Inför läsecirkelträffen på lördag

image

Det blev ett gäng anteckningar och många citat från boken Det mest förbjudna av Kerstin Thorvall. På lördag träffas vi igen och diskuterar. Alltid lika trevligt!

Återkommer med mina tankar om boken lite senare. Nu sitter jag på tåget till Stockholm för en tredagarskurs i Libris och katalogisering.

Annonser

Jag ringer mina bröder ~ Jonas Hassen Khemiri och lite om konsten att prata i mikrofon

För några år sedan bjöd vi in Jonas Hassen Khemiri till biblioteket på gymnasiet där jag arbetar. Han var mycket trevlig och behaglig att lyssna till. Några klasser hade förberett frågor som han fick innan så han kunde förbereda några svar. En klass hade också på uppdrag av sin lärare skrivit några texter, funderar på om det var dikter?, som han fick med sig. Jag har också för mig att han senare skickade svar till klassen. Imponerande!

Det jag minns allra bäst från denna happening är från när jag skulle presentera Jonas i skolans aula. Mina kollegor och jag hade övat och förberett oss på det där med mikrofonen och det var jag som skulle hälsa välkomna och sådär. Ovan som jag var (och fortfarande är) att tala i mikrofon glömmer jag att köra i gång micken. Pratar vanligt med micken framför munnen och säger sedan ”Välkommen Jonas! Du får presentera dig själv!” Då, först då, kommer jag på att jag inte fått igång micken. Pinsamt! Smög fint ner från scenen och gick inte tillbaka upp igen. Men Jonas, han kunde han!

Och skriva kunde, och kan, han också!

Jag ringer mina bröder

Romanen Jag ringer mina bröder utgår från en krönika Jonas skrev som publicerades i december 2010, en vecka efter bombattentatet i Stockholm. I korthet handlar boken om Amor som irrar runt i en polisfylld, paranoid stad på jakt efter en reservdel till en borrmaskin. I framfickan har han en telefon, i bakfickan en kniv. Han ska svara när Shavi ringer, han ska sluta stalka Valeria. Framför allt ska han bete sig maximalt normalt. Under 24 intensiva timmar befinner vi oss i Amors huvud där gränserna mellan brottsling och brottsoffer, kärlek och kemi, paranoia och verklighet, blir allt suddigare (från Albert Bonniers förlag).

Och det är det här som gör det så bra. Att man inte riktigt vet vad det är som händer. Förvirringen är stundtals total. Det som jag mest funderar kring är utanförskapet som jag inbillar mig många med utländsk härkomst (gäller att uttrycka sig rätt här…) upplever. Jag tolkar det som att Amor känner sig utanför, utpekad, uttittad samtidigt som han bara vill försvinna bort. Det var ju inte jag! tycker jag han skriker. Men det är min tolkning. Hur tolkar du denna bok?

Ett citat för att visa på vad jag menar:

”Jag ringer mina bröder och säger: Nu är det dags. Kliv upp ur era sängar. Raka era kinder. Sätt på er hela och rena kläder. observera: kläderna skall vara precis lagom anonyma. Dom får absolut inte vara så anonyma att dom sticker ut i sin anonymiskhet. Lämna palestinasjalen hemma. Bär inte på någon misstänkt väska.” (s.53)

Ytterligare ett citat tar jag med mig från denna bok, inte för något särskilt egentligen, men de slog an något hos mig, där och då.

”Kuvert. Jag måste köpa ett sånt där bubbligt kuvert också. Och fixa porto. Men hur jobbigt är det? Det är inte det, det är bara känslan, känslan av att alltid göra saker för andra. Känslan av att det är upp till mig att hålla allt. Jag vet inte. Flytande.” (s.48)

Jag har inte läst något tidigare av JHK men det får nog bli dags. Kanske en Jonas-utmaning 2013?

 

En smakebit på søndag

Flukten fra virkeligheten kör med sina smakbitar och jag hänger på denna söndag i november. Vill du veta mer om vad det är så klickar du här. Samtidigt med sin smakbit så frågar bloggerskan:

Er du flink til å lese bøker utenfor din komfortsone?

Nja, skulle jag vilja svara. Men jag försöker ibland, mer och mer ofta märker jag, och lyckas bättre och bättre. Det är intressant och givande att hitta nya litterära områden att utforska. Jag märker att jag genom att jag bloggar och följer andras bloggar får tips på många böcker som jag aldrig annars skulle hittat. Det är trevligt! Denna vecka har jag gett mig på den lilla tunna Norrtullsligan av Elin Wägner. Böcker som denna är inte några jag brukar välja men läste om den och blev nyfiken.

Boken skrevs redan 1908 och tar upp ett problem/fenomen som vi fortfarande idag år 2012 diskuterar. Elin Wägner blev med denna bok en frontfigur i jämställdhetsdebatten i början av förra århundradet. Kan inte mer än buga och tacka!

Boken handlar om fyra unga kvinnors liv vid 1900-talets början. De arbetar som kontorister i Stockholm och kallar sig Norrtullsligan. Ligan består av Elisabeth, Baby, Eva och Emmy och vi får följa deras yrkesliv, vänskap och förälskelser. De delar bostad och här spirar upproret och en längtan efter ett annat sätt att leva.

Smakbiten kommer från sidan 44 när tjejerna diskuterar giftermål:

”- Du skulle vara gift, Baby, så här passar du bättre än på F.B. (kontoret där hon jobbar)
– Ja, men tror ni då, jag får den jag vill ha? frågade Baby, alldeles som om de skulle kunnat se in i notarien och framtiden.
– Nej, Baby, sade jag, man får aldrig den man vill ha, men man kan möjligen få den en annan vill ha, och det är lika bra, nästan bättre.”