Nu får vi se hur det här blir!

image

Har börjat läsa Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe. Det bådar gott. Förhoppningsvis blir bilden läsbar. Bloggar i mobilen…

Jag brukar tycka om böcker som leder till att jag hittar många citat som berör mig

Men inte den här. Jag tror jag hade fel idé om vad boken skulle handla om, fast ändå inte. Det blev bara så fel. Det blev svart, jobbigt, inte intressant alls egentligen. Bara tugg tugg. Men likväl läste jag på, mest för att det är denna bok vi skall prata om i morgon när vi träffas i vår läsecirkel Libri Clava. Jag trodde och hoppades att den skulle bli bättre framåt slutet men nej.

Jag har vikt sju hundöron i boken på ställen där något skrivs som rör eller berör mig på något vis. Nu när jag på nytt läser dessa meningar/stycken märker jag att jag kan plocka bort tre av dem.

Resten kommer här, kanske helt obegripliga utan sitt sammanhang men men så är det.

Jag ville inte vara barn och var därför tvungen att spela vuxen. Jag kunde inte dra mig tillbaka i min barnslighet, skylla på den, använda den som skydd. Jag hade ingen reträttmöjlighet, utan var lämnad till min omöjliga balansakt. Jag var generad över att inte hålla måttet som vuxen och mina föräldrar levde i en upphöjdhet som gav dem rätten att vända sig bort. Själv var jag bara stolt när jag åstadkom något fint, men jag kunde inte vila i känslan av att vara stolt i mig själv. Mina föräldrar som gav mig så mycket uppmärksamhet hade ändå inte förmågan att uppfatta vad som pågick inuti mig. De hade valt bort det triviala i livet. Deras radar för barns tysta språk hade stängts av.”

Den som inte vill ha mig måste övertygas om att det är mig han ska ha.”

Hur olär man sig de outtalade reglerna?

I en diktsamling har författaren också skrivit ”Katastrofer är vackra på avstånd.

Vilken bok jag läst? Om man håller sig i solen av Johanna Ekström. Det finns mycket att fundera kring när det gäller denna bok. Det får jag tillfälle att återkomma till efter i läsecirkeln i morgon. Kanske växer boken när jag hör de andras tankar. Vi får se. Nu går jag vidare.

Favoriten som föll

Det blir mer tid till bloggande när det enda man orkar är att ligga och läsa, sitta och läsa, dricka lite te och läsa lite till och så blogga då förstås! En segdragen förkylning tar på krafterna så återgången till jobbet efter jullovet får vänta någon dag till.

På tisdag nästa vecka har några vänner och jag läsecirkelsträff hemma hos mig och till dess skall vi läsa Igelkottens elegans. Det har varit en av mina favoritböcker och jag har pratat varmt om den sedan jag läste den första gången. Min vurm för boken kan ni läsa om bland annat här och här. Jag såg filmen strax före jul och fick då ännu mer lust att läsa om boken. Till saken hör att jag inte brukar läsa om böcker men då jag gillade denna bok så enormt när jag läste den kändes det inte konstigt att läsa om just denna.

Men något hände. Jag har kommit cirka sextio sidor in i boken och jag kan inte förmå mig att ens tycka den är det minsta bra. Jag hoppar över sidor, bläddrar framåt för att kanske känna igen mig. Men icke! Jag är så besviken. Boken som var en del av mig (kändes det som i alla fall) är inte alls vad den en gång var. Jag är väl medveten om att böcker passar i olika skeden i livet. Antagligen gjorde den det då, för knappt två år sedan, men inte nu. Jag funderar på om det är så att, i och med att jag såg filmen och fick en annan vinkel av boken för ett litet tag sedan, jag inbillat mig att boken skulle vara mer lik filmen och jag därmed hade fel förväntningar inför läsning nummer två. Vad tyckte jag egentligen var så bra med den?

Nu återstår det att se vad mina vänner i cirkeln tycker om boken. Mitt ex ställer jag tillbaka i bokhyllan nu. Vill inte förstöra läsupplevelsen mer. Vilken är din erfarenhet av att läsa om gamla godingar?

Igelkottens elegans

På jullovet skall jag bland annat läsa Igelkottens elegans. En gång till. Vi skall diskutera den i den läsecirkel jag är med i. För att värma upp inför läsningen lånade jag filmen på biblioteket idag. Jag har stora förhoppningar men är rädd att de inte infrias. Igelkottens elegans är en av de absolut bästa böcker jag läst, jag har svårt att tro att filmen kan vara lika bra. Men det återstår att se.