För höga förväntningar?

Saker min son behöver veta om världen

I morse läsbläddrade* jag igenom Fredrik Backmans Saker min son behöver veta om världen. Jag läste En man som heter Ove för några veckor sedan och tjöt av fniss flera gånger. Jag visste innan att detta inte skulle vara samma sorts bok men jag hade nog för höga förväntningar i alla fall. Jag kan villigt erkänna att de där ensidestexterna i boken var helt okej men när det kommer till de längre kapitlen tyckte jag inte alls det var något som fångade mig.

Voffor då då?

1. Jag tror som jag sade nyss, förväntningarna var för höga. Ove var mitt i prick!
2. Ja, jag har barn och de har varit små, men nu är det ”länge sen”, de är 11 och 14, så kanske är det så att det Backman skriver om är historia för mig. Även om jag kan känna igen mig ibland.
3. Jag har svårt för böcker som är lite krönikeaktiga.

Tyvärr. Men jag ser fram emot Backmans nästa. Det gör jag. Och jag hoppas det handlar om ytterligare en Ove eller hans bästa vän men sedermera värsta fiende.

*läsbläddra = läsa ca 39% av boken och bläddra igenom resten, procenten kan variera :)