Jag tog en kula för dig…

”Han satte sig i passagerarsätet. Bilen riste till när den startade. Det var mammas sambo Johns kärra, och det var han som körde. Det var sjukt – han var trettioåtta år och hade ingen annan som kunde plocka upp honom utanför anstalten än mammas kille. De första fem minuterna sa de ingenting till varandra.” Så står det på baksidan av Jens Lapidus novell Heder som jag läste igår kväll. Det handlar om Adam som suttit i fängelse de senaste tio åren och nu är på väg hem till sin mamma och hennes sambo tills han får ordnat med egen lägenhet och jobb. Det kan inte vara lätt att hitta det liv man vill leva efter ett decennium på anstalt. Och det finns saker att ta hand om när man kommer ut igen. Denna rotlöshet, vilsenhet och längtan efter det normala (vad det nu är?) beskriver Jens Lapidus fint i denna novell.

Det är svårt att skriva en recension på ett så kort stycke. Jag tycker det är bra. Jag önskar att Heder vore en roman istället. Jag vill ha mer!

Novellen fick mig att tänka på låten Gubben i lådan av Daniel Adams-Ray. Hade det inte varit för min ena son hade jag nog missat den här låten. När den kom körde han den via Youtube, eller om det var Spotify?, om och om igen och till slut blev det en favorit även för mig. Nu fick jag upp ögonen för den igen. Och Jens, du är också min favorit!

Läser i DN om Jens Lapidus

I höst kommer Jens Lapidus att ge ut en novellsamling med titeln ”Mamma försökte”. Här skall vi få möta hans litterära figurer på ett annat sätt än det vi är vana vid. Låter spännande tycker jag! Läs mer om samlingen här. Samme Lapidus kom i slutet av förra året med novellen Heder utgiven på Novellix. Har    inte läst den än men har för mig att vi köpt in den till jobbet.

Jag får känslan av att det är lite John Ajvide Lindqvist-stuk över detta. Först lite tjocka böcker och så lite noveller. Men varför inte, inte mig emot!