Den nya Isabel ~ Katherine Mansfield

Print

Kathleen Mansfield, som hon egentligen hette, föddes 1888 i Nya Zeeland. Hon tillbringade de flesta av sina vuxna år i London. Dessvärre dog hon redan 1923, 34 år ung, i sviterna efter sjukdomen tuberkulos. Hon levde ett fritt bohemiskt liv, hade relationer med både kvinnor och män och skrev många texter, noveller, brev och dikter. En riklig produktion med andra ord!

Novellen Den nya Isabel handlar om William och Isabel, ett gift par med barn. Det är mest Williams tankar vi får ta del av till en början. Jag tolkar det som att han veckopendlar till sitt arbete och tar tåget hem till familjen på helgerna. Hans familj, alltså Isabel och barnen, lever ett helt annat liv som William inte alls känner sig bekväm med när han kommer hem. Isabel lever sitt liv med barnen och ett gäng vänner under veckorna och detta leverne tar hon med sig till helgerna, vilket inte uppskattas så värst av William. William vill ju träffa sin familj men Isabel har blivit en annan. Den nya Isabel.

Slutsats; de är gifta men lever olika liv. Det fungerar inte. Inte i detta fall i alla fall.

Jag gillar det jag läser. Det skulle kunna vara skrivet idag men novellen skrevs för cirka 100 år sedan. Det är fint och känslomässigt skrivet. Det är också lite tragiskt då det är en vardag som fanns då och finns nu. Och det är riktigt bra! Jag önskar det var en roman så jag hade en del kvar att läsa. Så bra är det!

Ett citat jag tar med mig är detta:

”De gick tysta, sida vid sida, mot grinden. William kände att det inte fanns något att säga längre.” (s.32)

En författare jag gärna återkommer till! Just den här novellen lånade jag via Elib.

Annonser

Jag skulle aldrig ljuga för dig

Hmm, men det var ju just det du gjorde ju. Efter att ha läst Moa Herngrens bok (vad den handlar om läser du här) känner jag migmest fylld av frustration. Varför gick du inte tidigare? Varför pratade du inte med Josef, din man? Var det tvunget att sjunka så lågt att du sårade dina kära, din man och dina barn, så mycket. Samtidigt förstår jag dig. Jag förstår, på något konstigt sätt, att du inte ville förstöra den fasad du levde bakom. Även om du mår skit. Men det är något som är ruskigt fel i vårt samhälle och på vår syn på oss själva när det går så här. Hur lätt är det att inte tvingas med i den här stressen att vara en ”fin, fungerande familj”? Särskilt när alla andra verkar vara det också…

Jag vet att boken är skönlitterär men den skulle kunna vara självbiografisk. Det är nog många kvinnor, och säkert också män, som kan skriva under på innehållet i denna bok, kanske inte hela men delar av den. Själv hittar jag fler passager i boken där jag kan känna igen mig, men jag klarar det, det är på en mer okej nivå. Men bokens huvudperson säger så här:

Jag heter Cecilia. Jag skulle gärna vilja berätta för er vem jag är men jag vet inte längre. Jag har tappat bort mig själv för länge sen. Varje dag känns det som om jag står på randen av ett stup och väntar på att jag ska våga ta klivet. Men jag vågar inte. Jag står kvar i vinden och väntar på att någon annan ska göra det åt mig. Puffa mig över kanten.

Boken är trots tragiken och all bedrövelse riktigt bra. Jag tycker böcker som dessa behövs, som motvikt till alla gulligullböcker om lycklig kärlek och frid och fröjd. Det är sådana här böcker som får mig att stanna upp, tänka, fundera och gå vidare som en lite annan människa. Som ger mig något, som berör.

Det kommer många böcker med tema krisande fyrtioåringar, skilsmässor, självförverkligande och personliga kriser just nu. Är det för att jag själv är i den åldern som jag lägger märke till det? I går började jag läsa boken Dubbelexponering av Suzanna Dilber. Om ett äktenskap i upplösning. Andra titlar är Anna och Mats bor inte här längre av Helena von Zweigbergk och Sveland och Wennstams antolgi Happy Happy: en bok om skilsmässa.

Om du vill läsa vad andra skrivit om Herngrens bok kan du klicka in dig hos I hyllan, och dagarna går eller i DN där Moa själv intervjuas om boken.

 

Tillträde till festen av Gunnel Beckman

Gallrade en massa böcker på jobbet innan semestern och en av våra förmåner som bibliotekarier får väl sägas vara ”första tjing” på de titlar som ska säljas. Så var fallet med denna bok och jag är glad jag lade beslag på boken i fråga.

Tillträde till festen handlar om gymnasisten Annika som precis fått reda på att hon lider av en obotlig sjukdom. Kring henne finns en mor, en pojkvän och några bekanta. För att få någon ordning på alla sina tankar tar hon sin tillflykt till en stuga hon och modern äger. Här skriver hon berättelsen. Man får läsa om roliga minnen från hennes barndom, funderingar och minnen från de få gånger hon träffade sin far, hennes tankar framöver, hur skall hennes mor och pojkvän ta beskedet att hon snart ska dö? Hon brottas med många frågor kring liv och död samtidigt som hon skall hitta sin identitet som tjej, kvinna.

”Jag ska aldrig få mer än den här lilla snutten till liv… Aldrig hinna bli riktigt fullvuxen… aldrig få bli något bra… uträtta något… göra något viktigt… aldrig få gå omkring med ett barn som växer i magen… aldrig få bli gammal tillsammans med någon jag älskar, aldrig få veta…” (s.25)

Denna bok skrevs redan 1969 men jag tycker den håller även idag. Problematiken finns utan tvivel.

Gunnel Beckman har skrivit många fler ungdomsböcker liknande denna där hon tar upp realistiska ungdomsfrågor och då främst kvinnofrågor. Dags att läsa några fler!