Gilla ”Hata horan” – ja gillar’t!

Före jul rafsade jag åt mig ett gäng nyinköpta böcker hem från jobbet. Bland andra följde Johanna Nilssons Gilla ”Hata Horan” med. Tänkte den kunde vara bra att ha läst för att sedan kunna tipsa om när eleverna önskar tips. Vad jag inte visste då var att Gilla ”Hata horan” är en bok som kommit till i samarbete mellan Johanna Nilsson, Pocketförlaget och Friends. Friends är en icke-vinstdrivande organisation vars uppdrag är att stoppa mobbning. De utbildar och stödjer skolor, förskolor och idrottsföreningar i hela landet. Visionen är ett samhälle där barn och unga växer upp i trygghet och jämlikhet. Detta går att läsa på Friends hemsida.

Under hösten har mina barns bandyklubb, IFK Vänersborg, hängt på Friends arbete mot mobbning. Detta har till dags dato visat sig i att barnen fått svara på en enkät om mobbning/trivsel/gemenskap i klubben och på träningarna. Enligt barnen handlade frågorna mycket om gemenskap, att bli sedd, få den stöttning man behöver och så vidare.

Boken då. Ja, den har jag tänkt sätta i händerna på store sonen, snart 14. Jag tror den kan passa. Jag skulle önska att den kunde delas ut i klassuppsättningar på skolorna runt i Sverige.

gillahatahoran

Gilla ”Hata horan” handlar om Jonna och Gloria. De är 15 år och bästisar. De är inte särskilt populära, men inte heller mobbade. Men så hänger de med på en luciafest och får dansa med Robin, skolans snyggaste, coolaste kille. Han verkar tycka att de är helt okej, till och med söta. Det är nästan för bra för att vara sant.  Det är det också. Det börjar skrivas elaka kommentarer på Glorias blogg och på Facebook bildas en Hata horan-grupp. Gloria mår så dåligt att hon börjar skära sig igen. Jonna måste göra något. Gloria får inte råka mer illa ut. Hon bestämmer sig för att ge igen med samma mynt för på nätet kan vad som helst hända. Gilla hata horan är en känslomässigt laddad ungdomsroman om nätmobbning. Om hur snabbt rykten kan startas och spridas. Om hur bödeln lätt kan bli offer och tvärtom (från baksidan).

Boken är lättläst, det är snabba svängar som gör att man hela tiden vill ta parti för än den ena än den andra. Det är inte lätt och det skall det heller inte vara. Vem har rätt när båda ger sig in leken. Har någon rätten på sin sida? Det handlar om livet och att det inte alltid är så lätt. Det handlar också om vänskap när den som är finast, och skörast. Det handlar om att ta ansvar för sina handlingar, oavsett vem du är.

Läs den, gammal som ung, ta upp den till diskussion, prata kring problemet med mobbning i allmänhet och nätmobbning i synnerhet. Vi uplevde ju detta för bara någon vecka sedan i Göteborg med Instagramhändelsen där ett stort antal ungdomar blev oskyldigt uthängda på nätet. Ogillar skarpt. Ingen skall behöva känna som huvudpersonen i boken ”Jag reser mig och går på toa. Ser mig själv i spegeln. Har ingen aning om vem jag är. Önskar att det gick att rymma från livet utan att behöva dö” (s. 145).

Tack Johanna Nilsson, Friends och Pocketförlaget för att ni sett till att denna bok finns!

Annonser

God jul!

image

Så här de sista timmarna innan dagen D, en bild på vår julgran. En julhälsning till er denvarbra-läsare. Ha en fin jul!

Norrtullsligan av Elin Wägner

I söndags var denna bok smakbiten här på denvarbra. Då skrev jag detta:

Boken skrevs redan 1908 och tar upp ett problem/fenomen som vi fortfarande idag år 2012 diskuterar. Elin Wägner blev med denna bok en frontfigur i jämställdhetsdebatten i början av förra århundradet. Kan inte mer än buga och tacka!

Boken handlar om fyra unga kvinnors liv vid 1900-talets början. De arbetar som kontorister i Stockholm och kallar sig Norrtullsligan. Ligan består av Elisabeth, Baby, Eva och Emmy och vi får följa deras yrkesliv, vänskap och förälskelser. De delar bostad och här spirar upproret och en längtan efter ett annat sätt att leva.

Smakbiten kommer från sidan 44 när tjejerna diskuterar giftermål:

”- Du skulle vara gift, Baby, så här passar du bättre än på F.B. (kontoret där hon jobbar)
– Ja, men tror ni då, jag får den jag vill ha? frågade Baby, alldeles som om de skulle kunnat se in i notarien och framtiden.
– Nej, Baby, sade jag, man får aldrig den man vill ha, men man kan möjligen få den en annan vill ha, och det är lika bra, nästan bättre.”

***

Idag är det dags för en recension som jag gått och funderat på några dagar. Tjejerna i Norrtullsligan kämpar i det tysta och faller till föga en efter en. De tror de skall bli lyckliga bara han med stort H kommer i deras väg. Boel Hackman, litteraturvetare, har sagt: ”Norrtullsligan är en klassiker bland stockholmsskildringar. Det är samma frågor nu som då: hur ska den moderna, självförsörjande yrkeskvinnan förena oberoende och självförverkligande med friheten att älska på lika villkor?” Läs också hennes efterord i boken (jag har Podiums utgåva från Stockholm läser, ISBN 978-91-89196-50-6)

På julaftons kväll när tjejerna fått undan efter firandet då de även haft besök av flera andra tjejer filosoferar Elisabeth:

”Så småningom lägrade vi oss alla tillsammans ungefär som herdarna på marken. Baby och jag på braskuddar, fårskinn och aftonkappor medan våra gäster efter mycket krus sträckte ut sig i våra sängar och soffor. Vi hade inte hjärta i oss att låta dem gå hem och lägga sig i sina dystra, ensliga rum, den natten. -Det var inte mycket religion i vår jul, men där fanns rätt mycket rörande vänskap och en smula osjälvisk uppoffring och ävenledes ett visst hjältemod, ty alla voro glada, fast ingen var gift.” (s.77)

…fast ingen var gift. Ja jisses. Är du inte gift kan du inte vara glad! Hur långt har vi kommit egentligen? Hur jämställda har vi hunnit bli nu hundra år senare? Läs boken och fundera på det du!

En smakebit på søndag

Flukten fra virkeligheten kör med sina smakbitar och jag hänger på denna söndag i november. Vill du veta mer om vad det är så klickar du här. Samtidigt med sin smakbit så frågar bloggerskan:

Er du flink til å lese bøker utenfor din komfortsone?

Nja, skulle jag vilja svara. Men jag försöker ibland, mer och mer ofta märker jag, och lyckas bättre och bättre. Det är intressant och givande att hitta nya litterära områden att utforska. Jag märker att jag genom att jag bloggar och följer andras bloggar får tips på många böcker som jag aldrig annars skulle hittat. Det är trevligt! Denna vecka har jag gett mig på den lilla tunna Norrtullsligan av Elin Wägner. Böcker som denna är inte några jag brukar välja men läste om den och blev nyfiken.

Boken skrevs redan 1908 och tar upp ett problem/fenomen som vi fortfarande idag år 2012 diskuterar. Elin Wägner blev med denna bok en frontfigur i jämställdhetsdebatten i början av förra århundradet. Kan inte mer än buga och tacka!

Boken handlar om fyra unga kvinnors liv vid 1900-talets början. De arbetar som kontorister i Stockholm och kallar sig Norrtullsligan. Ligan består av Elisabeth, Baby, Eva och Emmy och vi får följa deras yrkesliv, vänskap och förälskelser. De delar bostad och här spirar upproret och en längtan efter ett annat sätt att leva.

Smakbiten kommer från sidan 44 när tjejerna diskuterar giftermål:

”- Du skulle vara gift, Baby, så här passar du bättre än på F.B. (kontoret där hon jobbar)
– Ja, men tror ni då, jag får den jag vill ha? frågade Baby, alldeles som om de skulle kunnat se in i notarien och framtiden.
– Nej, Baby, sade jag, man får aldrig den man vill ha, men man kan möjligen få den en annan vill ha, och det är lika bra, nästan bättre.”

Nästa år behöver jag nytt pass, det är det många som behöver, den stora skillnaden är att jag inte behöver köpa mitt på svarta marknaden

”Tänk om det blev krig och det var jag som blev flykting i ett främmande land. Att vända på världen – se hemma som borta, dig som mig, vänner som fiender. Janne Tellers bok får alla dina föreställningar om dig själv att svindla i fritt fall.”

Den är snygg, det är maffigt att boken till utseendet är ett pass, men det är samtidigt ruskigt makabert. Och det är alltför mångas verklighet.  Så jäkla bra skrivet är det. Samtidigt som det är en vädjan att förstå, samtidigt är det en stor fet käftsmäll. Vad kan jag klaga på, vad vet jag om vad dessa människor gått igenom, ofrivilligt. Det är så lätt att generalisera. Inom varje människa finns en sanning som är den personen sanning. Glöm inte det. Vi anar inte hur bra vi har det.

En bok jag skulle vilja ge till alla, ung som gammal, oavsett ursprung. Läs, läs och läs!

#TATUH

har blivit ett begrepp på Twitter märker jag. Vadå kanske någon undrar? Jo, Torka Aldrig Tårar Utan Handskar. TATUH.

Såg första delen av serien på tv igår, tillsammans med många andra har jag förstått. Jag menar, de var inte hemma i min soffa, utan i sina egna soffor hos sig. Men idag på fikarasten, på lunchrasten och på bussen hem från jobbet pratades det om, jag skulle vilja kalla det, höstens bästa. För det tycker jag det är.

Är nästan lika nöjd med första delen i tv-serien som jag var efter att ha läst första delen i bokserien. Böckerna överträffar väldigt ofta filmen och så får det vara. Jag är glad över att Jonas kände att det var hans plikt att skriva detta tidsdokument.

Vad tyckte ni om gårdagens begivenhet?