Bokmässan – en dag och nog så

Att man kan bli så trött av att strosa runt på Bokmässan en endaste dag. Utan seminariekort blir det ju till att hålla koll på olika fria programpunkter och komplettera dessa med besök i olika montrar. Jag kände idag att jag redan efter fem timmar var mer än nöjd. Då jag jobbar på högskolebibliotek saknar jag den biten på Bokmässan. Det är mer privata Jessica som får sitt lystmäte en dag som denna. Jag har tyvärr inte några bra förslag på hur Bokmässan skulle kunna bli mer ‘högskoleaktigt’ men jag funderar på det.

Känslan av att det inte är så mycket nytt finns där, det är ganska samma varje år. Jag har tänkt det förr, och tänker idag igen ”nästa år ska jag hoppa över”. Vi får se hur det blir!

Bilden/texten ovan tilltalade mig i alla fall!

Redan inne på 2014, så var 2013

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2013 annual report for this blog.

Here’s an excerpt:

The concert hall at the Sydney Opera House holds 2,700 people. This blog was viewed about 14,000 times in 2013. If it were a concert at Sydney Opera House, it would take about 5 sold-out performances for that many people to see it.

Click here to see the complete report.

Vinter(?!)vila

Då det finns varken tid, lust eller ork att blogga tänker jag, efter ett redan långt uppehåll, att jag sätter bloggen på paus ytterligare ett tag. Det är mycket annat nu som behöver få ta tid och det är inte mycket att göra åt.

Kanske ses vi igen här på denvarbra. Det får tiden utvisa.

Jessica

Plats ~ Pija Lindenbaum

Plats (inbunden)

På baksidan boken står det följande: ”Hon är en alldeles vanlig kvinna med kontorsarbete och man och ett vuxet barn. Men hon har hamnat i ett tillstånd där omvärlden börjar kännas främmande. Vardagliga möten blir konstiga och påträngande. En dag lämnar hon hem och arbete och drar sig undan i en lånad lägenhet där hon kapar förbindelsen med omvärlden. Slänger mobiltelefon och dator.” Därefter täcker bibliotekets streckkodsetikett två rader som jag då inte kan läsa…

Jag läste denna bok för knappt två veckor sedan men har varken haft tid eller ork i denna rushiga majmånad att skriva om den. Nu när jag sätter mig ner för att samla tankarna kring boken känns det som om jag inte läst den. Jag kan inte på något sätt påminna mig om vad den handlade om. Baksidestexten hjälper mig endast lite och det gör mig lite rädd. Jag brukar minnas det jag läser i alla fall några veckor. Jag är ingen som kan återberätta en bok som jag läst för länge sedan. Jag minns om jag gillade eller och det stora i boken. Men med Lindenbaums Plats är det bara tomt. Antingen gav inte denna bok mig något större. Eller så är det så att jag inte var helt närvarande när jag läste. Jag tror mer på det sistnämnda. Det var länge sedan jag kände så här och jag hoppas det dröjer länge igen till nästa gång det sker.

Jag tror dock kvinnan i boken har tappat bort sig i livet. Och jag tappade bort mig i boken och läsningen. Måtte juni och ett lugnare tempo på både arbete och hemmaplan göra att jag fortsättningsvis minns vad jag läser. I alla fall några veckor…

Har ni råkat ut för samma sak någon gång?

 

Isnätterna ~ Malin Isaksson

Jag vet inte hur det kom sig att jag lånade hem Isakssons Isnätterna från bibblan. Troligen läste jag om den på en av de bloggar jag följer. Blev intresserad av någon anledning jag inte heller minns. Men skit samma! Boken är läst och den är riktigt bra. Bra på ett sådant där olustigt sätt. För det är svart, så svart.

Isnätterna

Boken handlar om Jenny som tagit studenten och inte riktigt vet vad hon vill med sitt liv. Det handlar också om hennes familj som är i en brytningstid. Tre brorsor som flyttat hemifrån och en yngre syrra som går på gymnasiet. Eller, skolkar sig igenom dagarna skulle man kunna säga. Och så förädrarna, där mamman beskrivs som en mor som är lite bitter för att all tid hon lagt på familjen och att den skall ha det bra istället för att innan barnens intåg ha studerat färdigt och arbetat. Och så pappan då, lite osynlig men han finns där. Och Monica, mammans bästa vän sedan länge.

Det handlar dock mest om Jenny och hennes syrra som letar efter sin plats, sin identitet. De verkar inte må något vidare, på helt olika sätt. De försöker hitta sig själva genom att spegla sig i varandra. Hänger med på aningens tokiga saker, som ungdomar ibland gör. Utmanar både sig själva och andra för att testa gränser och se vad som funkar. Vem är jag? Vem vill jag vara? Hur ska jag vara för att trivas med mig själv?

Boken kommer inte med några lösningar och det tycker jag är ganska bra. Den väcker dock många frågor som tål att funderas kring. För sig själv och tillsammans med andra. Som med de flesta böcker jag läser och gillar blir det en del utplockade citat. Så blev fallet även med denna bok. Jag radar upp dem så kanske ni får en känsla för vilken sorts bok det är.

”Du har ett snittbetyg på VG+ och alla möjligheter, sa arbetsförmedlaren. Hur lite kan man engagera sig i sin egen framtid? Jag suckar. Jag är inte drabbad av någon katastrof men jag känner mig som en katstrof i alla fall.” (s.10)

”Vad gör man när man inte slutar att inte vilja? tänker jag. När man kommit in i ett magnetfält och kompassnålen bara snurrar runt och inte kan ge någon användbar information?” (s.67)

” Hur jag i samma sekund kände det. Att jag längtar efter att bli någon som bestämmer över mitt eget liv. Att jag kommer att bli det. Även om jag inte vet hur det ska gå till.” (s.113)

”Såren på händerna är likadana som såren inuti, tänker jag. Av den anledningen är det skönt. Att bilderna äntligen stämmer överens. Den yttre med den inre.” (s.124)

”I en familj blir man varandras tillhörigheter, viskar jag och Monica lyssnar. Man är både sammanflätade och hoptrasslade på en och samma gång. Helt ohanterliga mängder av allt, kärlek och hat.” (s.146)

Läs och tipsa vidare om du gillar! Det gjorde jag. Har du redan läst? Vad tyckte du?

Om konsten att läsa och skriva ~ Olof Lagercrantz

Denna bok började jag läsa för ett bra tag sedan. Igår fick jag en påminnelse att den skall återlämnas senast imorgon så i morse fick jag snällt läsbläddra klart den. Jag skrev då att det var citatvarning redan från början och ytterligare några fick jag samlat på mig. Lagercrantz skriver om hur hans skrivande gått till, hur han utvecklats som författare och berättar minnen från sitt skrivarliv. Det är en lättläst skildring som kom redan 1985 och det finns många tips och tankar kring skrivande och läsande på ett väldigt enkelt sätt. Läs om du är det minsta intresserad av ämnet!

Om konsten att läsa och skriva (pocket)

 

 

Stieg Larsson – Män som hatar kvinnor En serieroman del 1

image

Febersjuka sonen somnade i storebrorsans säng och jag fick lästid mitt på måndagen. När hände det senast?! Bäst att grabba tag i en bok omedelbart!

Gillade Milleniumtrilogin. Gillade de svenska filmatiseringarna. Har ännu inte sett något av det amerikanska. Blev nyfiken på det tecknade. Köpte del 1.

Än så länge är jag nöjd. Snyggt gjort. Stämningen finns där. En fundering jag har är ‘skulle jag förstått lika mycket av den tecknade serien om jag inte läst böckerna och sett filmerna?’ Svårt att svara på. Har du ”bara” läst den tecknade serien?

Totalt är det sex delar. Väntar nu på resten!

Hetero i Hägersten

Såg att Sofia Olsson kommit ut med en ny bok med namnet Det bästa barnet som jag blev sugen på att läsa. När jag sökte den på mina bibblor hittade jag Hetero i Hägersten som är del 1 så det var ju bara att låna hem den.

På baksidan läser vi: Hetero i Hägersten är en komisk vardagsbetraktelse av ett par i den där åldern strax över tjugofem och strax under trettio då man befinner sig i brytpunkten mellan ungdomens frihetslängtan och vuxenlivets krav. I en blandning av humoristiska seriestrippar och längre noveller får vi följa parets funderingar, vardagsbestyr och problem. Samtalen rör sig om allt från det poetiskt filosofiska i att diskutera en hackspetts existens på balkongen till den kalla diskbänksrealismens vardag i något så enkelt som en flytt.  Hetero i Hägersten är en av de mest närgångna granskningarna av den heterosexuella tvåsamheten som gjorts i serieform och tar, precis som kärleken själv, både fram det skratt och den gråt som finns i ett förhållande.

Även om det nu är 1,5 decennium sedan jag var där finns många igenkänningspunkter om hur det var. Samtidigt tycker jag att det stundtals blir lite väl grått och vardagligt. Det blir ju vad man gör det till liksom. Men det är okej läsning.

Jag märker när jag läser tecknat att jag rusar genom sidorna. Jag vet inte riktigt varför men jag tror det beror på att det är så lite text på sidorna. Försöker ”läsa” bilderna mer men det är svårt.

Hetero i Hägersten (häftad)

Hur det gick med Det bästa barnet? Ja, den hade ingen av mina bibblor köpt in ännu så den får jag snällt vänta på ett tag. Borde kanske skicka in ett inköpsförslag?!

Det mest förbjudna ~ Kerstin Thorvall

I måndags lade jag ut en bild på mina kladdpapper som kom till under tiden jag läste Thorvalls Det mest förbjudna. Det blev en hel del tankar och citat som ville följa med mig.

Kort, kort handlar boken om den lilla flickan, hennes stela mor och psykiskt sjuka pappa. Pappan dör när flickan är 11 år och hon får aldrig möjlighet att sörja honom. Flickan är överordentlig som ung men i vuxen ålder lever hon ut framförallt sina sexuella lustar. Det skulle kunna kallas sexmissbrukare. Hon lyckas inte vara trogen någon. För att få bekräftelse raggar hon  upp ett antal män, men hon mår inte bättre för det. Det är ganska tragisk läsning för det framgår så tydligt att hon mår skit. Samtidigt blir jag lite arg. Hur mår hennes barn? Var ligger hennes ansvar? Ja, det kan inte ha varit lätt.

”Och efteråt, innan de hunnit pusta ut, lyfter de svettiga pannan och frågar om det var bra? Plikten att bli sexuellt tillfredsställd. Plikten att vara väluppfostrad, snäll, lydig, duktig i skolan, söt, smal, begåvad, glad, trogen, lugn, behärskad, moderlig. Sova gott om nätterna. Tycka om att laga mat. Tacka gud för att jag är frisk och arbetsam och har flera välskapade barn och en snäll man (när hade jag det). Ha. Allt detta behövde jag inte med honom. Han var inte min plikt. Han var inte något som jag borde. Tvärtom. Han var onyttig, onödig, farlig och förbjuden. Som en jättepåse med degiga, söta wienerbröd, var han. Det var därför jag måste ha honom.” (s.133 i mitt ex)

Kerstin Thorwall. Foto: Lars Pehrson / Scanpix/

Igår kväll träffades vi i läsecirkeln för att prata om Kerstin Thorvall och några av hennes böcker. Förra träffen bestämde vi att alla skulle läsa något av henne och de flesta av oss hade läst just Det mest förbjudna. En av tjejerna i cirkeln läste När man skjuter arbetare och en annan tjej hade gått lös på Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig. Vi märkte efter en stund att böckerna på något sätt hängde samman. Allt handlade om Thorvalls liv på olika sätt. När vi som läst Det mest förbjudna berättade om någon episod kunde de som läst någon av de andra böckerna hänga på då de kände igen vad vi pratade om genom att ha läst något annat av författarinnan. Intressant, men kanske inte så konstigt. Vi blev nyfikna på att läsa mer av henne, mycket för att försöka förstå Thorvall mer. Hur mår en människa som hon? Var hon bipolär? Manodepressiv? Vi enades också om att det var modigt att skriva en bok som denna på 70-talet då det var mycket som hände både inom feministiska kretsar och i samhället i stort.

Samtalet om Kerstin Thorvall ledde oss också in på Ann Heberlein självbiografiska Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva samt Felicia Feldts Felicia försvann där Feldt berättar om sina upplevelser om sin mor Anna Wahlgren. Vi fick också in en diskussion om klass och kön som så ofta vid våra träffar.

Supertrevligt som vanligt! Dessvärre kunde jag inte stanna så länge då vi hade besök från Danmark hemmavid så jag smet efter ett par timmar. Ser nu fram emot nästa träff och jag vet fortfarande inte vad vi skall gå lös på tills dess men det lär jag få reda på inom kort. Spännande!

 

För höga förväntningar?

Saker min son behöver veta om världen

I morse läsbläddrade* jag igenom Fredrik Backmans Saker min son behöver veta om världen. Jag läste En man som heter Ove för några veckor sedan och tjöt av fniss flera gånger. Jag visste innan att detta inte skulle vara samma sorts bok men jag hade nog för höga förväntningar i alla fall. Jag kan villigt erkänna att de där ensidestexterna i boken var helt okej men när det kommer till de längre kapitlen tyckte jag inte alls det var något som fångade mig.

Voffor då då?

1. Jag tror som jag sade nyss, förväntningarna var för höga. Ove var mitt i prick!
2. Ja, jag har barn och de har varit små, men nu är det ”länge sen”, de är 11 och 14, så kanske är det så att det Backman skriver om är historia för mig. Även om jag kan känna igen mig ibland.
3. Jag har svårt för böcker som är lite krönikeaktiga.

Tyvärr. Men jag ser fram emot Backmans nästa. Det gör jag. Och jag hoppas det handlar om ytterligare en Ove eller hans bästa vän men sedermera värsta fiende.

*läsbläddra = läsa ca 39% av boken och bläddra igenom resten, procenten kan variera :)