En rulle toapapper behövdes till denna bok eller ”Jag orkade egentligen inte, men fick bita ihop, stå ut, klara av.” (s.101)

IMG_0410.JPG

Jag har läst Annika Koldenius bok Vi var alltid beredda. Jag läste den i ett nafs, lagade middag under tiden, hade med den i tvättstugan, kunde bara inte släppa den. Och tårarna rann. Fick säga till mig själv, nej Jessica, nu räcker det, men inte hjälpte det. Från start var den där olustiga hemska känslan där – det kommer inte att gå. Han kommer inte klara sig. Även om jag visste det innan jag började läsa så hjälpte det inte. Det gick inte att stålsätta sig hur mycket jag än försökte. Så tårarna fick rinna, ibland var det svårt att se texten.

Men varför utsätta sig för att läsa en sån här bok då? Jo, för detta är sånt som händer runt om oss hela tiden. Barn dör. Och kvar blir föräldrar, syskon och alla andra runt omkring. Det är livet, det grymma livet. Koldenius skriver så vackert, naket och innerligt om sin kärlek till sin son Sam. Det handlar om ett liv som inte är som något annat. Ett familjeliv som får rejäla törnar på vägen. ”Jag orkar inte börja hoppas för att hoppas är så utmattande.” (s.89) och ”Jag kände mig återigen oförmögen att ta hand om mitt eget barn.” (s.101) och ”Vi var alltid på vår vakt.” (s.103).

Ni som följt mig tidigare vet att jag är svag för citat och i denna bok blev det många så här kommer några till. Kanske svårt för er att koppla till något men bloggen får funka som mitt komihåg.

”Jag tror det är beredskapen som rinner ur mig. Och att alltid vara beredd är att alltid med bultande hjärta stå i startblocken inför etthundrameterslopp, men inte veta när startskottet ska smälla av. Idag? Imorgon? Om två veckor? Aldrig? Det måste hända något med kroppen när den i nästan elva år med bultande hjärta håller andan i startblocket. Mitt huvud vill gå vidare, men min kropp vet inte hur det ska kännas när den inte är beredd. Jag tycker att min kropp lurar mig.” (s.124)

”Jag kan hålla sorgen borta genom att koncentrera mig på det praktiska, att få allt att fungera.” (s.125)

Jag måste låtsas att allt är som vanligt, för om jag inte gör det så faller allt.” (s.125)

Men ändå, känslan av att jag inte gjorde tillräckligt.” (s.143)

I ett vidare perspektiv, det är inte enkelt att vara förälder. En kram till dig Annika fast jag inte känner dig. Och så sänder jag tankar till din svärmor Malin som i min värld är hos Sam. I himmelen. Fick förmånen att träffa henne några gånger under min tid som gymnasiebibliotekarie.

Om ni vill läsa om boken så klicka in er på förlagets webb
Och om ni ännu inte läst boken så gör det. Det är värt varenda toarulle i hela världen!

2 thoughts on “En rulle toapapper behövdes till denna bok eller ”Jag orkade egentligen inte, men fick bita ihop, stå ut, klara av.” (s.101)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s