Till nästa läsecirkelträff läser vi…

Utrensning av Sofi Oksanen. Och det är så smått dags att börja läsa. Nästa träff är hos mig och vi ska ses den 22 oktober. På förra träffen var vi fem pers som sågs och diskuterade Selma Lagerlöfs författarskap. Lovade då att återkomma om vad vi tyckte och minnet säger mig att vi gillade överlag. Mycket klasskildring, humor och kvinnans utveckling. Vi pratade också om hur hon kunde ha känt sig som homosexuell vid denna tid. Och så kom vi in på en massa annat som vanligt. Vi har trevliga träffar!

Utrensning

Av Sofi Oksanen har jag inte läst något än. Detta blir premiär. Några i gruppen har börjat läsa och verkar ha fastnat direkt. Det bådar gott!

Läsecirkel i kväll

Och det blir Selma för hela slanten. Eller kanske, vi brukar sväva in på allt möjligt under kvällens gång. Trevligt ska det bli! Återkommer om vad vi avhandlar.

Glamour, släng dig i väggen!

På denvarbra’s Facebooksida skrev jag för en vecka sedan följande ”Läser Charlotte Löwensköld och tänker på Glamour”. Och fortfarande känns det som om det är en såpopera jag läst!

Charlotte Löwensköld handlar om en ung kvinna, Charlotte, som nog inte var som hon förväntades vara vid den här tiden. Boken kom 1925 och det känns som den tiden i boken också (rätta mig om jag har fel!). Charlotte är en glad flicka som bor och arbetar hos den gamle prosten och hans fru. Hon är sedan fem år förlovad med blivande prästen Karl-Artur men denne verkar aningen trög eller om det bara är så att han är för velig och för bunden till sin mor. Till en början i alla fall. Så småningom får vi också stifta bekantskap med Schagerström, brukspatronen, som faller för Charlotte.

Stundvis är det en salig röra, det är förvecklingar och missförstånd. Det är kärlek, tjafs och ömma blickar i hemlighet. Det är precis som Glamoursåpan förutom att det är hundra gånger bättre!! Jag ser handlingen som en film i mitt huvud. Sådana där långsamma filmsekvenser där varje person får dubbelt så lång tid på sig att säga något. Jag ser hoppen, förflyttningarna, mellan olika skeenden, som om tiden stått stilla, som om kameran och personerna stannat upp medan en annan sekvens filmats. Men det blir så vackert på något sätt, så genomarbetat men ändå fullt av liv och verklighet.

Boken är skriven på en äldre svenska än den vi talar idag. Det gör det bara ännu bättre, det var inte svårt att vänja sig vid detta. Ett handfull tillfällen fick jag fundera lite på vad några ord betydde men det störde inte behållningen. Det var mer charmigt. Vissa delar är mer värmländska i språket, vilket inte stör mig som kommer från grannlandskapet Dalsland.

Jag är riktigt imponerad. Vid tillfälle skall jag läsa mer av vår Nobelpristagarinna!

Smakebit på søndag – Selma Lagerlöf

Norska Flukten fran virkeligheten kör vidare och ber om våra söndagssmakbitar. Denna vecka får ni, av mig, början av Selma Lagerlöfs Charlotte Löwensköld från 1925:

En gång i tiden fanns det i Karlstad en överstinna, som hette Beate Ekenstedt. Hon var en Löwensköld ifrån Hedeby och alltså född friherrinna, och hon var så fin, och hon var så trevlig, och hon var så bildad, att hon kunde skriva vers, som var likaså roliga som fru Lenngrens.

Hon var liten till växten, men hon hade en god hållning, såsom alla Löwensköldar, och ett intressant ansikte. Hon sade vackra och charmanta saker till alla, som hon råkade. Det var något romantiskt över henne, och de, som en gång hade sett henne, kunde aldrig glömma henne.”

På insidan boken står det: Charlotte Lövensköld blir genom överstinnans gustavianska kontur, brukspatronens praktiska liberalism och prästens överspända romantik något av en kulturkrönika. Den uttrycker också, som hela Selma Lagerlöfs diktning, hennes ställning i idédebatten. Men främst har den kanske blivit ett oförglömligt porträtt av en ung kvinna, den glada, stolta och vitala Charlotte, som Selma Lagerlöf blåst full av dröm och liv, både ur sin egen längtan och sin egen verkliga personlighet.

I slutet av augusti/början av september skall vi ses i läsecirkeln jag är med i. Vi skall läsa något av Selma och mitt val föll på denna bok. Jag har tidigare, 80-tal=grundskola, tvingats läsa Herr Arnes penningar och den gjorde mig anti-Selma, men nu när jag fått välja själv är jag glad att få läsa henne ”på eget bevåg”. Det är fint och det är bra. Recension kommer senare, har ett gäng sidor kvar.

Vill du också vara med på Smakebit på søndag? Klicka dig in på Flukten fra virkeligheten längst upp i inlägget så finns där instruktioner. Lycka till!