, och Ali. Kate lever ett utsvävande liv med killar, droger och sprit och flyttar tidigt till sin syster i Malmö. För att, som hon tror, bli kvitt det förflutna. Men det är inte så lätt som hon tror, dåtiden gör sig hela tiden påmind.

Boken ger mig mycket att fundera på, på baksidan står ”Affektion är en stenhård, nattsvart roman som är helt omöjlig att sluta tänka på.” Stämmer bra. Jag mår nästan illa under vissa delar av läsningen. Ungdomar skall inte behöva ha det så här. Var finns de vuxna? Trots allt är det en riktigt bra bok som jag tror många ungdomar skulle gilla. Bra skrivet Martin!

Två citat tar jag med mig. De är inte så upplyftande dessvärre men när jag läste dem sade de mig något. De ger kanske också en hint om hur boken är, tror jag.

”Men kärlek är i grunden trots allt något destruktivt. Ett begär. Något man inte kan få tillräckligt av, ett hål som aldrig blir fyllt. precis som vilken drog som helst” (s.105)

”När jag gick och lade mig den natten fortsatte jag att tänka på hur nära döden och kärleken kan vara varandra. Rummet var så mörkt att jag inte kunde se min egen hand, och jag tänkte på att det farligaste man kan säga till någon är ”jag älskar dig”. För då har man lovat något man måste hålla. Och den dagen man inte kan hålla det man har lovat får man ta konsekvenserna av det. Det är därför det heter tillgivenhet.” (s.112)

Per Israelsson har skrivit en träffande recension på boken i SvD 2011.
Flaskposten
har bloggat om boken.

Finns att läsa via Elib!

En dag kvar!

Imorgon kommer det att drälla med inlägg här på bloggen. Jag har gjort en topp-tio-lista utan inbördes ordning som jag släpper i omgångar under morgondagen. Hoppas ni vill hänga med!

Trodde inte jag skulle hinna läsa ut någon mer bok, efter Torsdagsänkorna, innan nya året. Men troligtvis hade jag fel där. Tanken var att under nyårsdagarna läsa Sandmannen av Kepler och jag började mycket riktigt igår kväll. En riktigt ryslig bok så jag får hålla mig till den i dagsljus och det är inte lätt nu så mörkt och grått och trist det är för tillfället. I morse läste jag istället drygt halva Affektion av Martin Jern. Den är en helt annan bok, men inte så rolig faktiskt. Det handlar om trasiga ungdomar som försöker hitta sig själva i en allt annan än trygg vuxenvärld. Hinner antagligen klart under kvällen så en recension kommer troligen under morgondagen.

Annars blir nyårsaftonen lugn för vår del. Vi skall gotta oss med en trerättersmiddag där yngste sonen varit med och önskat både förrätt och efterrätt. En toast först och banana split som avslutning. Middagen blir bakpotatis med en räkröra och någon köttbit och sallad till. Och så lite gott att dricka på det. Det blir mums!

Gilla ”Hata horan” – ja gillar’t!

Före jul rafsade jag åt mig ett gäng nyinköpta böcker hem från jobbet. Bland andra följde Johanna Nilssons Gilla ”Hata Horan” med. Tänkte den kunde vara bra att ha läst för att sedan kunna tipsa om när eleverna önskar tips. Vad jag inte visste då var att Gilla ”Hata horan” är en bok som kommit till i samarbete mellan Johanna Nilsson, Pocketförlaget och Friends. Friends är en icke-vinstdrivande organisation vars uppdrag är att stoppa mobbning. De utbildar och stödjer skolor, förskolor och idrottsföreningar i hela landet. Visionen är ett samhälle där barn och unga växer upp i trygghet och jämlikhet. Detta går att läsa på Friends hemsida.

Under hösten har mina barns bandyklubb, IFK Vänersborg, hängt på Friends arbete mot mobbning. Detta har till dags dato visat sig i att barnen fått svara på en enkät om mobbning/trivsel/gemenskap i klubben och på träningarna. Enligt barnen handlade frågorna mycket om gemenskap, att bli sedd, få den stöttning man behöver och så vidare.

Boken då. Ja, den har jag tänkt sätta i händerna på store sonen, snart 14. Jag tror den kan passa. Jag skulle önska att den kunde delas ut i klassuppsättningar på skolorna runt i Sverige.

gillahatahoran

Gilla ”Hata horan” handlar om Jonna och Gloria. De är 15 år och bästisar. De är inte särskilt populära, men inte heller mobbade. Men så hänger de med på en luciafest och får dansa med Robin, skolans snyggaste, coolaste kille. Han verkar tycka att de är helt okej, till och med söta. Det är nästan för bra för att vara sant.  Det är det också. Det börjar skrivas elaka kommentarer på Glorias blogg och på Facebook bildas en Hata horan-grupp. Gloria mår så dåligt att hon börjar skära sig igen. Jonna måste göra något. Gloria får inte råka mer illa ut. Hon bestämmer sig för att ge igen med samma mynt för på nätet kan vad som helst hända. Gilla hata horan är en känslomässigt laddad ungdomsroman om nätmobbning. Om hur snabbt rykten kan startas och spridas. Om hur bödeln lätt kan bli offer och tvärtom (från baksidan).

Boken är lättläst, det är snabba svängar som gör att man hela tiden vill ta parti för än den ena än den andra. Det är inte lätt och det skall det heller inte vara. Vem har rätt när båda ger sig in leken. Har någon rätten på sin sida? Det handlar om livet och att det inte alltid är så lätt. Det handlar också om vänskap när den som är finast, och skörast. Det handlar om att ta ansvar för sina handlingar, oavsett vem du är.

Läs den, gammal som ung, ta upp den till diskussion, prata kring problemet med mobbning i allmänhet och nätmobbning i synnerhet. Vi uplevde ju detta för bara någon vecka sedan i Göteborg med Instagramhändelsen där ett stort antal ungdomar blev oskyldigt uthängda på nätet. Ogillar skarpt. Ingen skall behöva känna som huvudpersonen i boken ”Jag reser mig och går på toa. Ser mig själv i spegeln. Har ingen aning om vem jag är. Önskar att det gick att rymma från livet utan att behöva dö” (s. 145).

Tack Johanna Nilsson, Friends och Pocketförlaget för att ni sett till att denna bok finns!