Nu får vi se hur det här blir!

image

Har börjat läsa Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe. Det bådar gott. Förhoppningsvis blir bilden läsbar. Bloggar i mobilen…

Det mest förbjudna ~ Kerstin Thorvall

I måndags lade jag ut en bild på mina kladdpapper som kom till under tiden jag läste Thorvalls Det mest förbjudna. Det blev en hel del tankar och citat som ville följa med mig.

Kort, kort handlar boken om den lilla flickan, hennes stela mor och psykiskt sjuka pappa. Pappan dör när flickan är 11 år och hon får aldrig möjlighet att sörja honom. Flickan är överordentlig som ung men i vuxen ålder lever hon ut framförallt sina sexuella lustar. Det skulle kunna kallas sexmissbrukare. Hon lyckas inte vara trogen någon. För att få bekräftelse raggar hon  upp ett antal män, men hon mår inte bättre för det. Det är ganska tragisk läsning för det framgår så tydligt att hon mår skit. Samtidigt blir jag lite arg. Hur mår hennes barn? Var ligger hennes ansvar? Ja, det kan inte ha varit lätt.

”Och efteråt, innan de hunnit pusta ut, lyfter de svettiga pannan och frågar om det var bra? Plikten att bli sexuellt tillfredsställd. Plikten att vara väluppfostrad, snäll, lydig, duktig i skolan, söt, smal, begåvad, glad, trogen, lugn, behärskad, moderlig. Sova gott om nätterna. Tycka om att laga mat. Tacka gud för att jag är frisk och arbetsam och har flera välskapade barn och en snäll man (när hade jag det). Ha. Allt detta behövde jag inte med honom. Han var inte min plikt. Han var inte något som jag borde. Tvärtom. Han var onyttig, onödig, farlig och förbjuden. Som en jättepåse med degiga, söta wienerbröd, var han. Det var därför jag måste ha honom.” (s.133 i mitt ex)

Kerstin Thorwall. Foto: Lars Pehrson / Scanpix/

Igår kväll träffades vi i läsecirkeln för att prata om Kerstin Thorvall och några av hennes böcker. Förra träffen bestämde vi att alla skulle läsa något av henne och de flesta av oss hade läst just Det mest förbjudna. En av tjejerna i cirkeln läste När man skjuter arbetare och en annan tjej hade gått lös på Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig. Vi märkte efter en stund att böckerna på något sätt hängde samman. Allt handlade om Thorvalls liv på olika sätt. När vi som läst Det mest förbjudna berättade om någon episod kunde de som läst någon av de andra böckerna hänga på då de kände igen vad vi pratade om genom att ha läst något annat av författarinnan. Intressant, men kanske inte så konstigt. Vi blev nyfikna på att läsa mer av henne, mycket för att försöka förstå Thorvall mer. Hur mår en människa som hon? Var hon bipolär? Manodepressiv? Vi enades också om att det var modigt att skriva en bok som denna på 70-talet då det var mycket som hände både inom feministiska kretsar och i samhället i stort.

Samtalet om Kerstin Thorvall ledde oss också in på Ann Heberlein självbiografiska Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva samt Felicia Feldts Felicia försvann där Feldt berättar om sina upplevelser om sin mor Anna Wahlgren. Vi fick också in en diskussion om klass och kön som så ofta vid våra träffar.

Supertrevligt som vanligt! Dessvärre kunde jag inte stanna så länge då vi hade besök från Danmark hemmavid så jag smet efter ett par timmar. Ser nu fram emot nästa träff och jag vet fortfarande inte vad vi skall gå lös på tills dess men det lär jag få reda på inom kort. Spännande!

 

Inför läsecirkelträffen på lördag

image

Det blev ett gäng anteckningar och många citat från boken Det mest förbjudna av Kerstin Thorvall. På lördag träffas vi igen och diskuterar. Alltid lika trevligt!

Återkommer med mina tankar om boken lite senare. Nu sitter jag på tåget till Stockholm för en tredagarskurs i Libris och katalogisering.

Påfyllning!

Efter ett dygn på spa med avkoppling, dvs god mat, goda vänner som sällskap, en omgång body scrub, bubbelbad och slappande i poolen och bastuhäng och prova på Qui Gong och…. oj vad mycket vi hann med fast vi upplevde att vi bara slappade! Lite påfyllning av energireserverna blev det i alla fall. Gott!

Idag har jag fyllt på listan över lästa böcker 2013 samt Önskelistan. Den riskerar att bli överfull! Det finns så mycket jag vil läsa men frågan är när i hela friden det skall göras?!?!

Härnäst blir det att läsa Det mest förbjudna av Kerstin Thorvall. Läsecirkelträff 27 april.

Fru Björks öden och äventyr – Jonas Gardell

I vår läsecirkel Libri Clava skall vi till nästa gång läsa Gardells Fru Björks öden och äventyr. Och det har jag nu gjort. Och det var trevligt. Det var min andra lästa bok av författaren i fråga. Och varför har jag inte läst något mer kan man undra. Ja det undrar jag med. Om det inte funnits så många andra böcker som lockade hade jag fortsatt med alla Gardells böcker direkt. Men nu lite om boken i fråga.

Som jag skrivit förr är det så med mig att antalet hundöron eller på annat sätt markeringar i boken är många sådana ett tecken på att jag gillade boken.  I Fru Björk blev det 9, 9 ställen i boken som jag kände något särskilt för när jag läste. Skall försöka få ihop det till en bra recension.

Boken handlar om Fru Björk som sent en söndag  i november bestämmer sig för att hon vill skiljas från sin tråkiga man. Redan nästa morgon skriver hon ett avskedsbrev, packar sin väska och sticker iväg. Fru Björk får chansen att rannsaka sitt liv. Hon förstår snabbt att hon har blivit lurad av livet, man lovade henne allt och man gav henne inget. Hon bestämmer sig efter ett tag för att återvända till Sverige för att kräva sin rätt.

Frågan är om hon kräver sin rätt på rätt sätt. Det visar sig bestå av hot, utpressning och spioneri. Är det rätt? Jag vet inte riktigt. Men det är hennes sätt att agera. Antagligen är hon inte förmögen att handla på något annat sätt. Hon är riktigt bitter på både exmännen och livet. Och slutet, nja…

Trots det tragiska kommer jag på mig med att le och småskratta ganska många gånger under tiden jag läser. Det blir liksom småtokigt av hela grejen. Hon försöker hitta sig själv och livet och det blir knasigt både en och två gånger och det är väl det som påverkar henne att utföra vissa handlingar.

Till en del av mina hundöron då.

”Vad för skäl har hon att förändra sitt liv? Hon är ju försörjd. Hon har mat för dagen, tak över huvudet – inte har hon något att klaga över.” (s.51)

och vidare

”Men faktiskt hade hon väntat sig mer av livet än så. Eller hade hon det? Hennes drömmar tog henne aldrig till månen. Henne drömmar var av lättskött linoleum. Frivilligt hade hon lagt sina drömmar på en låg nivå. Så blir man inte besviken. Så blir man inte besviken. Så blir man inte besviken.” (s.51)

Bitterheten finns där mest hela tiden. Men är det bara mannens fel? Var tog hennes eget ansvar vägen?

”Det var hans liv hon levt. Sålunda förlorade hon allt.”(s.74)

och det fortsätter på samma sätt…

När hon kommer fram till sitt mål, dit hon rymt, visar det sig att hon räknat ut sin budget utifrån en broschyr från hotellet som är tio år gammal. Alltså kommer inte pengarna att räcka så länge hon tänkt sig…

”En flopp, tänker fru Björk och rättar till håret i spegeln, man känner väl igen en flopp när man ser den!”(s.95)

Åh, det är så tragikomiskt!

Jag upplever det som att boken utspelar sig ungefär i slutet av 1960-talet. Det känns så när Gardell beskriver miljöerna i boken. Boken kom 1990 och nu har vi 2012, temat i boken känns aningen gammaldags men jag är samtidigt övertygad om att det finns många många som kan känna igen sig i Fru Björks öden även idag. Och kanske hennes äventyr också!?

jag tycker boken är bra, riktigt bra faktiskt! Men det som gör mig beklämd är att varje människas har ett eget ansvar för sitt liv och det hittade Fru Björk alldeles för sent. Om hon någonsin gjorde det?

Nej, jag lägger ner

Lässvackan är väl så smått på väg att försvinna. Men jag märker att det behövs roliga, underhållande, direkt gripande böcker för att jag skall fastna. Utrensning av Oksanen var inte en sådan. Den skulle jag ha läst tills i måndags till vår läsecirkel men jag kunde inte förmå mig att få läst den i tid och nu känner jag mig ännu mindre motiverad. Så, det får bli så. Boken återlämnas till biblioteket imorgon. Tyvärr. Kanske ses vi i ett annat skede.

Dagens happening

Efter lite söndagsslapp vid frukostbordet, läxhjälp, tvätt av gårdagens leriga kläder tack vare folkrace inklusive parkering på leråker och lite planerande inför morgondagens läsecirkelträff som vi skall ha här hemma hos mig så är det dags att träffa mina fackliga kamrater. Det kanske låter som att jag är väldigt aktivt fackligt men jag är DIKs representant (jag representerar mig själv och min kollega) på gymnasieförvaltningen i kommunen. Så så stort är det inte. Tillsammans med en del av de andra DIKarna i kommunen som hör till barn- och ungdomsförvaltningen skall vi idag umgås utanför jobbet. Vad vi skall göra? Jo, det är dags att stifta bekantskap med 123 Schtunk och de skall framföra August Strindbergs Hemsöborna.

Jag hade tänkt att läsa eller i alla fall ögna igenom boken innan men det har jag inte hunnit/prioriterat. Min mamma var på besök i veckan och hon hade koll på läget så jag fick en kort resumé av henne. Tack!