Om ordet kö inte inte fanns

Då hade jag varit glad. Fast å andra sidan hade jag ju då inte kunnat reservera alla de böcker jag önskar läsa. Procentuellt sett tror jag att jag lånar uppemot 95% av alla de böcker jag vill läsa. Det är med andra ord ganska få böcker jag köper. När jag köper böcker är det oftast till andra, nu senast till maken. Då blev det dessa två:

Brinntid av Alexandersson och Lilie har jag tittat på många gånger. Den handlar om utbrändhet och de finner kanske ytterligare en förklaring till varför många går i väggen. Tryggs En leende vacker krigare handlar på ett skönlitterärt sätt också om utbrändhet. En man tar det drastiska, men kanske nödvändiga, beslutet och säger upp sig för att flytta ut i skogen till tystnaden och ensamheten. Behöver jag säga att vi lever med utbrändhet i huset…

Åter till köandet. Bläddrade alldeles nyss igenom ett gäng gamla tidskrifter då vi håller på att röja och rensa i vår källare. Och vad är väl bättre än att ha med sig den lilla bärbara när man gör detta. In på mina två närmsta biblioteks OPAC’ar och så Elib såklart.

Vips hade jag via Elib laddat ner Det man har och det man drömmer om av Cecilia Davidsson.

På ena biblioteket bokade jag följande:

Den omöjliga kärleken – Inger Skote
Battle – Sara Villius
Skönhetens linje – Alan Hollinghurst
Sandmannen – Lars Kepler
Jag ringer mina bröder – Jonas Hassen Khemiri
Jehovasjäveln – Henrik Pettersson

Och på andra biblioteket blev det dessa:

Kod 400 – Sophie Divry
Norrtullsligan – Elin Wägner

Dessutom, på måndag nästa vecka när jag är på mitt ena, en-dag-i-veckan-jobb, skall jag plocka följande böcker i hyllorna:

Isnätterna – Malin Isaksson
Stolthet och fördom  – Jane Austen
Bränt barn – Stig Dagerman
Mot fyren – Virginia Woolf
Coraline – Neil Gaiman

Galet, jag vet. Men vad vore livet utan böcker?! Nu närmast behöver jag läsa Foenkinos Nathalie – en delikat historia och Tsiolkas Örfilen då de skall återlämnas senast 19 respektive 22 november. Det är kö.

Fast, å andra sidan, hinner jag inte är det bara att lämna tillbaka. Och köa igen!

 

Annonser

Cynisk romantiker av Åsa Grennvall

En serieroman. Hm, den första tecknade serieromanen jag överhuvud taget tyckt om är Lapidus Gängkrig 145. Jag tror jag gillade den för den påminner om Snabba Cash så det var enkelt att hänga med. Annars är jag inget seriefan. Nu har jag plöjt Grennvalls Cynisk romantiker med samma resultat.

Det är svart och bitvis humoristiskt. Lite galenskap. Och så är det underhållande på något konstigt vis. Det är livet rätt upp och ner. På baksidan skriver förlaget att det handlar om ”osäkerhet, kärlekstörst och en livsglädje som gått vilse.” Och visst är det så. Tjejen i serien letar så febrilt efter Han med stort H att hon förnedrar sig själv, hon hamnar på botten. Sedan är det bara en väg, upp. Men det tar tid.

I ett samtal med sin KBT-psykolog gör denne en liknelse mellan livet och att åka tåg. KBT-psykologen säger ”Människor reser med dig hela tiden. Men så kommer du till en ny station och då kanske några stiger av, och då måste du låta dem göra det. Men några nya kanske stiger på och de som steg av kanske kliver på vid en station senare i livet.” Tjejen köper liknelsen men vill byta ut tåget mot en buss som hon kör själv. ”Jag skulle nog säga att livet är som en buss istället. Den kan man liksom ratta själv. Inget spår jag måste följa. Och jag kan stanna till när jag vill. Var jag vill.”

Det är mörkt men det är också djupt. Och bra!