Avslut

Efter ett himla hattande har jag beslutat mig för att sluta med denna blogg. Tid och ork finns inte till läsning i den mån jag skulle önska. Kanske en annan gång, en annan tid.

Jag har istället kickat igång en annan blogg med ett annat ”tema”. Den är redan publik men jag vet inte riktigt om jag är ”mogen” att outa den riktigt än. Den handlar om NPF. Tror du dig vara intresserad så hör av dig om du vill.

Jessica/denvarbra

Annonser

400 inlägg och lite om bloggåret 2012!

Såg när jag skrev mitt förra inlägg att det här blir mitt fyrahundrade inlägg. Tjoho! Tycker inte det var så länge sedan jag uppmärksammade det trehundratrettiotredje inlägget. Vart tar tiden vägen?

Och jag frågar igen, vart tog den dryga första veckan vägen av detta år?! Jag skulle hinna med att blogga en massa om fjolåret och om tankarna inför detta nya år när det gäller bloggande, läsning och liknande men tjoff har vi 9 januari och jobb och skola är i full fart. Men jag tycker dock det passar bra med en liten återblick med hjälp av WordPress sammanställning över vad som skett på bloggen så här i inlägg nummer 400.

Denvarbra hade 13000 visningar 2012, dessa var fördelade på 257 nya poster. 129 visningar på en dag är rekordet för 2012 och den dagen var det flest som kollade inlägget Landsbygdsmisären

Hur hamnade ni här då? Jo, via sidor som Bokbloggar.nu och Bokbloggar.se, Facebook, Bloglovin och Twitter. En facebook-sida till bloggen fixade jag i juli och på Twitter hamnade bloggen i slutet av september. Förstår att det gäller att synas på andra ställen så ni länkas hit! Häng gärna på Facebook och Twitter. Länkar finns här till höger!

Vad har ni sökt då som lett er hit? Jo, de vanligast förekommande sökningarna är Dana Fowley, Stora boken med legoidéer, Jens Lapidus mamma försökte, tatuh och bra pocketböcker 2012. Och visst, detta har jag skrivit om! Jag erkänner, mer än gärna!

Var kommer ni besökare från då? Jo från hela 53 olika länder, det är ju ganska coolt! De tre mest frekventa länderna är Sverige (såklart!), USA och Finland. Nästa år, nej detta år, tänker jag försöka arbeta mig in på den danska bokbloggsmarknaden. Planerar mycket dansk läsning så vi får se om jag lyckas. Får slänga in lite danska här och var också kanske?!

Mitt mest diskuterade inlägg var inlägget ‘Första meningen i boken’ och vilka som hjälpte till där kan ni se här! Kan vara läge för ett nytt sådant inlägg. Vad säger ni?

Det var den kvantitativa delen av denvarbra 2012. Mer kommer senare, hoppas ni fortsätter följa med!

Tack för året 2012! /Jessica

 

2012 års läsning ~ favoriter del 10 av 10

Denna bok läste jag ut för bara en dryg vecka sedan och recensionen publicerade jag i lördags. En relativt ny repris med andra ord. Detta är den sortens böcker jag märker att jag lätt blir mycket förtjust i. Det där vardagliga, lite ljusgråa. Jag vet inte varför, det är bara så.

detta-borde-skrivas-i-presens

Helle Helle – Detta borde skrivas i presens

Kanske årets bästa lästa bok. Kanske. Kvalar in på topp tre i alla fall!

Dorte har hyrt ett hus som ligger granne med tågstationen i Glumsö, en liten ort utanför Köpenhamn. Varje dag tar hon tåget till Köpenhamn. Hennes familj tror att hon studerar, men hon går egentligen aldrig till universitetet. Istället fördriver hon sin tid med att vandra runt i varuhuset Scala. Eller med poeten Hase. Det är inte första gången hon har flyttat hemifrån. Kanske den femte. Den tredje gången hon flyttade var det till Per Finland. Han hade lika lite att göra som hon, och en vattensäng som gungade och skvalpade. Men sen blev det lite komplicerat när Dorte träffade Pers kusin Lars. Eller så var de för unga bara. Dorte försörjer sig på att skriva rimmade festsånger och drömmer om att skriva. Som Hase och de andra på Lyrikcafét. Men det går inte alltid så bra som hon önskar. Det är för mycket som stör: minnena från tiden med Per Finland, sömnlösheten, att hon inte har några gardiner och godstågen som kommer och går hela nätterna (från Bokus).

Ja, det där är grundhistorien i boken. Men det handlar om så mycket mer. Känslan av grå vardag, den där lunken när man väntar på att något skall hända. Men hur mycket påverkar jag själv mitt liv? Ja, just det, att ta ansvar för sitt liv, att känna att ja, jag har koll på läget. Helle Helle beskriver det där så bra. Den där känslan att livet bara händer medan man står där bredvid och tittar på. Det där sökandet efter en identitet. Vem är jag? Vad vill jag med mitt liv? Vad ska jag göra när jag blir stor?

Många frågor. Men inga svar. Det är bara att grubbla på. Berlingske Tidende kallar boken för en ”vidunderlig läsupplevelse” och jag kan inte annat än att hålla med!

Vill läsa mer av Helle Helle nu. Vem är hon tro? Klicka in på hennes webbsida vetja! Och Amanda Svensson har skrivit en recension på boken i Sydsvenskan, läs här! Och jag skall leta fram fler böcker av henne och läsa! Många utropstecken blir det men det är boken värd!”

Så, nu är det bara en halvtimme kvar till vi skriver 2013. Jag önskar er alla ett gott nytt år i läsandets tecken!

Har du missat några av mina topp-tio-böcker som jag ”re-bloggat” under dagen finns de i kategorin Bokslut (med varning för att det finns inlägg från 2011 där också!) samt med etiketten Bokslut 2012.

2012 års läsning ~ favoriter del 9 av 10

En bok som inte sade mig så jättemycket under läsningen gång men som har växt och växt efteråt är Jessica Schiefauers Pojkarna. Så har ni inte läst den än så är det nog dags nu!

Så har jag läst den. Boken som fick 2011 års Augustpris för årets svenska barn- och ungdomsbok. Den är bra, det är den. Men, jag undrar hur många gymnasieungdomar som skulle tycka det? Är du gymnasieungdom och läser det här och har läst Pojkarna kan du väl svara vad du tycker. Själv skulle jag inte försöka ”sälja” denna bok till så många av eleverna på skolan. Tror jag. Jag ser en liten klick elever som möjliga läsare.

Från baksidan; ”Med vass och avslöjande flickblick infiltreras Pojklandet. En idéroman som strävar efter att upplösa språkets, växandets och verklighetens gränser. Om kroppen som slagfält och manligheten som drog.” Jag tror man får vara ett relativt moget barn eller ungdom om man skall läsa boken på detta sätt. Inte för att se ner på de tilltänkta läsarna men tolkar man boken på detta sätt om man är tonåring?

Boken handlar om Bella, Momo och Kim den våren de fyller fjorton år. ”Vi höll oss för oss själva. Om vintereftermiddagarna var vi oftast i Momos rum, men under den varma delen av året satt vi i Bellas trädgård, eller inne i växthuset om det regnade. Vi lyssnade på insekterna och såg fuktdropparna torka på kronbladen när solen bröt fram. Mitt i allt det färgsprakande levde vi och det fick mig att glömma att jag var Kim, att jag hade en kropp som växte och sprängde. Växthuset var en frizon, ett rum att gå till där andra lagar gällde.”

På nätterna dricker de av en blommas saft och förvandlas till pojkar. De lever pojkars liv dessa sommarnätter. Lär sig deras koder, förvånas av hur de blir sedda på och bemötta som pojkar. Som flickor har de alltid känt sig mindre värda. För en av flickorna lockar nätterna i pojkdräkt mer än för de andra. Och konsekvenser blir det… ”Jag bar på mina pojktimmar som ädelstenar, varenda en blänkande glasklar och glittrande. Jag förvarade dem bakom ögonlocken, under huden, drog dem efter mig i ett snöre som en slamrande uppmärksamhetskrävande leksak.” (s. 97) Hur bete sig när man ”smakat” på båda sidor?

En av flickorna säger i en diskussion med en annan i trion när det börjar gå fel ”Har du glömt hur det var, hur de gör mot sådana som oss? Har du glömt det? För det kommer aldrig, aldrig att bli annorlunda, oavsett hur gamla vi blir. Inte om man ser ut så här.” (s.143) Den som säger detta, har denna inte redan då gett upp. Gett pojken, mannen, det manliga rätt i att denne är förmer. Jag vill inte kalla det ställningskrig mellan könen men lite den känslan får jag när jag läser boken. Är vi inte mer jämställda än så?

Trots allt gillar jag boken på ett sätt jag ännu inte kan förklara. Läste ut den i morse, jag tror jag behöver fundera lite mer på vad den handlade om. Läsa andras tankar om boken och bilda mig en klarare uppfattning. Jag blir dock förvirrad mot slutet. Hade önskat ett alternativt slut men det öppnar helt klart för funderingar. Som sagt.

Detta skrev jag 19 januari i år. Om jag skulle skriva en recension på boken idag skulle den nog ha klarnat en hel del och JA! jag skulle sätta den i händerna på ”mina” gymnasieelever. Jaa, det skulle jag!

2012 års läsning ~ favoriter del 8 av 10

I läsecirkeln jag är med i har vi under året läst 4-5 böcker. Vi ses med 2-3 månaders mellanrum hemma hos varandra och har en trevlig stund. En del bokprat, en del annat prat, ofta om livet och så fikar vi lite också! Till träffen i september läste vi valfritt av Selma Lagerlöf och jag valde Charlotte Löwensköld. Här är mina tankar om denna bok:

Glamour, släng dig i väggen!

På denvarbra’s Facebooksida skrev jag för en vecka sedan följande ”Läser Charlotte Löwensköld och tänker på Glamour”. Och fortfarande känns det som om det är en såpopera jag läst!

Charlotte Löwensköld handlar om en ung kvinna, Charlotte, som nog inte var som hon förväntades vara vid den här tiden. Boken kom 1925 och det känns som den tiden i boken också (rätta mig om jag har fel!). Charlotte är en glad flicka som bor och arbetar hos den gamle prosten och hans fru. Hon är sedan fem år förlovad med blivande prästen Karl-Artur men denne verkar aningen trög eller om det bara är så att han är för velig och för bunden till sin mor. Till en början i alla fall. Så småningom får vi också stifta bekantskap med Schagerström, brukspatronen, som faller för Charlotte.

Stundvis är det en salig röra, det är förvecklingar och missförstånd. Det är kärlek, tjafs och ömma blickar i hemlighet. Det är precis som Glamoursåpan förutom att det är hundra gånger bättre!! Jag ser handlingen som en film i mitt huvud. Sådana där långsamma filmsekvenser där varje person får dubbelt så lång tid på sig att säga något. Jag ser hoppen, förflyttningarna, mellan olika skeenden, som om tiden stått stilla, som om kameran och personerna stannat upp medan en annan sekvens filmats. Men det blir så vackert på något sätt, så genomarbetat men ändå fullt av liv och verklighet.

Boken är skriven på en äldre svenska än den vi talar idag. Det gör det bara ännu bättre, det var inte svårt att vänja sig vid detta. Ett handfull tillfällen fick jag fundera lite på vad några ord betydde men det störde inte behållningen. Det var mer charmigt. Vissa delar är mer värmländska i språket, vilket inte stör mig som kommer från grannlandskapet Dalsland.

Jag är riktigt imponerad. Vid tillfälle skall jag läsa mer av vår Nobelpristagarinna!

2012 års läsning ~ favoriter del 7 av 10

En favoritförfattare sedan tidigare är Katarina Wennstam och hon gjorde mig inte besviken denna gång heller! I mars läste jag Svikaren.

Gjord gerning hafver ingen återvändning

Det var länge sedan jag läste en bok så fort just för att den var så bra. Svikaren av Katarina Wennstam är en riktigt fängslande spänningsroman! Den håller samma härliga tempo som hennes tidigare trio; Smuts, Dödergök och Alfahannen. Toppenböcker även de!

Svikaren handlar om en utredning och påföljande rättegång kring ett mord som begåtts. Det är en fotbollsspelare, Sebastian Lija, som mördats. Vi får följa offrets anhöriga, rättsapparaten runt i kring, men också kriminalinspektör Charlotta Lugn och advokaten Shirin Sundins med- och motgångar i denna till stor del manliga värld. Vi får också ett hum om hur svårt det kan vara att leva som homosexuell i vårt samhälle.

Till en början tycker jag Wennstam är modig som vågar ge sig in i fotbollsvärlden med dess våld och intolerans. Samtidigt tycker jag att det ju måste göras och vem skulle göra det bättre än denna författare? Inte vet jag.

Det handlar om människors okunskap, längtan efter makt, önskan att manipulera, kort sagt och krasst uttalat handlar det om vårt samhälle av idag. Det handlar också om att leva här och nu. Längs väggen i salen där rättegången hålls står ”Gjord gerning hafver ingen återvändning” (sid 364) och det är något den åtalade bör ta med sig. Och vi andra också.

Ser ruskigt mycket fram emot kommande två böcker i denna trilogi!

2012 års läsning ~ favoriter del 6 av 10

Nästa favorit är också den en ny bekantskap och jag planerar att läsa mer av honom. Jag talar om Harlan Coben. Denna läste även maken i huset DENVARBRA.

Harlan Coben är rysligt bra!

Säger jag efter att ha läst endast en av alla hans titlar

På ett par dagar har jag slukat Släpp inte taget som handlar om följande:

”Tia och Mike Baye hade aldrig kunnat tänka sig att spionera på sina barn. Men på sista tiden har deras sextonårige son Adam varit ovanligt frånvarande och med tanke på att hans bäste vän Spencer nyligen begått självmord kan de inte låta bli att oroa sig. Och bara några dagar efter att de låtit installera ett spioneringsprogram på sonens dator skakas de av ett olycksbådande meddelande från en okänd avsändare. Som om Mike inte hade nog med bekymmer får han reda på att grannpojken Lucas Loriman är i akut behov av en njurtransplantation. I egenskap av pojkens läkare sitter han nu inne med en hemlighet som kan komma att tillintetgöra familjen Loriman. I en annan grannvilla gör Spencers mamma en överraskande upptäckt om den natt hennes son dog. Men innan hon hinner ta reda på mer försvinner plötsligt Adam spårlöst. En förlamande skräck lägger sig över grannskapet. När de tre familjernas liv kolliderar med varandra börjar gömda hemligheter i det förflutna sakta stiga upp mot ytan. Och när en oidentifierad kvinna hittas död i området hotar dessa hemligheter att vända upp och ner på livet i det stillsamma lilla samhället. Hur långt är föräldrarna beredda att gå för att skydda sina barn?” (från Bokus)

På baksidan av den bok jag läst beskrivs bara ”problemet” med Adam så när alla andra incidenter dyker upp i boken blir det ett virrvarr av händelser och personer att hålla reda på, men ett spännande sådant! Coben får skickligt ihop allt i slutet, långt ifrån hur jag hade förväntat mig. Det gillar jag. Det är inte så ofta jag läser thrillers eller deckare för det lockar mig inte så värst men den här var bra! Tack Maria för lånet :)

Någon som har tips på någon annan bra (eller kanske bättre?!) Coben-thriller?