På’t igen!

Sista månaden, eller ja, kanske redan under semestern, började jag tänka på att skaka liv i bloggen igen. Under sommaren har jag läst många bra böcker som jag velat lobba lite för. Så nu är det dags för en omstart.

Den nyligen utlästa och sommarens bästa bok, enligt mig, är Du forsvinder av Christian Jungersen. Och nej, jag har inte skrivit fel. Boken heter Du forsvinder på danska och det är just på danska jag läst den. Anledningen till det är att den inte fanns på svenska på något av mina bibliotek.

Boken handlar om Fredrik och Mia och deras son Nicklas. Och det är Mia som berättar. I början av boken hittar läkarna en tumör i Fredriks huvud. Det leder till operation, vilket leder till personförändringar. Men när började tumören växa? Och när började Fredrik förändras? Och vad händer med en när saker och ting ställs på sin spets och inget är som det var? Hur länge orkar man som frisk vara stark?

Alla dessa känslor, tankar och upplevelser. Frustration, svek, oförmåga att förstå, vänners påpekanden och så vidare och så vidare. Vad gör det med en? Utan att ha varit med om detta på detta sätt känns det som att Jungersen sätter ord på hur det verkligen skulle kunna vara. Det känns lite som att läsa en självbiografi.

Den är så jäkla bra!

IMG_0282-2.JPG

Annonser

Om ordet kö inte inte fanns

Då hade jag varit glad. Fast å andra sidan hade jag ju då inte kunnat reservera alla de böcker jag önskar läsa. Procentuellt sett tror jag att jag lånar uppemot 95% av alla de böcker jag vill läsa. Det är med andra ord ganska få böcker jag köper. När jag köper böcker är det oftast till andra, nu senast till maken. Då blev det dessa två:

Brinntid av Alexandersson och Lilie har jag tittat på många gånger. Den handlar om utbrändhet och de finner kanske ytterligare en förklaring till varför många går i väggen. Tryggs En leende vacker krigare handlar på ett skönlitterärt sätt också om utbrändhet. En man tar det drastiska, men kanske nödvändiga, beslutet och säger upp sig för att flytta ut i skogen till tystnaden och ensamheten. Behöver jag säga att vi lever med utbrändhet i huset…

Åter till köandet. Bläddrade alldeles nyss igenom ett gäng gamla tidskrifter då vi håller på att röja och rensa i vår källare. Och vad är väl bättre än att ha med sig den lilla bärbara när man gör detta. In på mina två närmsta biblioteks OPAC’ar och så Elib såklart.

Vips hade jag via Elib laddat ner Det man har och det man drömmer om av Cecilia Davidsson.

På ena biblioteket bokade jag följande:

Den omöjliga kärleken – Inger Skote
Battle – Sara Villius
Skönhetens linje – Alan Hollinghurst
Sandmannen – Lars Kepler
Jag ringer mina bröder – Jonas Hassen Khemiri
Jehovasjäveln – Henrik Pettersson

Och på andra biblioteket blev det dessa:

Kod 400 – Sophie Divry
Norrtullsligan – Elin Wägner

Dessutom, på måndag nästa vecka när jag är på mitt ena, en-dag-i-veckan-jobb, skall jag plocka följande böcker i hyllorna:

Isnätterna – Malin Isaksson
Stolthet och fördom  – Jane Austen
Bränt barn – Stig Dagerman
Mot fyren – Virginia Woolf
Coraline – Neil Gaiman

Galet, jag vet. Men vad vore livet utan böcker?! Nu närmast behöver jag läsa Foenkinos Nathalie – en delikat historia och Tsiolkas Örfilen då de skall återlämnas senast 19 respektive 22 november. Det är kö.

Fast, å andra sidan, hinner jag inte är det bara att lämna tillbaka. Och köa igen!

 

#TATUH

har blivit ett begrepp på Twitter märker jag. Vadå kanske någon undrar? Jo, Torka Aldrig Tårar Utan Handskar. TATUH.

Såg första delen av serien på tv igår, tillsammans med många andra har jag förstått. Jag menar, de var inte hemma i min soffa, utan i sina egna soffor hos sig. Men idag på fikarasten, på lunchrasten och på bussen hem från jobbet pratades det om, jag skulle vilja kalla det, höstens bästa. För det tycker jag det är.

Är nästan lika nöjd med första delen i tv-serien som jag var efter att ha läst första delen i bokserien. Böckerna överträffar väldigt ofta filmen och så får det vara. Jag är glad över att Jonas kände att det var hans plikt att skriva detta tidsdokument.

Vad tyckte ni om gårdagens begivenhet?

Jag vill i mitt liv få älska någon som älskar mig – Bokmässan i backspegeln 4

Jag missade de seminarier som gavs med Jonas Gardell under bokmässan men däremot var jag ”gäst” vid Norstedts monter på söndagen klockan 12.40 för att få höra honom prata om sin nya bok. Och jag var inte ensam…

image

På de tio minuter Jonas Gardell hade till sitt förfogande fick han sagt det han ville, tror jag. Det var fler än jag som fick både en och två tårar i ögat. Det är rörande det han berättar och boken som jag läste för ett tag sedan gjorde mig både ledsen och arg. Denna söndag blir jag mest berörd av Jonas upprördhet och befogade ilska. Jonas berättar om hur folk fimpat i hans mat bara för att han är bög. Hur hantverkarna förstörde i hans sovrum bara för att han är bög, Hur han behöll begravningskostymen på jobbet då det var vardag att gå på vännernas begravningar. Antingen dog de av aids eller så begick de självmord då de inte kände att de fick plats i samhället, i Sverige, på 80-talet. Han berättar om Jussi som håller om honom på bokens framsida och om att denne man inte längre finns i livet. Han begick självmord på den finaste platsen han visste, Valdemarsudde.

Och så berättar han om mamman som kommit fram till honom under lördagen på mässan och köpt hans bok. Jonas frågar vad hon vill att han skall skriva i boken. Skriv ”Till Hans”, det är min son. Och då vet Jonas, att han inte längre finns. Det blev till ett fint möte.

Det handlar om att vara människa, att vara medmänsklig- Hur svårt ska det vara? Och Jonas avslutar med orden:

Jag vill i mitt liv få älska någon som älskar mig.

Självklart kan tyckas, men är det verkligen så?

måndag klockan 21 bänkar vi oss i sofforna, på med tv-appararaten! Förväntningarna är höga och jag tror de infrias!

Vi kör en sväng till!

Efter två heldagar med Bokmässa så blir det Babel från Götet. Vi frossar lite till!

 Lina Wennersten

I samband med vinsten av det fina fyradagars seminariekortet fick jag ju också Merethe Lindstrøms bok Dagar i tystnadens historia. I detta Babel blir det en intervju om tystnad. Vad gör man när man inte kan eller inte vill prata om något? Om att växa upp i olika familjekulturer, en tyst och en pratig. Själv tycker Merethe att hon är lite både och. Nu är jag ännu mer sugen på att komma igång med boken!

Och så lite Janne Teller. Hennes bok fick jag ju också här förleden. Nu intervjuas hon kort om boken Om det var krig i Norden. Om vår syn på invandring och då särskilt Danmarks. Hon vill skicka denna bok till Sverigedemokraternas Jimmi Åkesson. Var god!

Suzanne Brøgger, Sjón och Merethe Lindstrøm talar därefter om möjligheten att ”klaga” på samhället genom att skriva skönlitteratur. Att ha möjlighet att förändra historien i rätt riktning. Och på vilka sätt är vi nordbor lika? Det visar sig att vi nog har lättare att se olikheterna. Brøgger avslutar med att påstå att vi i Norden nog kommit närmre varandra igen efter massakern i Norge föra året. Så kan det vara.

Johannes Anyuru och Alexander Motturi har i alla fall något gemensamt. De har nu skrivit varsin bok om sina pappor. Två pappor som inte haft lätta liv. Böckerna heter En storm kom från paradiset samt Svindlarprästen. Detta är inga klassiska pappaböcker, de vill inte göra uppror, utan skriva om människorna som råkar vara deras fäder. Böcker fulla med kärlek kan man tro.

Över till Jesper Juul, den danske familjeterapeuten som enligt egen utsago aldrig skrivit om barnuppfostran. Han skriver om hur man göra om man vill göra något bättre. Se barnet! Låt barnet vara som det är! Och låt barnens sätt att vara berika ditt liv!

Ypsilon av PC Jersild är ett hopkok av många av författarens tidigare karaktärer. Jag har inte läst något av Jersild tidigare och känner att jag nog behöver läsa dessa innan det är dags för Ypsilon. Temat i boken är åldrande och död och det verkar som att Jersild tar livet av de flesta av sina karaktärer. Hm… men det verkar vara ett fint sätt att sammanfatta sin litterära gärning! Jersild är 77 år så han håller kanske på att knyta ihop säcken?

Över till seriehörnan och Don Rosa. Ursäkta ett ej fan av serier, men jag hade ingen aning om vem denna man var. Men han har visst ritat ankor under stora delar av sitt liv! Kalle, Farbror Joakim och de där. Hans barndomsdröm gick i uppfyllelse!

Mer serier i form av Arne Ankas och Zeldas skapare Charlie Christensen och Lina Niedestam. De pratar om att serier är som en nutidsskildring, att göra något skoj och skämta om vardagen. Att få människor att frustande skratta åt något vardagligt, kanske rejält tragiskt. Arne Anka har jag läst ibland men Zelda kan jag inte påminna mig om att jag stött på. Dags att kolla upp! Fler serier har gett mer spridning och uppmärksammats mer. Det är bra.

För övrigt en avslappnad Jessika i Babelbokmässestudion.

Och nästa vecka i Babel, Jonas och Jonas, två favoriter!!!!

Under veckan som kommer skall jag blogg ikapp, det blir lite seminaresnack och annat skoj jag upplevt under mässan!

B A B E L kort sagt

Jessika är tillbaka.

Mikael Niemi. Pajala. Fallvatten. Luleälven som huvudperson. Katastrofroman. Humoristisk man med en härlig dialekt. Stephen King.  Biblisk berättelse. Syndafloden. Skriva om ‘utomhus’. Ungdomslitteratur i en framtid!

Daniel är tillbaka.

En modern klassiker. Litterära vandringar. Luftslottet som sprängdes. Uppland. Salander. Stieg Larsson. Spikpistol. OK-macken i Rimbo.

Karolina Ramqvist. Alltings början. Flickvännen. More fire. Fittstim. 90-talets Stockholm. Delad kritikerkår. Är huvudpersonen Saga ett offer eller inte? Feministiska miljöer. Möten.

Caitlin Moran. Konsten att vara kvinna. Krönikör. Feminism. Rolig och sorglig bok. Göra det jobbiga till något skoj. Filmatiseras. 90-talet.

Moran och Ramqvist om 90-talet. Populärkulturen blev politisk. Är det möjligt att uppfostra en flicka till att bli feminist? Lära sina barn att ifrågasätta och inte bara ta emot.

Ann-Charlotte Leffler. Ny biografi av Monica Lauritsen. 1890-tal. Radikal författare. Oblyg kvinna för sin tid. Folklig. Tove Leffler. Chic-lit. Samtida med Strindberg. Radikal. Vad är en sann kvinna? Förväntningar på kvinnor. Kritiserad i Sverige.  Finner lyckan i Italien. Dör ung.

Daniel igen. Reser vidare i Stieg Larssons spår. Tegelbruk i Skedevi. Varuhissen. Spikpistolen (igen). Vattenfyllda fundament.

Biblioterapi. Litterär själavård. Dämpa svartsjuka. Spike Milligan. Complete War Memoires. Gun-Britt Sundström. Maken. A Dangerous Liasion. Biografi om Simone de Beavoir och Jean Paul Sartre. Norrbottens flora av Lennart Stenberg.

Nästa vecka. Jens Lapidus, Maj Sjöwall.

Härligt med tidigare sändningstid! Härligt att Babel är tillbaka!

Shawshank Redemption bok och film

Eller för all del, film och bok för var i den ordningen jag tittade och läste. På svenska fick filmen från 1994 titeln Nyckeln till frihet. Jag såg filmen i vintras och fick först senare veta att den är baserad på en novell av Stephen King från 1982. Efter att jag sett filmen blev jag nyfiken på Vårbedrift som novellen heter och efter lite letande hittade min kollega (troget King-fan) boken Sommardåd – två berättelser på Umeå Depåbibliotek. I denna ingår Vårbedrift samt den betydligt längre novellen/berättelsen Sommardåd, vilken jag ännu inte läst.

Det handlar om Andy Dufresne, i filmen spelad av Tim Robbins. Han arbetar som banktjänsteman och blir oskyldigt dömd till livstid för mordet på sin hustru och hennes älskare. För att lindra tiden i fängelset använder Andy sin utbildning bland annat åt att hjälpa fängelsedirektören Norton. Dagar blir till veckor och veckor blir till år alltmedan Andy försöker bevara en civiliserad stämning även innanför de hårda murarna. Det är Andys vän, Ellis Boyd ”Red” Redding, i fängelset som berättar hela historien från start till slut och i filmen spelas denne man av Morgan Freeman. Som den svenska filmtiteln avslöjar handlar det om längtan efter frihet. Det handlar också om en lång vänskap mellan dessa två herrar. Det är fint!

Jag tycker att berättelsen har så mycket livsglädje mitt i allt det svarta. Jag gillar filmen bättre än novellen men jag misstänker att det beror på att jag såg filmen först. Hade jag läst novellen innan hade jag troligen fått större behållning av den.

Jag har inte läst så mycket Stephen King tidigare, kanske 5-6 titlar, men jag får känslan av att Vårbedrift/Shawshank Redemption/Nyckeln till frihet inte är samma King man tänker på när man tänker på King som skräckens mästare. Detta är mer lagom och ger inte upphov till nagelbitande alls. Trots det är det bra, riktigt bra! Och att Andy får tjänstgöra som bibliotekarie i fängelset är ju också ett plus!