Olästa författare

Lyrans tematrio uppmanar mig denna vecka att berätta om tre författare jag ännu inte läst men har lust att läsa! Mina val faller på följande och jag slänger med en kort motivering samt en fundering kring varför jag fortfarande inte tagit tag i  just dessa författare.

Marianne Fredriksson – för att jag nog inte hört någon tala om hennes böcker i negativa termer någon gång. Alla verkar tycka om hennes böcker och nu när Simon och ekarna blivit film. Åh så bra, jublar alla! Det är nog dags… men någonstans inbillar jag mig att jag kommer att få mer ut av dem om sisådär tio år eller mer. Varför? Vet inte.

Elfriede Jelinek – vill läsa fler Nobelpristagare. Varför jag inte läst henne än? Jag har prioriterat annat i bokfloden. Är hon svår?

Lars Kepler – vill jag också gärna läsa. Tror det blir ett sommarprojekt. Anledningen till att jag inte läst de här böckerna än är att de är så tjocka. I jobbet behöver jag plöja en del ungdomsböcker för att kunna tipsa eleverna. Ofta har de inte så lång tid på sig att läsa eller önskar en kort bok för att det skall gå lätt. Då blir det ofta att jag väljer två kortare/tunnare böcker än en tjock/lång, därför hamnar Kepler vid sidan om.

 

Tematrio – Barndomsskildringar

Lyran har denna vecka tema Barndomsskildringar i sin Tematrio. Hänger på den med tre av mina favoriter.

Först ut: Pappa Långben av Jean Webster. En bok jag fick när jag var 13-14 år tror jag. Den satte sig som en favorit direkt. Boken är en brevroman som utkom första gången 1912. Boken handlar om en föräldralös flicka, Jerusha, som får sin barnhemsplats betald av en anonym man som hon kallar Pappa Långben. Det enda kravet denna man har är att hon skall skriva om sin vistelse på barnhemmet. En härlig bok där man får läsa om Jerushas aptit på livet!

Bok nummer två får bli Svinalängorna av Susanna Alakoski. Egentligen en mycket tragisk barndomsskildring men någonstans finns en värme som gör att boken känns hoppfull. Bra skriven! Handlar om Leena ett maskrosbarn under 60-70-talen. Vi får följa henne under ett antal år tillsammans med sin familj och vänner. Bokus skriver ”när boken är slut har vi tagit del av en skakande berättelse om barns utsatthet och överlevnadskraft.”

Som tredje och sista bok i denna tematrio väljer jag att ha med Det femte barnet av Doris Lessing. Harriet och David lever i en familjeidyll. När de väntar sitt femte barn är det något som inte är som det brukar. Och det blir det inte heller när barnet, Ben, föds. En underfundig historia som är aningen svårtolkad men så bra! Läs också Ben, ute i världen, en fristående fortsättning.