Tematrio – Barndomsskildringar

Lyran har denna vecka tema Barndomsskildringar i sin Tematrio. Hänger på den med tre av mina favoriter.

Först ut: Pappa Långben av Jean Webster. En bok jag fick när jag var 13-14 år tror jag. Den satte sig som en favorit direkt. Boken är en brevroman som utkom första gången 1912. Boken handlar om en föräldralös flicka, Jerusha, som får sin barnhemsplats betald av en anonym man som hon kallar Pappa Långben. Det enda kravet denna man har är att hon skall skriva om sin vistelse på barnhemmet. En härlig bok där man får läsa om Jerushas aptit på livet!

Bok nummer två får bli Svinalängorna av Susanna Alakoski. Egentligen en mycket tragisk barndomsskildring men någonstans finns en värme som gör att boken känns hoppfull. Bra skriven! Handlar om Leena ett maskrosbarn under 60-70-talen. Vi får följa henne under ett antal år tillsammans med sin familj och vänner. Bokus skriver ”när boken är slut har vi tagit del av en skakande berättelse om barns utsatthet och överlevnadskraft.”

Som tredje och sista bok i denna tematrio väljer jag att ha med Det femte barnet av Doris Lessing. Harriet och David lever i en familjeidyll. När de väntar sitt femte barn är det något som inte är som det brukar. Och det blir det inte heller när barnet, Ben, föds. En underfundig historia som är aningen svårtolkad men så bra! Läs också Ben, ute i världen, en fristående fortsättning.

Annonser

Böcker jag önskar jag ännu inte läst

Enligt O och Anita bloggade i veckan om böcker de önskat de haft kvar att läsa eller om man så vill böcker man önskat man kunde få läsa för första gången igen. De har gjort varsin lista på tio böcker. Jag börjar här med fem titlar jag skulle vilja sätta tänderna i för första gången då de var bra men troligen inte blir bättre av att läsas en andra gång. En omläsning behöver ju inte betyda att boken på något sätt blir bättre, men inte sämre för den delen heller.

1. Stieg Larssons Millenniumtrilogi. Spännande, men nu vet jag ju hur det går så det får vara. Men de få veckor det tog att plöja dessa var underbara, det gick bara inte att sluta läsa.

2. Jean Websters Pappa Långben. Om flickan Judy som bott på barnhem hela sitt liv. Någon hon inte känner betalar för hennes uppehälle och studier, det enda motkravet är att hon skriver brev till denne person om hur hon har det på skolan. Läste denna bok när jag var 13-14 år om jag inte minns helt fel. Har försökt läsa om men den där känslan infinner sig inte riktigt.

3. Alla har ett hungrigt hjärta av Björn Sortland. Fin!

4. Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött av Alex Schulman. En vacker kärlekshistoria men den blir nog inte vackrare än så.

5. Och så min favorit, Igelkottens elegans av Muriel Barbery. Skulle jag vilja ha framför mig, oläst. Skall läsa om den under jullovet då vi skall diskutera den i läsecirkeln i januari. Jag hoppas den är lika bra då som den var när jag läste den första gången. Tråkigt vore det annars.