Den nya Isabel ~ Katherine Mansfield

Print

Kathleen Mansfield, som hon egentligen hette, föddes 1888 i Nya Zeeland. Hon tillbringade de flesta av sina vuxna år i London. Dessvärre dog hon redan 1923, 34 år ung, i sviterna efter sjukdomen tuberkulos. Hon levde ett fritt bohemiskt liv, hade relationer med både kvinnor och män och skrev många texter, noveller, brev och dikter. En riklig produktion med andra ord!

Novellen Den nya Isabel handlar om William och Isabel, ett gift par med barn. Det är mest Williams tankar vi får ta del av till en början. Jag tolkar det som att han veckopendlar till sitt arbete och tar tåget hem till familjen på helgerna. Hans familj, alltså Isabel och barnen, lever ett helt annat liv som William inte alls känner sig bekväm med när han kommer hem. Isabel lever sitt liv med barnen och ett gäng vänner under veckorna och detta leverne tar hon med sig till helgerna, vilket inte uppskattas så värst av William. William vill ju träffa sin familj men Isabel har blivit en annan. Den nya Isabel.

Slutsats; de är gifta men lever olika liv. Det fungerar inte. Inte i detta fall i alla fall.

Jag gillar det jag läser. Det skulle kunna vara skrivet idag men novellen skrevs för cirka 100 år sedan. Det är fint och känslomässigt skrivet. Det är också lite tragiskt då det är en vardag som fanns då och finns nu. Och det är riktigt bra! Jag önskar det var en roman så jag hade en del kvar att läsa. Så bra är det!

Ett citat jag tar med mig är detta:

”De gick tysta, sida vid sida, mot grinden. William kände att det inte fanns något att säga längre.” (s.32)

En författare jag gärna återkommer till! Just den här novellen lånade jag via Elib.

En fin novell om möten mellan människor

Merethe Lindstrøms novell Det måste ha varit ensamt där är en kort novell på drygt 30 sidor. Hade inget för mig på bussen en dag hem från jobbet förra veckan så in på elib och låna hem. Fiffigt det där!

”10 000 meter upp i luften. En man och en kvinna möts och delar för ett ögonblick sin ensamhet. Trevande närmar de sig varandra, när samtalet plötsligt tar en oväntad vändning. Merethe Lindstrøm skildrar ömsint ett möte mellan två människor på väg mellan livets hållplatser. Var går gränsen för vad man kan anförtro en främling? Kanske finns det ändå någon som förstår, någon som ser det andra inte ser?” (från Bokus)

För er som är någorlunda sociala,lättpratade och öppna är det nog en novell att känna igen sig i. Och hör du till motsatsen känner du kanske igen dig i att någon börjat berätta om något privat, som du kanske inte behövt veta, fast å andra sidan kan det ha berikat ditt liv på sikt i alla fall.  Alla möten med människor ger något på något sätt. Det är jag övertygad om!

Översättare Camilla Jacobsson skriver ”Det är med fjäderlätt hand hon beskriver svårigheten i att vara människa och vår ständiga längtan efter att nå fram till varandra.” Lindstrøm nådde fram till mig!

 

 

Om ordet kö inte inte fanns

Då hade jag varit glad. Fast å andra sidan hade jag ju då inte kunnat reservera alla de böcker jag önskar läsa. Procentuellt sett tror jag att jag lånar uppemot 95% av alla de böcker jag vill läsa. Det är med andra ord ganska få böcker jag köper. När jag köper böcker är det oftast till andra, nu senast till maken. Då blev det dessa två:

Brinntid av Alexandersson och Lilie har jag tittat på många gånger. Den handlar om utbrändhet och de finner kanske ytterligare en förklaring till varför många går i väggen. Tryggs En leende vacker krigare handlar på ett skönlitterärt sätt också om utbrändhet. En man tar det drastiska, men kanske nödvändiga, beslutet och säger upp sig för att flytta ut i skogen till tystnaden och ensamheten. Behöver jag säga att vi lever med utbrändhet i huset…

Åter till köandet. Bläddrade alldeles nyss igenom ett gäng gamla tidskrifter då vi håller på att röja och rensa i vår källare. Och vad är väl bättre än att ha med sig den lilla bärbara när man gör detta. In på mina två närmsta biblioteks OPAC’ar och så Elib såklart.

Vips hade jag via Elib laddat ner Det man har och det man drömmer om av Cecilia Davidsson.

På ena biblioteket bokade jag följande:

Den omöjliga kärleken – Inger Skote
Battle – Sara Villius
Skönhetens linje – Alan Hollinghurst
Sandmannen – Lars Kepler
Jag ringer mina bröder – Jonas Hassen Khemiri
Jehovasjäveln – Henrik Pettersson

Och på andra biblioteket blev det dessa:

Kod 400 – Sophie Divry
Norrtullsligan – Elin Wägner

Dessutom, på måndag nästa vecka när jag är på mitt ena, en-dag-i-veckan-jobb, skall jag plocka följande böcker i hyllorna:

Isnätterna – Malin Isaksson
Stolthet och fördom  – Jane Austen
Bränt barn – Stig Dagerman
Mot fyren – Virginia Woolf
Coraline – Neil Gaiman

Galet, jag vet. Men vad vore livet utan böcker?! Nu närmast behöver jag läsa Foenkinos Nathalie – en delikat historia och Tsiolkas Örfilen då de skall återlämnas senast 19 respektive 22 november. Det är kö.

Fast, å andra sidan, hinner jag inte är det bara att lämna tillbaka. Och köa igen!

 

Babel 23 september, delar av

I kvällens program hade Jessika besök av Linn Ullmann och Lydia Davis.

Linn Ullmanns Det dyrbara handlar enligt henne själv om att försvinna, en kärleksroman där kärleken börjar ta slut. Och så handlar boken om otrohet. Och att vara barn i Linn Ullmann-världen. Hon berättar att hon tycker om att skildra barndomen då vi alla varit där men inte alltid kommer ihåg hur det verkligen var. Blir nyfiken, helt klart. Jag ångrar att  jag inte läste boken i somras när den gick som följetong i DN…

Att läsa är som att titta i en kikare från fel håll. Hmm, ja så sade Lydia Davis. Spännande. Hon berättar att hennes förebilder är Kafka och Beckett. Nu aktuell med novellsamlingen Samarbete med fluga. Blir inte jätteintresserad dock.

Och så en förinspelad intervju  med författaren på allas läppar, E. L. James. Hyperaktuell med boken Femtio nyanser av honom. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag skall läsa böckerna. Vi får se. Jag blir lätt lite anti de där hypade böckerna.

Många är vi väl som minns Katitzi-böckerna. Nu har det kommit en biografi om Katarina Taikon som på många sätt bidragit till att romernas situation blivit bättre i Sverige. Men långt ifrån bra. Lawen Mohtadi har skrivit. Detta ser jag som en bra bok att köpa in till gymnasiebiblioteket där jag arbetar.

Nästa vecka sänds Babel från Bokmässan!!

Undrar om det är någon särskild tanke med att Jessika har svart klädsel vareviga söndag? Visst var det så i våras också?

…och Jens Lapidus

Lapi’dus, ja. Dags att lära sig uttala namnet rätt också.  Har nog sagt La’pidus tidigare…

Nu är det med Mamma försökte, en novellsamling, han är aktuell. I novellformen har han nu testat lite olika, andra, textmarker som Gedin väljer att kalla det. Han testar lite med dessa noveller.

Mamma försökte (inbunden)

Från Bokus;

”Vi har lärt känna Jens Lapidus som en författare med ambitioner att beskriva stora rörelser och brokiga kollektiv i Stockholms kriminella värld. Här ges en annan sida av berättaren, där den enskilda händelsen, det utmejslade minnet, den förtätade scenplatsen får sin alldeles särskilda laddning. I ett dussintal noveller, några nyskrivna och andra publicerade i olika sammanhang, får vi möta enskilda personer ur Lapidus Stockholm noir-värld, en och en i sina egna historier. Här finns också en del mer oväntade inslag, som ligger nära den klassiska skräck- och sf-novellen. Men rösten är densamma, den skarpa blicken för lögner och självbedrägerier, och känslan för både tragiken och komiken i denna värld av stora egon, alldeles för mycket vapen och ett outtömligt behov av cash.

Det är inte minst den moraliska aspekten av brottet som intresserar Jens Lapidus i denna samling. Hur förklarar en försvarsadvokat att han eller hon måste göra sitt yttersta varje gång man försvarar en brottsling, hur motbjudande handlingen än är, exempelvis barnmisshandel? Hur ser livet ut efter tio år i fängelse och en nedskitad meritförteckning? Och hur lever man som anhörig med tanken på att en bror och en son stängs in?”

Förutom all skönlitteraturläsning i sommar

skall jag grotta ner mig i denna!

Återkommer med mina bokönskningar!

Shawshank Redemption bok och film

Eller för all del, film och bok för var i den ordningen jag tittade och läste. På svenska fick filmen från 1994 titeln Nyckeln till frihet. Jag såg filmen i vintras och fick först senare veta att den är baserad på en novell av Stephen King från 1982. Efter att jag sett filmen blev jag nyfiken på Vårbedrift som novellen heter och efter lite letande hittade min kollega (troget King-fan) boken Sommardåd – två berättelser på Umeå Depåbibliotek. I denna ingår Vårbedrift samt den betydligt längre novellen/berättelsen Sommardåd, vilken jag ännu inte läst.

Det handlar om Andy Dufresne, i filmen spelad av Tim Robbins. Han arbetar som banktjänsteman och blir oskyldigt dömd till livstid för mordet på sin hustru och hennes älskare. För att lindra tiden i fängelset använder Andy sin utbildning bland annat åt att hjälpa fängelsedirektören Norton. Dagar blir till veckor och veckor blir till år alltmedan Andy försöker bevara en civiliserad stämning även innanför de hårda murarna. Det är Andys vän, Ellis Boyd ”Red” Redding, i fängelset som berättar hela historien från start till slut och i filmen spelas denne man av Morgan Freeman. Som den svenska filmtiteln avslöjar handlar det om längtan efter frihet. Det handlar också om en lång vänskap mellan dessa två herrar. Det är fint!

Jag tycker att berättelsen har så mycket livsglädje mitt i allt det svarta. Jag gillar filmen bättre än novellen men jag misstänker att det beror på att jag såg filmen först. Hade jag läst novellen innan hade jag troligen fått större behållning av den.

Jag har inte läst så mycket Stephen King tidigare, kanske 5-6 titlar, men jag får känslan av att Vårbedrift/Shawshank Redemption/Nyckeln till frihet inte är samma King man tänker på när man tänker på King som skräckens mästare. Detta är mer lagom och ger inte upphov till nagelbitande alls. Trots det är det bra, riktigt bra! Och att Andy får tjänstgöra som bibliotekarie i fängelset är ju också ett plus!