Patrick Modiano – en okändis för mig

På fina jobbet hade vi ingen titel av litteraturpristagaren så det fick bli bästa folkbiblioteket och köande på tre titlar. De hade fem, varav två Daisy!

Så nu väntar jag. Kanske får jag en av böckerna lagom till prisutdelningen. Undrar om han kommer till Sverige?

IMG_0347.JPG

Djävulsdansen 2

I tisdags fortsatte Djävulsdansen med del två. Fokus var partners till missbrukare. Vi fick lyssna till bland andra Märta Tikkanen vars man Henrik var alkoholist. Märta Tikkanen skrev redan 1978 Århundradets kärlekssaga, egentligen en självbiografi men placerad på skönlitteraturhyllan. Men vad gör det, bra är den i alla fall. Jag läste och skrev om den för ett bra tag sedan https://denvarbra.wordpress.com/2012/07/26/arhundradets-karlekssaga-marta-tikkanen/

Jag gillar citat och något hon sade i programmet i tisdags var ”jag saknar honom ofta, men inte ett ögonblick har jag önskat honom tillbaka”. Så kan det säkert vara för en person i denna situation.

Antimatte

Redan på högstadiet blev matematik mitt värsta ämne. Det var inte skoj, inte logiskt, inte… Jag valde humanistisk linje på gymnasiet för att läsa språk. Och självklart för att slippa ha matematik. Ni förstår, jag är anti matematik.

I slutet av förra veckan fick jag ett mail från författaren Marcus Näslund som skrivit boken Verklighetens kvadratrötter – vad den där matematiken faktiskt kan användas till. Han erbjöd mig ett ex av boken och idag damp det ner i lådan.

Här ska läsas. Kanske kan jag bli lite mindre antimatte efteråt. Hoppas det!

image

Idag ska jag läsa…

Librarians’ Views of Academic Library Support for Scholarly Publishing: An Every-day Perspective av Joacim Hansson och Krister Johannesson. Hansson är verksam i Växjö och Johannesson i Skövde. På jobbet har vi en grupp kallad Pedagogiskt forum. Sju av bibliotekarierna är med i denna grupp där vi bland annat diskuterar pedagogisk utveckling genom att läsa vetenskapliga artiklar. Till nästa vecka skall vi förutom denna artikel dessutom ha läst Not at your service: building genuine faculty-librarian partnership. Den plöjde jag igenom förra veckan när jag var i Stockholm. Ett trevligt kvällsnöje efter en dag full med katalogisering!

Därefter blir det nog dags att göra ett ryck i trädgården. Solen skiner, fåglarna kvittrar, tvätten hänger ute, jag hör musikkåren spela en bit bort. Det är maj! Sonen undrade igår varför man firar Valborg. Jo, men det är för att fira att våren är här, sade jag. Nej, det är nog för att vi två fyller år i denna månad :) tyckte han. Ja, det kör vi på!

Det mest förbjudna ~ Kerstin Thorvall

I måndags lade jag ut en bild på mina kladdpapper som kom till under tiden jag läste Thorvalls Det mest förbjudna. Det blev en hel del tankar och citat som ville följa med mig.

Kort, kort handlar boken om den lilla flickan, hennes stela mor och psykiskt sjuka pappa. Pappan dör när flickan är 11 år och hon får aldrig möjlighet att sörja honom. Flickan är överordentlig som ung men i vuxen ålder lever hon ut framförallt sina sexuella lustar. Det skulle kunna kallas sexmissbrukare. Hon lyckas inte vara trogen någon. För att få bekräftelse raggar hon  upp ett antal män, men hon mår inte bättre för det. Det är ganska tragisk läsning för det framgår så tydligt att hon mår skit. Samtidigt blir jag lite arg. Hur mår hennes barn? Var ligger hennes ansvar? Ja, det kan inte ha varit lätt.

”Och efteråt, innan de hunnit pusta ut, lyfter de svettiga pannan och frågar om det var bra? Plikten att bli sexuellt tillfredsställd. Plikten att vara väluppfostrad, snäll, lydig, duktig i skolan, söt, smal, begåvad, glad, trogen, lugn, behärskad, moderlig. Sova gott om nätterna. Tycka om att laga mat. Tacka gud för att jag är frisk och arbetsam och har flera välskapade barn och en snäll man (när hade jag det). Ha. Allt detta behövde jag inte med honom. Han var inte min plikt. Han var inte något som jag borde. Tvärtom. Han var onyttig, onödig, farlig och förbjuden. Som en jättepåse med degiga, söta wienerbröd, var han. Det var därför jag måste ha honom.” (s.133 i mitt ex)

Kerstin Thorwall. Foto: Lars Pehrson / Scanpix/

Igår kväll träffades vi i läsecirkeln för att prata om Kerstin Thorvall och några av hennes böcker. Förra träffen bestämde vi att alla skulle läsa något av henne och de flesta av oss hade läst just Det mest förbjudna. En av tjejerna i cirkeln läste När man skjuter arbetare och en annan tjej hade gått lös på Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig. Vi märkte efter en stund att böckerna på något sätt hängde samman. Allt handlade om Thorvalls liv på olika sätt. När vi som läst Det mest förbjudna berättade om någon episod kunde de som läst någon av de andra böckerna hänga på då de kände igen vad vi pratade om genom att ha läst något annat av författarinnan. Intressant, men kanske inte så konstigt. Vi blev nyfikna på att läsa mer av henne, mycket för att försöka förstå Thorvall mer. Hur mår en människa som hon? Var hon bipolär? Manodepressiv? Vi enades också om att det var modigt att skriva en bok som denna på 70-talet då det var mycket som hände både inom feministiska kretsar och i samhället i stort.

Samtalet om Kerstin Thorvall ledde oss också in på Ann Heberlein självbiografiska Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva samt Felicia Feldts Felicia försvann där Feldt berättar om sina upplevelser om sin mor Anna Wahlgren. Vi fick också in en diskussion om klass och kön som så ofta vid våra träffar.

Supertrevligt som vanligt! Dessvärre kunde jag inte stanna så länge då vi hade besök från Danmark hemmavid så jag smet efter ett par timmar. Ser nu fram emot nästa träff och jag vet fortfarande inte vad vi skall gå lös på tills dess men det lär jag få reda på inom kort. Spännande!

 

För höga förväntningar?

Saker min son behöver veta om världen

I morse läsbläddrade* jag igenom Fredrik Backmans Saker min son behöver veta om världen. Jag läste En man som heter Ove för några veckor sedan och tjöt av fniss flera gånger. Jag visste innan att detta inte skulle vara samma sorts bok men jag hade nog för höga förväntningar i alla fall. Jag kan villigt erkänna att de där ensidestexterna i boken var helt okej men när det kommer till de längre kapitlen tyckte jag inte alls det var något som fångade mig.

Voffor då då?

1. Jag tror som jag sade nyss, förväntningarna var för höga. Ove var mitt i prick!
2. Ja, jag har barn och de har varit små, men nu är det ”länge sen”, de är 11 och 14, så kanske är det så att det Backman skriver om är historia för mig. Även om jag kan känna igen mig ibland.
3. Jag har svårt för böcker som är lite krönikeaktiga.

Tyvärr. Men jag ser fram emot Backmans nästa. Det gör jag. Och jag hoppas det handlar om ytterligare en Ove eller hans bästa vän men sedermera värsta fiende.

*läsbläddra = läsa ca 39% av boken och bläddra igenom resten, procenten kan variera :)

 

 

Håller med till 100%

image

Istället för krimiläsning ägnade jag mig åt Ove och fick därmed många glada skratt i helgen. Någon tår trillade också, men shit va bra den var! Jag är imponerad av Backmans sätt att skriva. Varje mening sitter som en smäck och jag blir riktigt underhållen. Har du missat denna bok så låna hem den illa kvickt! Årets roligaste bok, jajjemen!

Kom ska vi tycka om varandra ~ Hans Koppel

Hans Koppel (dvs Petter Lidbeck) gör det igen! Förutom Theorins Sankta Psyko och Koppels Kommer aldrig mer igen så är jag egentligen ingen favorit av såna här läskiga böcker där kalla kårar lurar på ryggen från bokens första sida. Vad jag tycker om de böckerna kan ni läsa här och här och lite här. Kom ska vi tycka om varandra är minst lika bra, om inte bättre. Den kommer helt säkert att hamna på min topp tio-lista för 2013! Så är det bara.

Boken handlar om Anna, lyckligt gift (?) som har en tillfällig affär med en yngre man under en konferens. Hon ser deras korta affär som tillfällig men det gör visst inte Erik som han heter. Anna blir inte av med Erik och det som följer skulle räckt med hälften. Det är inte vilken snygging som helst hon fått på halsen. Uäh! Det går inte att beskriva mer vad som händer utan att komma med massor av spoilers. Läs och rys!

Kom ska vi tycka om varandra

 

Under tiden jag läser brukar det bli så att böckerna antingen får en massa hundöron (de egna) eller att post-it-lappen som jag placerat på framsidan boken (de lånade) fylls med sidnummer där det stått något jag gillat extra mycket. I denna bok har jag inte markerat ett endaste citat och det är konstigt med tanke på hur himla toppenbra denna bok är. Men min slutsats får ändå bli; boken var så bra hela tiden att jag raceläste utan att reflektera över de små detaljerna.

Är du inte road av thriller-genren så tipsar jag lika gärna om Koppels mer satiriska kortromaner Vi i villa, Medicinen och Kungens födelsedag. Nu finns de som tre-i-en! Har läst dem alla men det var innan jag började blogga så jag har inge recensioner att bjuda på. Men jag gillade nog Medicinen bäst!

 

Hans Koppel x3 : Vi i villa, Medicinen och Kungens födelsedag

Jag kan ha många böcker i gång samtidigt nu!

Nästa bokmärke i raden från London är Mr Cool. Ni kanske minns Mr Men-figurerna?
image

Näst på tur kanske inte är egentliga bokmärken men kul i vilket fall. Multi-Reference Bookmarks for easy referencing it is!
image

Och så det sista och enligt mig det bästa, fräckaste och coolaste av dem alla
image

Det syns inte så bra men det är ett bokmärke i rostfritt stål med titlar och författare på femtio böcker som bör läsas innan sista dagen i livet. På listan återfinns bland andra The Lord of the Rings – Tolkien, 1984 – Orwell, Pride and Prejudice – Austen, Ulysses – Joyce, Anna Karenina – Tolstoy, Rebecca – Daphne du Maurier och On the Road – Kerouac. Av alla femtio titlar har jag läst två, Anne Franks dagbok och A Christmas Carol av Charles Dickens. Så det är visst bara att läsa på!