Arvet efter Fadime är kunskap

Jag har i veckan läst den dokumentära berättelsen Du ska dö av Ulf Broberg och Leif Ericksson. Boken beskriver den verkliga händelsen kring Fadime Sahindal. Ni kanske minns henne, det tror jag. Hon föddes i den kurdiska delen av Turkiet 1975. Tillsammans med sin mor och syskon kom hon till Sverige och Uppsala 1984. Familjen återförenades då med Fadimes far som tidigare invandrat till Sverige. I tonåren hamnade Fadime i konflikt med sin familj. De ansåg att hennes livsstil inte stämde överens med hur den kurdiska traditionen ansåg att en dotter skulle leva. Efter gymnasiet flyttade Fadime till Östersund för att studera till socionom. 21 januari 2002 mördades Fadime av sin egen pappa. Vi talar om hedersmord.

Boken känns nästan skönlitterär eller åtminstone biografisk i sättet den är skriven, men det är en faktabok då den hör hemma på hylla O, det vill säga Samhälls- och Rättsvetenskap. Och det handlar det ju om i högsta grad.

Leif Ericksson var Fadimes advokat, senare bistod han också hennes syster. Han och Ulf Broberg, journalist, har på ett snyggt sätt, utifrån sina erfarenheter av mötena med Fadime och de händelser som skedde, fått ihop material till en intressant bok. De problematiserar hederskulturen, är det ”bara” pappan som är skyldig? Hur mycket påverkade Fadimes släkt i Sverige? I Turkiet? Hur påverkar vårt svenska samhälle dessa händelser? Vad gör vi i Sverige, politiker, tjänstemän, för att dessa flickor skall få leva sitt liv som fria individer? Boken vill inte döma på något sätt. Det har domstolen redan gjort. Det är inte en persons fel, det är mångas.

Fadime fick plats i medierna både före och efter sin död. Jag tycker det är viktigt att det är så. Vi har också Pela och många andra så kallade ”balkongflickor” som man misstänker gått samma öde till mötes. Det behövs ännu mer kunskap, vilja och makt att förändra livet för dessa tjejer.

En vacker mening det där; Arvet efter Fadime är kunskap (s.10). Tack för denna bok!

Annonser

Galet och fullkomligt hysteriskt och stundtals alldeles för mycket

”28-åriga Fiona Yu verkar vara en vanlig Hello Kitty – en välutbildad, väluppfostrad asiatisk-amerikansk kvinna men under ytan revolterar hon mot de traditionella kinesiska värderingarna. För att slippa ansvara för familjens heder beslutar sig Fiona för att ta sin egen oskuld. Det leder till att hon återförenas med sin barndomsvän Sean Killroy, numera plastikkirurg med mödomshinnor som specialområde. Sean är snygg och rolig och utmanar hennes uppfattning om vad man kan och får göra. Men hans erbjudande att ta hand om de oönskade, lämpliga äktenskapskandidater hennes far kommer släpandes med resulterar i en rad konstiga ”olyckor”. Hur långt är Fiona beredd att gå för att få sina tänder och klor och befria sig från Hello Kitty-stereotypen”

Ganska långt skall det visa sig. Inläggets titel säger väl det mesta om vad jag tycker om boken. Jag förstår inte hur Fiona vågar träffa Sean men antagligen är det för att hon vet, alldeles för mycket och Sean vet att Fiona vet. Men de som vet för mycket kan lätt förgöras så hur vågar hon? Ja det är konstigt det där.

Mord begås på löpande band utan något större medlidande. Det blir lite väl magstarkt ibland men ändå läser jag boken och tycker det är bra, riktigt bra på sina ställen, men jag tror att Fiona hade lyckats döda Hello Kitty i alla fall, utan Seans hjälp. Fast då hade inte boken varit den samma, kanske inte en bok alls. Läs vetja!

 

Gjord gerning hafver ingen återvändning

Det var länge sedan jag läste en bok så fort just för att den var så bra. Svikaren av Katarina Wennstam är en riktigt fängslande spänningsroman! Den håller samma härliga tempo som hennes tidigare trio; Smuts, Dödergök och Alfahannen. Toppenböcker även de!

Svikaren handlar om en utredning och påföljande rättegång kring ett mord som begåtts. Det är en fotbollsspelare, Sebastian Lija, som mördats. Vi får följa offrets anhöriga, rättsapparaten runt i kring, men också kriminalinspektör Charlotta Lugn och advokaten Shirin Sundins med- och motgångar i denna till stor del manliga värld. Vi får också ett hum om hur svårt det kan vara att leva som homosexuell i vårt samhälle.

Till en början tycker jag Wennstam är modig som vågar ge sig in i fotbollsvärlden med dess våld och intolerans. Samtidigt tycker jag att det ju måste göras och vem skulle göra det bättre än denna författare? Inte vet jag.

Det handlar om människors okunskap, längtan efter makt, önskan att manipulera, kort sagt och krasst uttalat handlar det om vårt samhälle av idag. Det handlar också om att leva här och nu. Längs väggen i salen där rättegången hålls står ”Gjord gerning hafver ingen återvändning” (sid 364) och det är något den åtalade bör ta med sig. Och vi andra också.

Ser ruskigt mycket fram emot kommande två böcker i denna trilogi!