David Levithan – en favvo

Under våren läste jag Ibland bara måste man som jag gillade massor. Och i julas läste jag Dash och Lilys utmaningsbok som Levithan skrivit tillsammans med Rachel Cohn. Nog för att de handlar om gymnasieungdomar och jag om tre år har en egen sådan hemma (=jag är inte gymnasieungdom!) så gillar jag Levithans sätt att skriva. Det känns så träffsäkert, som att han minns exakt hur de där åren var med alla frågor och funderingar man omgav sig med. Jag menar jag är ju egentligen inte målgruppen. Nu har jag läst ytterligare en bok av honom och han börjar bli en av mina favoritförfattare. Boken för dagen är En bit av mig fattas och handlar om tre ungdomar, Claire, Peter och Jasper. Det är tisdagsmorgon, men inte vilken tisdagsmorgon som helst. Det är tisdagen den 11 september 2001. I New York.

Efter att skyskraporna kollapsat återstår bara frågor. Claire kan inte sova och går nattliga promenader. Jasper känner sig bara avtrubbad. Peter blir ögonvittne till katastrofen och kämpar med att förstå. Hur fattar man det ofattbara?” (från baksidan)

Jag har inte läst om någon annan skönlitterär bok som tar upp 11-septemberhändelsen på detta sätt (det finns säkert). Jag tycker Levithan gör det bra, han tillåter ungdomarna att känna, vara ledsna, få skratta, ensamma och tillsammans. Livet går vidare även om de inte tror det den närmsta tiden efter händelsen. Samtidigt som deras vardag upptas mycket av det som skedde går deras liv vidare. Men de har alla varit med om något som förändrat dem och deras omvärld på ett radikalt sätt.

Cindy Bullen, som jag inte kände till tidigare, är en sångerska vars texter förekommer i boken (det gör också Bono och U2) och följande utdrag kommer från sången Better Than I’ve Ever Been. Texten har ursprungligen inget att göra med 11 september. Den sammanfattar känslan boken ger ganska bra.

”There’s been a lot of things said about me
Since that awful day
I’m not the person that I used to be
And that I’ll never be the same

That’s true –  no doubt
But I know more now what life is about

I laugh louder
Cry harder
I take less time to make up my mind and I
Think smarter
Go slower
I know what I want and what I don’t
I’ll be better than I’ve ever been
Maybe I’ll be better than I’ve ever been”

Annonser

Glömde ett citat, nej två!

Efter förra veckans läsning av Levithans bok Ibland bara måste man var jag så fylld av glädje och förhoppningar så jag glömde få med mig några tänkvärda citat jag markerat i boken. Idag var jag på väg att lämna tillbaka boken men hittade då mina kom-ihåg-lappar däri.

Paul har en kompis, Tony, som också är homosexuell. Tonys föräldrar vill inte kännas vid sin sons läggning så det är aningen problematiskt när de skall ut tillsammans. Föräldrarna ser helst att Tony umgås med tjejer. Tony har ett samtal med sin mamma där de pratar om, eller egentligen runt omkring, Tonys intresse för killar. För en gångs skull står Tony på sig. Han har förr låtit sina föräldrar styra vilka vänner han ska umgås med. Är det killkompisar han tar hem vill de att de håller till i köket eller om de nödvändigtvis måste vara i Tonys rum skall dörren vara öppen. I denna diskussion ger han sig inte. Tony filosoferar:

”Det mesta av min styrka får jag från viljan av att vara stark. Jag blir modig när jag bestämmer mig för att vara modig. Jag vet inte om jag har förstått det förut, inte heller om Tony har förstått det förut, men jag tror att vi båda förstår det nu. Om man aldrig känner rädsla, har man inte något behov av mod. Jag tror att Tony har levt med en rädsla hela sitt liv, och jag tror att han nu omvandlar den till mod.”

och lite senare

”Det är så här en liten seger känns: som en liten överraskning och en stor lättnad. Den får dåtiden att kännas lättare och framtiden ännu lättare, om än bara för ett ögonblick. Den känns rättvis. Den känns som en möjlighet.”

Kanske lösryckt men jag tycker det säger så mycket om livet.

 

Min randiga läsning!

Ibland bara måste man – David Levithan. Det var denna bok jag läste då, för några dagar sedan. Enligt O gissade rätt på författaren, bra jobbat! Får se om jag hittar fler fina, fräcka, randiga insidor att njuta av.

På engelska heter boken Boy Meets Boy vilket förklarar bokens tema. Det handlar om Paul. Han har det inte lätt. Hans bästa vän Joni har dumpat honom och resten av gänget för den där Chuck! Och Tony, hans andra bästa vän, är inspärrad i huset av sina hysteriska föräldrar för att omvändas. De tillåter inte att han gillar killar. Och så är det Noah. Noah med de grönaste ögon som finns vill inte se honom längre eftersom han råkade kyssa sin före detta i skolans städskrubb. Ja, det är rörigt men samtidigt mycket underhållande och bitvis allvarligt.

Men det är så bra! Boken är mycket läsvärd. Skulle vilja sätta den i händerna på många av eleverna på skolan där jag jobbar. Boken handlar om livet under tonåren, den stora kärleken som plötsligt bara står framför dig där en dag, svårigheter och glädjeämnen, förnuftiga och mindre förnuftiga föräldrar, mod och ännu mera mod! Att det handlar om homosexualitet får liksom lite mindre betydelse, men det är bannemej så bra att den finns där.

Jag skulle också vilja sätta den i händerna på tonårsföräldrar, en del i alla fall. Läs läs läs!

Bokslut 2011

Då skall vi se hur detta mitt, nästan hela, första år av bokbloggande sett ut. Jag började blogga 13 mars 2011. Undrar hur 1-årsjubileet skall firas?! Vi får se men något extra festligt får jag hitta på! Återkommer till det tids nog.

Nu till vad som hänt på denvarbra under 2011. Det blir en månad för månad-genomgång med highlights, dvs mina favoritböcker under året och en och annan händelse så klart.

13 mars, som sagt, startade jag upp denvarbra efter att under en månad eller så haft en annan bokblogg i ett annat namn. Detta kändes mycket bättre och en av de första riktigt bra böcker jag läste i mars var Alex Schulmans Att vara med henne… En underbart bra bok!

April månads läsning bestod bland annat i Stiellis Jag älskar dig inte och Murakamis Norwegian Wood. Kärlekstema även här! Så också i maj. Då läste jag bland annat Alla har ett hungrigt hjärta. I juni var det en deckare av Hans Koppel som fastnade i händerna på mig. En duktig författare som gärna får fortsätta skriva böcker, många böcker!

Ytterligare en författare som ligger mig varmt om hjärtat är Jodi Picoult som jag skrev om i juli. Nu har jag Jacobs värld väntande på sängbordet. Har svårt att tänka mig att jag blir besviken. I augusti läste jag bland annat Bumerang av Tatiana de Rosnay och den gillade jag skarpt. Ytterligare en författare att återkomma till! Snöbollseffekten slår till om och om igen!

I september var det ju mässornas mässa Bokmässan och jag var där både på fredagen och söndagen. Härligt att strosa runt bland alla montrar, träffa gamla bekanta, träffa nya människor och insupa atmosfären! Letade upp Petra Jankov Picha på Breakfast Book Club och köpte ett ex av Konsten att bokblogga. Här skriver jag också om föredraget Petra och Karin Berg höll på Bokmässans sista dag. När jag ser tillbaka verkar det inte som att jag läste så mycket. En tillställning jag var på däremot var Poesi och Prosa i Vänersborg som besöktes av Håkan Nesser och Bengt Ohlsson. Bra berättare live!

November månads läsning bestod bland annat i Drottningen vänder blad samt Anna och Mats bor inte här längre. Böcker som sätter spår men på helt olika sätt. Ytterligare ett inlägg om Zweigbergks bok finns här. Och så är vi framme vid december då. Kom in i ett lästempo utöver det vanliga denna månad och de flesta böcker jag läst i december har också varit mycket bra. Här är topp tre utan inbördes ordning; Geim av Anders De La Motte, Tretton skäl varför av Jay Asher samt Dash och Lilys utmaningsbok av Rachel Cohn och David Levithan. Ser fram emot filmatiseringen av Ashers bok!

Vill också nämna att jag blev mycket glad då det i oktober tillkännagavs att Tomas Tranströmer var årets Nobelpristagare. Grattis!

Ja det var en del av mitt läsår. Det blir spännande att se hur bokslutet kommer att se ut 2012. Kanske blir det lika mycket kärlek på många olika sätt som i år. Kanske blir det helt andra teman som intresserar. Vi får se. God fortsättning!

 

Dash och Lilys utmaningsbok skriven av Cohn och Levithan

Från baksidan på boken ”Mellan de bekanta bokryggarna i favoritbokhandeln hittar Dash en röd anteckningsbok. Han öppnar den. Och sedan gör han precis vad den säger åt honom att göra.” Och det stämmer bra, men boken är så mycket mer. Dash är den ena huvudpersonen, Lily är den andra. Det är Lily, som indirekt sett till att anteckningsboken hamnat där den hamnat från första början. Boken är en härlig resa där de båda ungdomarna (vilken ålder har de egentligen?) utvecklas både var för sig och tillsammans. Boken är en berättelse om att hitta sig själv, sin identitet. Hur ser jag på mig själv? Vem är jag i andras ögon? Klart läsvärd! Att den utspelar sig i slutet av december gjorde inte saken sämre då jag läste den nu i julhelgen.

För det mesta när jag läser bra böcker är det vissa meningar eller kortare eller för delen också längre stycken som etsar sig fast. Detta hände även under läsningen av denna bok. Kanske blir de aningen lösryckta ur sitt sammanhang men de säger någon om temat i denna bok. Lily har en diskussion med sin äldre bror Langston om Dash och säger

” Tänk om vi bara slösar bort varandras tid?
Hur skulle du kunna veta det om du inte gör ett försök? Så citerade Langston poeten som han blivit uppkallad efter, Langston Hughes. ”En uppskjuten dröm är en förnekad dröm.” (s. 272 i mitt ex)

Det andra citatet jag väljer att ha med är kort och gott ”Det hänger på dig, inte på ödet.” (s.283 i mitt ex) Så sant som det är sagt!

På jobbet har vi de andra två böckerna av Cohn/Levithan, Nick och Noahs oändliga låtlista samt Naomi och Elys kyssförbudslista. Dags att låna med dem hem efter jullovet!