Utan titel – Anna Charlotta Gunnarson

Anna Charlotta Gunnarson har skrivit en rå, rolig och rörande roman om sorg och separation och om att gå vidare och fortsätta leva trots att man inte vet hur. Så skriver Bokus… och jag kan inte annat än att hålla med.

Utan titel handlar om en 15-årig tjej som för några år sedan mist sin mamma i cancer. Hennes pappa går och väntar på att hans dotter skall börja revoltera. Sminka sig svart, använda korta kjolar, vara allmänt uppkäftig. Men det händer inte. Hon vill inte. Men hon vet nog inte riktigt vad hon vill heller. Hon har vänner som finns där för henne. Men det räcker ändå inte. På något sätt.

”Ibland förstår jag inte mig på mig själv. Och om jag inte gör det, vem i hela världen ska då någonsin kunna göra det?” (s.195)

Det är många funderingar. Det finns många för henne runtomkring men det är ändå något som saknas och någonstans finns en längtan efter att göra något som hon inte borde. Man kan revoltera på olika sätt. Och det gör hon på sitt sätt.

Det är svårt att skriva en recension av denna bok tycker jag, läs själv istället!

Bloggstafett Internationella kvinnodagen 8 mars

                                                Enligt O har organiserat en bloggstafett med tema Internationella kvinnodagen idag. Klart jag ville vara med. De senaste dagarna har gått åt till att fundera kring ‘vad ska jag bidra med en dag som denna?’ Jag har kommit på lite olika förslag men valet föll till slut på min svärmor. Här följer en hyllning till denna kvinna som tyvärr inte finns hos oss längre.

Kära du! Snart är det två år sedan du lämnade jordelivet efter en lång kamp mot både reumatism och cancer. Född för tidigt under andra världskriget som en av två i ett tvillingpar nöddöptes du strax efter födseln. Kirsten Ingse blev ditt namn. Ingen trodde att du skulle klara dig, men den där livsgnistan och styrkan är jag övertygad om att du var född med! Annars hade du inte klarat de där första kritiska dygnen i ditt liv. Inte heller hade du fått ett så fint liv som ditt liv blev.

Jag träffade dig första gången hösten 1997 då jag mötte din äldste son Jan som senare blev min nuvarande man. Redan då var du märkt av reumatism. Du hade också varit tvungen att operera bort ett bröst tidigare under nittiotalet på grund av cancer.

Det var en varm, positiv och omtänksam kvinna, fru och mor jag mötte. Det var stora famnen direkt! Jag märkte också ganska snabbt att du och Jan hade en alldeles särskild relation som mor och son. Denna relation kan jag ibland känna att min son och jag har. Kanske ligger det något i att våra respektive söner är våra förstfödda. Den kärlek och glädje du visade när vi berättade att vi väntade barn och senare när Johannes föddes går inte att mäta. Från första stund älskade du honom, och senare samma sak med dina tre andra barnbarn som föddes åren därefter. Barnen visste att hos farmor finns alltid en famn att krypa upp i, ett öra  som lyssnade, ett öga som såg. Det är kärlek! Vi fick dela ytterligare ett antal relativt friska år med dig och de åren barnbarnen var som minst fanns du där så fort de pockade på uppmärksamhet. Trots många mil mellan oss var det farmor som gällde!

För några år blev du sjuk igen, det var cancer än en gång. Behandlingar genomfördes, vissa gav bättre resultat, andra mindre bra. Men inget verkade rubba ditt goda humör. Du ville ut och träffa folk. Du fortsatte leva livet! När dina vänner fick reda på att du drabbats av cancer igen hade många av dem svårt att förstå. ”Nej, inte Ingse, hon verkar ju så pigg!” Du ville, du kämpade, du gav dig inte i första taget. Hoppet fanns kvar hos dig och det hjälpte även oss anhöriga. Mycket av din styrka tror jag att du fann hos Gud. Mycket av din styrka och livsgnista är jag fortfarande övertygad om att du var född med. Du var glädjen för oss ända fram till dagen du tog ditt sista andetag i maj för snart två år sedan. Du är fortfarande glädjen vi känner när vi pratar om dig och minns alla fina minnen du gav oss. Vi har dig inte hos oss längre men i våra hjärtan och minnen finns du som den bästa svärmor, mor och farmor som någonsin funnits. Du gav så mycket! Du är saknad!

Detta är mitt inlägg i Bloggstafetten. Vill du följa den under eftermiddagen eller se vilka som bidragit tidigare under dagen har du startfältet här:

enligt OMarias stickning och läsning , Böcker x 3Hanneles Bokparadis , Nina RuthströmSofies Bokblogg , Mind the BookI mitt sinneAndra intryckOrd och inga visorBoktjuvenMimmimariesböckerWhat you readin? PantalaimoneMatildas LäshörnaPeter Andersson*malins bokblogg*A room of my ownMadeleines bokhörnathecuriouscaseofthebooks,  Erica – en dröm i rosa,   Tvärtemot…och dagarna gårFix Me Up TinaO  , Calle BrunellBokodyssé Med näsan i en bokalice brömsBeroende av böcker,  Den var braOlika sidorDantes BibliotekLyrans NoblesserLivet mellan två evigheter,  Den läsande kaninenBreakfast BookclubLottens bokblogg Kill your darlingsSandra Gustafsson,  Desirée Fredlund,  …and then there was BeatrixLingonhjärtaGunillas BloggStänk och flikarFiktiviteterBokmilaskogenSaris bloggBöcker emellan

Din tur Henrik!