Tematrio – Barndomsskildringar

Lyran har denna vecka tema Barndomsskildringar i sin Tematrio. Hänger på den med tre av mina favoriter.

Först ut: Pappa Långben av Jean Webster. En bok jag fick när jag var 13-14 år tror jag. Den satte sig som en favorit direkt. Boken är en brevroman som utkom första gången 1912. Boken handlar om en föräldralös flicka, Jerusha, som får sin barnhemsplats betald av en anonym man som hon kallar Pappa Långben. Det enda kravet denna man har är att hon skall skriva om sin vistelse på barnhemmet. En härlig bok där man får läsa om Jerushas aptit på livet!

Bok nummer två får bli Svinalängorna av Susanna Alakoski. Egentligen en mycket tragisk barndomsskildring men någonstans finns en värme som gör att boken känns hoppfull. Bra skriven! Handlar om Leena ett maskrosbarn under 60-70-talen. Vi får följa henne under ett antal år tillsammans med sin familj och vänner. Bokus skriver ”när boken är slut har vi tagit del av en skakande berättelse om barns utsatthet och överlevnadskraft.”

Som tredje och sista bok i denna tematrio väljer jag att ha med Det femte barnet av Doris Lessing. Harriet och David lever i en familjeidyll. När de väntar sitt femte barn är det något som inte är som det brukar. Och det blir det inte heller när barnet, Ben, föds. En underfundig historia som är aningen svårtolkad men så bra! Läs också Ben, ute i världen, en fristående fortsättning.

Från A till Ö – A

Nu kör jag igång min extrautmaning och för ordningens skull blir det bokstaven A som blir först ut. Ordningen därefter kan nog bli lite hur som helst. Vill du kolla in de andra författarna i mitt bokstavsalfabet gör du det här, men vänta någon dag eller vecka då A som sagt är först ut!

Först ut på A blir Hans Christian Andersson. Denne man levde på1800-talet i Danmark och är fortfarande mycket känd för sina berättelser. Några favoriter är Den fula ankungen och Flickan med svavelstickorna. Om du inte har något emot att läsa på danska finns här en länk till H C Andersen Centret full med information om denne man och hans verk.

Åsa Anderberg Strollo får bli nummer två på bokstaven A. Hennes bok Bryta om gillade jag skarpt, mycket för att den på ett så träffsäkert sätt beskriver en ung tjejs utsatthet så väl. Samtidigt är det en tragisk berättelse, en flickas uppväxt utan det stöd varje barn har rätt till. Jag undrar varför jag har Anderberg Strollos Hoppas som hyllvärmare när jag gillade Bryta om så bra? Bättring Jessica!

Susanna Alakoski är min tredje A-författare. Svinalängorna handlar också om en tragisk uppväxtskildring. Leena, ett maskrosbarn, är huvudperson i denna bok och vi får följa henne under ett antal år tillsammans med sin familj och vänner. Bokus skriver ”när boken är slut har vi tagit del av en skakande berättelse om barns utsatthet och överlevnadskraft.” Boken filmatiserades 2010 men jag har ännu inte sett den. Boken sattes dessutom upp som teaterföreställning under våren 2010. Jag och min mor ordnade biljetter till en föreställning i Vänersborg men just denna kväll var det någon som blev sjuk i ensemblen så föreställningen ställdes in. Surt!