Den var inte bra

Jag inviger härmed en ny kategori ”Den var inte bra”.

Idéen föddes när jag var inne på Lena Bn’s blogg och såg att hon hade en, jag kallar det, kategori som heter Uppgivna högen. Självklart skall ju min uppgivna hög heta Den var inte bra. I denna kategori tänker jag samla de böcker jag börjar läsa men som jag sedan ger upp av olika anledningar. Skall försöka motivera min avoghet inför varje titel men det är inget jag lovar. Böcker som hamnar i denna kategori kanske inte kommer befinna sig här för evigt. Kanske är det inte rätt tidpunkt just nu. Och bara för att jag inte gillar så behöver den ju inte vara mindre bra. Skriv gärna vad ni tycker om ni läst någon av de jag dissar, särskilt om ni gillat!

Till saken hör att jag är ganska snabb med att förkasta böcker. Det finns ju så många andra att välja :)

Först ut är följande trio, vilken jag samlat på mig under den senaste veckan.

1. Ligg hos mig av Joanna Briscoe. Verkade bra till en början men det händer ju inget. Lade ner efter cirka 50 sidor. När det gäller deckare/thriller vill jag gärna att de skall suga tag i mig direkt. Jag känner kalla kårar komma krypande över ryggen men författaren lyckas inte hålla mig kvar.

2. Gun-Britt Sundströms Maken – en förhållanderoman. Tog med den på campingturen förra veckan. Och blev besviken igen… Det var nog tredje försöket. Denna gång hade jag fått för mig att jag inte ens försökt mig på den tidigare. Haha! Knäppt! Varför jag inte gillar den? Jag vet inte, det är någon känsla jag får som gör att det känns fel.

3. Fick detta tips från kollegan och bokvännen Henrik på Olika sidor för några veckor sedan och tyckte det lät bra. Men som den skräckälskare han är borde jag förstått att denna bok nog inte var något för mig. Medan floden stiger av Henrik Kullander läggs åt sidan med samma motivering som nummer 1…jag vill gärna att de skall suga tag i mig direkt. Jag känner kalla kårar komma krypande över ryggen men författaren lyckas inte hålla mig kvar.

Så det var de tre första. Nu skall det skrivas om de lästa böckerna!

På tal om Gun-Britt Sundström…

Tog in tidningen alldeles nyss

image

och där finns Nina Björks spaning på Hjalmar Söderbergs Lydia. Verkar inte vara utlagd på DN än. För er som inte hänger med så är Sundströms För Lydia en parafras på Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken. Två toppenböcker!

I återlämningslådan

image

Hade besök av vänner på grillafton här igår. Regnet öste ner men vad gör väl det i goda vänners lag! De hade tidigare lånat en påse böcker och nu var det dags för återlämning på biblioteket DENVARBRA! På bilden ovan ser ni Gomorra av Saviano, Glasbruket av Indridason, Sundströms Maken, Marklunds Sprängaren samt Weldons Kärlekens lust och vånda. Jag blev osäker på om jag läst Maken. Det får nog bli en paus när det gäller Jacobs värld av Picoult, som jag läser nu, för denna förhållanderoman. Läste Sundströms För Lydia för några år sedan och gillade mycket!

Den allvarsamma leken eller För Lydia?

När jag läste på BHS, bibliotekshögskolan, i Borås hade vi en kurs på fem poäng som inbegrep skönlitteratur och då var det i den litteraturvetenskapliga formen. Den allmänna föreställningen verkar annars vara att studerar man till bibliotekarie så läser man ”bara” skönlitteratur under studietiden. Ack så fel folk kan ha!

I denna kurs valde jag att läsa och analysera böckerna Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg samt För Lydia av Gun-Britt Sundström ur något perspektiv jag inte riktigt minns just nu. Söderbergs bok handlar i korthet om Arvid och Lydia och deras förhållande i början av 1900-talet. Det går inte helt som de tänkt sig, de kommer från varandra, försöker skapa sig egna liv, de träffar andra, men de blir inte lyckliga. Boken är skriven ur Arvids perspektiv och den makt, förstå mig rätt, män hade för över hundra år sedan.

För Lydia är en parafras av Den allvarsamma leken och utspelar sig under kring 1960-talet. Sundström skriver sin bok ur Lydias perspektiv men visar fortfarande (boken kom 1973) på kvinnors och mäns olika villkor.

Jag har svårt att tycka bättre om den eller eller den andra boken. För Lydia känner jag igen mig mer i, antagligen då den är skriven ur tjejens perspektiv och att den är skriven senare men rent krasst är det nog Söderberg som bör vinna denna duell. Läs båda och tyck till!