David Levithan – en favvo

Under våren läste jag Ibland bara måste man som jag gillade massor. Och i julas läste jag Dash och Lilys utmaningsbok som Levithan skrivit tillsammans med Rachel Cohn. Nog för att de handlar om gymnasieungdomar och jag om tre år har en egen sådan hemma (=jag är inte gymnasieungdom!) så gillar jag Levithans sätt att skriva. Det känns så träffsäkert, som att han minns exakt hur de där åren var med alla frågor och funderingar man omgav sig med. Jag menar jag är ju egentligen inte målgruppen. Nu har jag läst ytterligare en bok av honom och han börjar bli en av mina favoritförfattare. Boken för dagen är En bit av mig fattas och handlar om tre ungdomar, Claire, Peter och Jasper. Det är tisdagsmorgon, men inte vilken tisdagsmorgon som helst. Det är tisdagen den 11 september 2001. I New York.

Efter att skyskraporna kollapsat återstår bara frågor. Claire kan inte sova och går nattliga promenader. Jasper känner sig bara avtrubbad. Peter blir ögonvittne till katastrofen och kämpar med att förstå. Hur fattar man det ofattbara?” (från baksidan)

Jag har inte läst om någon annan skönlitterär bok som tar upp 11-septemberhändelsen på detta sätt (det finns säkert). Jag tycker Levithan gör det bra, han tillåter ungdomarna att känna, vara ledsna, få skratta, ensamma och tillsammans. Livet går vidare även om de inte tror det den närmsta tiden efter händelsen. Samtidigt som deras vardag upptas mycket av det som skedde går deras liv vidare. Men de har alla varit med om något som förändrat dem och deras omvärld på ett radikalt sätt.

Cindy Bullen, som jag inte kände till tidigare, är en sångerska vars texter förekommer i boken (det gör också Bono och U2) och följande utdrag kommer från sången Better Than I’ve Ever Been. Texten har ursprungligen inget att göra med 11 september. Den sammanfattar känslan boken ger ganska bra.

”There’s been a lot of things said about me
Since that awful day
I’m not the person that I used to be
And that I’ll never be the same

That’s true –  no doubt
But I know more now what life is about

I laugh louder
Cry harder
I take less time to make up my mind and I
Think smarter
Go slower
I know what I want and what I don’t
I’ll be better than I’ve ever been
Maybe I’ll be better than I’ve ever been”

Glömde ett citat, nej två!

Efter förra veckans läsning av Levithans bok Ibland bara måste man var jag så fylld av glädje och förhoppningar så jag glömde få med mig några tänkvärda citat jag markerat i boken. Idag var jag på väg att lämna tillbaka boken men hittade då mina kom-ihåg-lappar däri.

Paul har en kompis, Tony, som också är homosexuell. Tonys föräldrar vill inte kännas vid sin sons läggning så det är aningen problematiskt när de skall ut tillsammans. Föräldrarna ser helst att Tony umgås med tjejer. Tony har ett samtal med sin mamma där de pratar om, eller egentligen runt omkring, Tonys intresse för killar. För en gångs skull står Tony på sig. Han har förr låtit sina föräldrar styra vilka vänner han ska umgås med. Är det killkompisar han tar hem vill de att de håller till i köket eller om de nödvändigtvis måste vara i Tonys rum skall dörren vara öppen. I denna diskussion ger han sig inte. Tony filosoferar:

”Det mesta av min styrka får jag från viljan av att vara stark. Jag blir modig när jag bestämmer mig för att vara modig. Jag vet inte om jag har förstått det förut, inte heller om Tony har förstått det förut, men jag tror att vi båda förstår det nu. Om man aldrig känner rädsla, har man inte något behov av mod. Jag tror att Tony har levt med en rädsla hela sitt liv, och jag tror att han nu omvandlar den till mod.”

och lite senare

”Det är så här en liten seger känns: som en liten överraskning och en stor lättnad. Den får dåtiden att kännas lättare och framtiden ännu lättare, om än bara för ett ögonblick. Den känns rättvis. Den känns som en möjlighet.”

Kanske lösryckt men jag tycker det säger så mycket om livet.

 

Min randiga läsning!

Ibland bara måste man – David Levithan. Det var denna bok jag läste då, för några dagar sedan. Enligt O gissade rätt på författaren, bra jobbat! Får se om jag hittar fler fina, fräcka, randiga insidor att njuta av.

På engelska heter boken Boy Meets Boy vilket förklarar bokens tema. Det handlar om Paul. Han har det inte lätt. Hans bästa vän Joni har dumpat honom och resten av gänget för den där Chuck! Och Tony, hans andra bästa vän, är inspärrad i huset av sina hysteriska föräldrar för att omvändas. De tillåter inte att han gillar killar. Och så är det Noah. Noah med de grönaste ögon som finns vill inte se honom längre eftersom han råkade kyssa sin före detta i skolans städskrubb. Ja, det är rörigt men samtidigt mycket underhållande och bitvis allvarligt.

Men det är så bra! Boken är mycket läsvärd. Skulle vilja sätta den i händerna på många av eleverna på skolan där jag jobbar. Boken handlar om livet under tonåren, den stora kärleken som plötsligt bara står framför dig där en dag, svårigheter och glädjeämnen, förnuftiga och mindre förnuftiga föräldrar, mod och ännu mera mod! Att det handlar om homosexualitet får liksom lite mindre betydelse, men det är bannemej så bra att den finns där.

Jag skulle också vilja sätta den i händerna på tonårsföräldrar, en del i alla fall. Läs läs läs!