Smakebit på söndag

Kod 400 (häftad)

Söndagens smakebit  från denvarbra kommer från boken Kod 400 av Sophie Divry. Boken handlar om en bibliotekarie som en morgon till sin förskräckelse finner att en låntagare tillbringat natten sovandes i biblioteket. Boken är ett envägsamtal från bibliotekariens sida och det är fler än en gång jag kommer på mig själv med att småle. Det är rolig läsning och om du är det minsta avogt inställd mot bibliotek och de människor som arbetar där och vill öka på dina fördomar så läs den! Är du en som känner till biblioteksvärlden bortom utlåningsdisken så tycker jag du ska läsa den du också!

Smakebiten kommer från sidan 13:

Det räcker att läsa sifferkoden på etiketten som är fastlimmad på bokryggen och stoppa in boken bredvid de andra med samma hyllsignatur. Det är allt. Och det har jag sysslat med i tjugofem år, tjugofem år enligt samma omutliga princip. Och inte hjälper det om de bad mig komma en trappa upp och stå vid lånedisken. Hur kreativt är det egentligen att scanna av streckkoden pip-pip för att registrera och avregistrera låneböcker? Pip-pip: ”Till tjugosjätte september, adjö.” Pip-pip: ”Till fjortonde maj, tack.” Att vara bibliotekarie är allt annat än stimulerande, det liknar mest ett vanligt ackordsarbete. Jag är kulturproletär, en kugge i kulturmaskineriet. Som bibliotekarie måste man nämligen tycka om att klassificeras och inrätta sig i systemet.”

Ja, så där fortsätter det i ett rasande tempo och det är riktigt bra skrivet!

Vill du ha fler smakbitar eller vill du dela med dig av din egen kan du läsa mer här!

 

Annonser

Jag bjuder på en smakbit denna söndag!

Det har varit lite dåligt med smakbitar från mig det senaste. Mari på Flukten fra virkeligheten är ihärdig och ber oss om smakbitar samtidigt som hon själv ger oss sina. Trevligt! Nästan varje gång jag kikar in på vad alla andra tipsar om blir det en, eller flera nya böcker som jag önskar läsa. Det är ju på gott och ont det där. Bokhögarna bara växer och växer. Jag bär böcker fram och åter till biblioteket som en annan boknörd. Men vad gör det, jag trivs med det!

Först lite om vad Smakbit på söndag är om du känner för att vara med:

Hvordan delta på en ”En smakebit på søndag”?
  • Skriv en bloggpost hvor du deler noen valgfrie setninger fra boken du leser nå.
    OBS! Vennligst ingen spoilere. Legg inn linken til ditt innlegg i linkefunksjonen på denne siden for å få besøk av andre ”En smakebit på søndag”-deltakere/lesere.
  • Du behøver ikke å følge noen fast formel på innleggene dine, her er det bare å slå seg løs :)
  • Twitrer du postene dine så bruk gjerne hastagen #smakebit.
  • Utfordringen er inspirert av den engelske bloggen Should Be Readings faste utfordring Teaser Tuesday.

Och så lite ur boken jag läser just nu.

Där stod Vivian med sina listor på vad som var hans och vad som var hennes. Inte ens bouppteckningsmannen brydde sig om dem. Hennes arv, hennes barndoms käraste ting tog han. Den nya frun skulle duka till fest med silverbestick från Vivians hem , på ett bord med skiva av päronträ. Själv vägrade han att redovisa sin ekonomi. Det var fräckt att ens komma med en sådan begäran. Han förhalade, smusslade undan, ljög – ivrigt uppbackad  av sin advokat, herr Södermark, som inte ens drog sig för att följa  efter Vivian på gatan för att förmå henne att ge upp. Underhåll till Janet var det enda Börje inte kunde slingra  sig undan, men också det blev det minsta lilla. till slut gick det till  tvångsskifte. Vivian vägrade skriva under. Hon gav aldrig upp. Krampen blev permanent. Och deras gemensamma vänner, som hon haft så roligt med och litat så mycket på, visade sig vara hans vänner, inte hennes. De slutade höra av sig. Det var hans liv hon levt. Sålunda förlorade hon allt.” (s.74)

Boken ifråga heter Fru Björks öden och äventyr och är skriven av Jonas Gardell redan 1990. Boken handlar om fru Björk och hennes man som skall skiljas. Det är sent 60-tal, eventuellt tidigt 70-tal (tror jag) och det är en bild långt bort från jämställdhet som beskrivs. Samtidigt som det är tragiskt, vi har inte kommit så långt som vi tror när det gäller jämställdhet, är det en ganska komisk berättelse jag läser. Gardell har förmågan att skriva i bilder och jag ser denna Vivian framför mig och småler. Ser fram emot fortsatt läsning!

Smakebit på søndag

Dags för veckans smakprov via den norska bloggen Flukten fra virkeligheten

Vill du veta vad vi har för oss klickar du precis här!

Mitt smakprov denna söndag blir från Sofi Oksanens Utrensning. Vi läser denna i den läsecirkel jag är deltagare och jag började i morse. Höll på att inte komma ur sängen då jag fastnade direkt.

Utrensning

Boken handlar om Aliide som är en ung kvinna när hennes hemland Estland ockuperas av Sovjetunionen under andra världskriget. Hon är förälskad i sin egen svåger, som är motståndsman, och den kärleken får henne att begå ett förräderi som förföljer henne resten av livet. Historien gör henne till förövare, men hon är lika mycket dess offer. En dag i början av nittiotalet hinner historien i kapp henne. Aliide hittar en avsvimmad ung kvinna i sin egen trädgård. Kvinnan heter Zara, hon har fastnat i ett traffickingnät och är på flykt undan sin hallick. Aliide tar in henne i sitt hem, tar hand om henne och gradvis går det upp för henne att Zara inte är någon främling. Långt därifrån.

Smakprovet är från när Aliide bjudit in Zara i sitt hus.

”Den första brödskivan försvann hel i munnen på henne. Först på den tredje förmådde hon sig till att breda smör, men också det gjorde hon skyndsamt, pressade ner en klick mitt i brödet och bröt den andra halvan över, tryckte ihop bitarna så att smöret spred sig och tog en tugga. En kråka kraxade  på grinden, hundarna skällde i byn, flickan koncentrerade sig på brödet, och ljuden fick henne inte att spritta till som tidigare. Aliide upptäckte att att hennes galoscher glänste som  ett par välputsade stövlar. Fukten från det våta gräset steg upp längs benen.
– Och nu då? Den där maken? Är han ute efter dig?”

En smakebit på søndag från Sekwa förlag

Här kommer mitt bidrag till En smakebit på søndag som Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten står bakom. Vill du veta mer om detta så läser du här.

Just nu läser jag Delphine de Vigans Dagar utan hunger som handlar om Laure, 19 år och anorektiker. I boken början blir hon inlagd på sjukhus tack vare en läkare som kommer att bli hennes räddning.

Dagar utan hunger (häftad)

Boken börjar så här:

”Det var något utanför henne själv som hon inte kunde sätta namn på. En tyst energi som förblindade henne och styrde hennes dagliga liv. Som en tripp, en snedtändning. Det hade skett gradvis. Hon hade bara hamnat här. Utan att hon egentligen märkte det Utan att hon kunde göra något åt det.” (s.11)

Boken/texten suger fast i mig direkt, men det tar tid att läsa, orden väger tungt, det är ingen bok man läser i ett nafs. Och det är bra! Det är en skönlitterär bok men författarinnan har själv varit anorektisk så den är också aningens självbiografisk.

Blir du sugen på att läsa mer om boken så klicka här!

 

Smakebit på søndag

Så var det söndag igen och imorgon börjar barnen i skolan efter ett långt och skönt sommarlov. Jag skall igång och jobba heltid under hösten, vilket jag inte gjort på en himla massa år känns det som. Men tid för läsning skall det också bli!

Dagens smakebit kommer från boken jag alldeles nyligen läst ut men ännu inte hunnit recensera här på bloggen. Det handlar om Illdåd av Thomas Erikson. Boken handlar om en tjej som på en efterfest blir våldtagen av fyra killar. Man får följa henne under den efterföljande rättegången. Det är som att på nytt bli våldtagen, att återigen uppleva smärtan, det hemska, utsattheten för det hon redan utsatts för. Hon är stark men ändå inte.

Smakebiten kommer från sidan 370:

”Sara lutade sig bakåt mot ryggstödet, försökte slappna av. Och lite i taget smög sig sanningen över henne, tvingade henne att inse det oundvikliga. Om de blev fällda eller frikända spelade ingen ingen större roll. Hon satt redan i det där hålet. Och hon visste inte hur hon skulle ta sig upp. Hon knöt ena näven och pressade den mot tinningen. Hon orkade inte grina mer. Hade inga tårar kvar. Utan att öppna ögonen satte hon vinglaset till munnen. Tömde det. Hällde upp mer. Vad spelade det för jävla roll?”

Det är en riktigt bra bok. Läs den om du har möjlighet!

Illdåd (inbunden)

Vill du läsa fler smakbitar tycker jag du klickar dig vidare till norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten!

Mitt liv i litteraturen

Mari på norska bloggen Flugten fra virkeligheten har roliga saker för sig. Nu har hon hittat en utmaning som heter Mitt liv i litteraturen. Utmaningen går ut på att du svarar på ett gäng frågor. Svaren skall vara titlar på böcker du läst under året. Jag hänger på! Gör det du med! Fritt översatt från norskan :)

Beskrivning av mig: Som Zlatan fast bättre :)

Hur känner jag mig? Cynisk romantiker

Platsen där jag bor: Vargön

Om jag kunde resa var som helst, så åker jag till… Easter Parade

Min favorit när det gäller transportmedel: Ett halvt ark papper

Min bästa vän är: Elin under havet

Jag och mina vänner är: 100 sätt att rädda världen

Hur är vädret? Om man håller sig i solen

Något jag fruktar: Sankta psyko

Det bästa rådet jag kan ge: Släpp inte taget

En tanke för dagen: Pappa, jag älskar dig

Hur jag kan tänka mig att dö? Utan titel

Min själs nuvarande tillstånd: Ibland bara måste man

Se där, men om det beskriver hur jag är vete katten!

Om du vill se vilka fler böcker jag läst under året så klickar du här!

Smakebit på søndag – Selma Lagerlöf

Norska Flukten fran virkeligheten kör vidare och ber om våra söndagssmakbitar. Denna vecka får ni, av mig, början av Selma Lagerlöfs Charlotte Löwensköld från 1925:

En gång i tiden fanns det i Karlstad en överstinna, som hette Beate Ekenstedt. Hon var en Löwensköld ifrån Hedeby och alltså född friherrinna, och hon var så fin, och hon var så trevlig, och hon var så bildad, att hon kunde skriva vers, som var likaså roliga som fru Lenngrens.

Hon var liten till växten, men hon hade en god hållning, såsom alla Löwensköldar, och ett intressant ansikte. Hon sade vackra och charmanta saker till alla, som hon råkade. Det var något romantiskt över henne, och de, som en gång hade sett henne, kunde aldrig glömma henne.”

På insidan boken står det: Charlotte Lövensköld blir genom överstinnans gustavianska kontur, brukspatronens praktiska liberalism och prästens överspända romantik något av en kulturkrönika. Den uttrycker också, som hela Selma Lagerlöfs diktning, hennes ställning i idédebatten. Men främst har den kanske blivit ett oförglömligt porträtt av en ung kvinna, den glada, stolta och vitala Charlotte, som Selma Lagerlöf blåst full av dröm och liv, både ur sin egen längtan och sin egen verkliga personlighet.

I slutet av augusti/början av september skall vi ses i läsecirkeln jag är med i. Vi skall läsa något av Selma och mitt val föll på denna bok. Jag har tidigare, 80-tal=grundskola, tvingats läsa Herr Arnes penningar och den gjorde mig anti-Selma, men nu när jag fått välja själv är jag glad att få läsa henne ”på eget bevåg”. Det är fint och det är bra. Recension kommer senare, har ett gäng sidor kvar.

Vill du också vara med på Smakebit på søndag? Klicka dig in på Flukten fra virkeligheten längst upp i inlägget så finns där instruktioner. Lycka till!