En rulle toapapper behövdes till denna bok eller ”Jag orkade egentligen inte, men fick bita ihop, stå ut, klara av.” (s.101)

IMG_0410.JPG

Jag har läst Annika Koldenius bok Vi var alltid beredda. Jag läste den i ett nafs, lagade middag under tiden, hade med den i tvättstugan, kunde bara inte släppa den. Och tårarna rann. Fick säga till mig själv, nej Jessica, nu räcker det, men inte hjälpte det. Från start var den där olustiga hemska känslan där – det kommer inte att gå. Han kommer inte klara sig. Även om jag visste det innan jag började läsa så hjälpte det inte. Det gick inte att stålsätta sig hur mycket jag än försökte. Så tårarna fick rinna, ibland var det svårt att se texten.

Men varför utsätta sig för att läsa en sån här bok då? Jo, för detta är sånt som händer runt om oss hela tiden. Barn dör. Och kvar blir föräldrar, syskon och alla andra runt omkring. Det är livet, det grymma livet. Koldenius skriver så vackert, naket och innerligt om sin kärlek till sin son Sam. Det handlar om ett liv som inte är som något annat. Ett familjeliv som får rejäla törnar på vägen. ”Jag orkar inte börja hoppas för att hoppas är så utmattande.” (s.89) och ”Jag kände mig återigen oförmögen att ta hand om mitt eget barn.” (s.101) och ”Vi var alltid på vår vakt.” (s.103).

Ni som följt mig tidigare vet att jag är svag för citat och i denna bok blev det många så här kommer några till. Kanske svårt för er att koppla till något men bloggen får funka som mitt komihåg.

”Jag tror det är beredskapen som rinner ur mig. Och att alltid vara beredd är att alltid med bultande hjärta stå i startblocken inför etthundrameterslopp, men inte veta när startskottet ska smälla av. Idag? Imorgon? Om två veckor? Aldrig? Det måste hända något med kroppen när den i nästan elva år med bultande hjärta håller andan i startblocket. Mitt huvud vill gå vidare, men min kropp vet inte hur det ska kännas när den inte är beredd. Jag tycker att min kropp lurar mig.” (s.124)

”Jag kan hålla sorgen borta genom att koncentrera mig på det praktiska, att få allt att fungera.” (s.125)

Jag måste låtsas att allt är som vanligt, för om jag inte gör det så faller allt.” (s.125)

Men ändå, känslan av att jag inte gjorde tillräckligt.” (s.143)

I ett vidare perspektiv, det är inte enkelt att vara förälder. En kram till dig Annika fast jag inte känner dig. Och så sänder jag tankar till din svärmor Malin som i min värld är hos Sam. I himmelen. Fick förmånen att träffa henne några gånger under min tid som gymnasiebibliotekarie.

Om ni vill läsa om boken så klicka in er på förlagets webb
Och om ni ännu inte läst boken så gör det. Det är värt varenda toarulle i hela världen!

Annonser

Jens Lapidus – VIP-rummet (idag kör vi massbloggande!)

Jag kom mig aldrig för att läsa bok 2 och 3 efter Snabba Cash. Mina bokintressen tog en annan väg där, efter ettan. Men så kom det sig att jag reserverade VIP-rummet åt maken som ville läsa. Och när boken sent omsider blev ”min” och hemburen till maken var han inte på läshumör. Knäppt va?! Då tänkte jag att jag skulle testa och där satt jag, tills boken var utläst. Jag hade tur att ha några dagars semester på barnens höstlov så jag började på söndag kväll och på tisdag förmiddag var jag klar. Gjorde en del annat också men boken lockade mig från sida 1!

Teddy har nyss muckat efter åtta år på anstalt. Han har ingenstans att bo, inga pengar och så är han skyldig folk en massa pengar. Och så har vi Emelie. Hon är påläggskalv på advokatfirman Leijon, en byrå i Londonklass. Hon längtar efter karriären med stort K men den känns långt bort. En av advokatbyråns delägare ger henne ett uppdrag som hon inte kan tacka nej till. Tillsammans med Teddy ska hon ta reda på vad som hänt med en försvunnen kille, Philip Schale, en investerare och brat med aningens konstiga meriter. Sina olikheter till trots försöker Teddy och Emelie nysta i denna soppa. De krockar inte bara en gång under arbetets gång. Trots det är det deras olikheter som hjälper dem framåt. För det måste gå undan. Var finns Philip Schale?

Det är lite lugnare än vad jag minns Snabba Cash men det gör inte så mycket. Det är bra, riktigt bra. Det sägs att det ska komma fler böcker i denna serie. Får se om jag läser dem, det tror jag. I väntan på dem får jag väl kanske läsa Livet de Luxe och Aldrig fucka upp.

Skuggorna – Katarina Wennstam

Har slukat Wennstams alla tidigare skönlitterära titlar. Gillar hennes sätt att skriva och just att hon går lös på samhällsproblem gör att det blir så himla bra. Tycker jag.

Ad Libris skriver: ”I Katarina Wennstams nya roman får vi möta en annorlunda sorts brottslingar. De ser sig mer som rättsinstans. Om en man blivit dömd för ett brott, suttit av sitt straff och kommit ut igen, är det inte säkert att skuggorna tycker att han sonat sin skuld till samhället. För om det är en man som misshandlat eller förgripit sig på en kvinna så står de där och väntar på honom, på att få slå till och tillfoga sår för sår, brännmärke för brännmärke, syra för syra. De är starka, snabba och osynliga, och lika snabbt som de dyker upp ur skuggorna försvinner de igen. Det blir Charlotta Lugns uppgift att spåra och gripa dem. Och försvarsadvokat Shirin Sundin ställs inför ett både moraliskt och juridiskt dilemma: vem är offer och vem är förövare i de här fallen?”

Det är relativt spännande hela tiden, man flyttas fram och tillbaka i olika skeenden och händelser mest hela tiden. Och för mig som läst tidigare böcker av Wennstam bjuds på flashbacks några gånger.

Det som Wennstam gör så snyggt är att hon inte tar parti för någon sida. Det konstiga är att det inte går att göra det heller. På ett ställe fastnade jag dock lite längre… (s.294)

IMG_0240.JPG

Här tar Wennstam ett ställningstagande som är riktigt aktuellt. Och har man följt henne i media är det inte första gången hon tar sig ton. Fortsätt så!

Skuggorna är en fristående fortsättning på Svikaren och Stenhjärtat, en romansvit om brott som begås mitt ibland oss, av oss själva, och där brottslingarna skyddas av allas våra fördomar och förutfattade meningar.

En välkommen nyhet!

Igår, en minut i sju, var jag snabbt inne på fina biblioteksfilialen i Vargön och hämtade en bok jag reserverat. Där fick jag dagens bästa nyhet! Bibliotekarien berättade att kommunens bibliotek fått nya pengar att köpa böcker för. Till saken hör att de i mars månad fick inköpsstopp och alltså inte har fått köpa något sedan dess. Nu har de fått en summa pengar för att köpa ikapp lite. Lite.

Det finns ju absolut inga möjligheter i världen att köpa ikapp det de missat under året. Bibliotekarien berättade att hon under dagen skickat iväg en beställning med massa godbitar/de mest efterfrågade titlarna.

Jag gläds åt vårt bibliotek samtidigt som jag förstår deras frustration över att inte kunna köpa allt som de önskar.

Politikernas beslut i mars var inget vidare och det drabbar som vanligt den enskilda människan. Nu fick vi en lite annan sammansättning i kommunfullmäktige och nya ordföranden med sitt parti gick bland annat till val på att häva inköpsstoppet.

Tack!