Hetero i Hägersten

Såg att Sofia Olsson kommit ut med en ny bok med namnet Det bästa barnet som jag blev sugen på att läsa. När jag sökte den på mina bibblor hittade jag Hetero i Hägersten som är del 1 så det var ju bara att låna hem den.

På baksidan läser vi: Hetero i Hägersten är en komisk vardagsbetraktelse av ett par i den där åldern strax över tjugofem och strax under trettio då man befinner sig i brytpunkten mellan ungdomens frihetslängtan och vuxenlivets krav. I en blandning av humoristiska seriestrippar och längre noveller får vi följa parets funderingar, vardagsbestyr och problem. Samtalen rör sig om allt från det poetiskt filosofiska i att diskutera en hackspetts existens på balkongen till den kalla diskbänksrealismens vardag i något så enkelt som en flytt.  Hetero i Hägersten är en av de mest närgångna granskningarna av den heterosexuella tvåsamheten som gjorts i serieform och tar, precis som kärleken själv, både fram det skratt och den gråt som finns i ett förhållande.

Även om det nu är 1,5 decennium sedan jag var där finns många igenkänningspunkter om hur det var. Samtidigt tycker jag att det stundtals blir lite väl grått och vardagligt. Det blir ju vad man gör det till liksom. Men det är okej läsning.

Jag märker när jag läser tecknat att jag rusar genom sidorna. Jag vet inte riktigt varför men jag tror det beror på att det är så lite text på sidorna. Försöker ”läsa” bilderna mer men det är svårt.

Hetero i Hägersten (häftad)

Hur det gick med Det bästa barnet? Ja, den hade ingen av mina bibblor köpt in ännu så den får jag snällt vänta på ett tag. Borde kanske skicka in ett inköpsförslag?!

Annonser

Det mest förbjudna ~ Kerstin Thorvall

I måndags lade jag ut en bild på mina kladdpapper som kom till under tiden jag läste Thorvalls Det mest förbjudna. Det blev en hel del tankar och citat som ville följa med mig.

Kort, kort handlar boken om den lilla flickan, hennes stela mor och psykiskt sjuka pappa. Pappan dör när flickan är 11 år och hon får aldrig möjlighet att sörja honom. Flickan är överordentlig som ung men i vuxen ålder lever hon ut framförallt sina sexuella lustar. Det skulle kunna kallas sexmissbrukare. Hon lyckas inte vara trogen någon. För att få bekräftelse raggar hon  upp ett antal män, men hon mår inte bättre för det. Det är ganska tragisk läsning för det framgår så tydligt att hon mår skit. Samtidigt blir jag lite arg. Hur mår hennes barn? Var ligger hennes ansvar? Ja, det kan inte ha varit lätt.

”Och efteråt, innan de hunnit pusta ut, lyfter de svettiga pannan och frågar om det var bra? Plikten att bli sexuellt tillfredsställd. Plikten att vara väluppfostrad, snäll, lydig, duktig i skolan, söt, smal, begåvad, glad, trogen, lugn, behärskad, moderlig. Sova gott om nätterna. Tycka om att laga mat. Tacka gud för att jag är frisk och arbetsam och har flera välskapade barn och en snäll man (när hade jag det). Ha. Allt detta behövde jag inte med honom. Han var inte min plikt. Han var inte något som jag borde. Tvärtom. Han var onyttig, onödig, farlig och förbjuden. Som en jättepåse med degiga, söta wienerbröd, var han. Det var därför jag måste ha honom.” (s.133 i mitt ex)

Kerstin Thorwall. Foto: Lars Pehrson / Scanpix/

Igår kväll träffades vi i läsecirkeln för att prata om Kerstin Thorvall och några av hennes böcker. Förra träffen bestämde vi att alla skulle läsa något av henne och de flesta av oss hade läst just Det mest förbjudna. En av tjejerna i cirkeln läste När man skjuter arbetare och en annan tjej hade gått lös på Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig. Vi märkte efter en stund att böckerna på något sätt hängde samman. Allt handlade om Thorvalls liv på olika sätt. När vi som läst Det mest förbjudna berättade om någon episod kunde de som läst någon av de andra böckerna hänga på då de kände igen vad vi pratade om genom att ha läst något annat av författarinnan. Intressant, men kanske inte så konstigt. Vi blev nyfikna på att läsa mer av henne, mycket för att försöka förstå Thorvall mer. Hur mår en människa som hon? Var hon bipolär? Manodepressiv? Vi enades också om att det var modigt att skriva en bok som denna på 70-talet då det var mycket som hände både inom feministiska kretsar och i samhället i stort.

Samtalet om Kerstin Thorvall ledde oss också in på Ann Heberlein självbiografiska Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva samt Felicia Feldts Felicia försvann där Feldt berättar om sina upplevelser om sin mor Anna Wahlgren. Vi fick också in en diskussion om klass och kön som så ofta vid våra träffar.

Supertrevligt som vanligt! Dessvärre kunde jag inte stanna så länge då vi hade besök från Danmark hemmavid så jag smet efter ett par timmar. Ser nu fram emot nästa träff och jag vet fortfarande inte vad vi skall gå lös på tills dess men det lär jag få reda på inom kort. Spännande!

 

För höga förväntningar?

Saker min son behöver veta om världen

I morse läsbläddrade* jag igenom Fredrik Backmans Saker min son behöver veta om världen. Jag läste En man som heter Ove för några veckor sedan och tjöt av fniss flera gånger. Jag visste innan att detta inte skulle vara samma sorts bok men jag hade nog för höga förväntningar i alla fall. Jag kan villigt erkänna att de där ensidestexterna i boken var helt okej men när det kommer till de längre kapitlen tyckte jag inte alls det var något som fångade mig.

Voffor då då?

1. Jag tror som jag sade nyss, förväntningarna var för höga. Ove var mitt i prick!
2. Ja, jag har barn och de har varit små, men nu är det ”länge sen”, de är 11 och 14, så kanske är det så att det Backman skriver om är historia för mig. Även om jag kan känna igen mig ibland.
3. Jag har svårt för böcker som är lite krönikeaktiga.

Tyvärr. Men jag ser fram emot Backmans nästa. Det gör jag. Och jag hoppas det handlar om ytterligare en Ove eller hans bästa vän men sedermera värsta fiende.

*läsbläddra = läsa ca 39% av boken och bläddra igenom resten, procenten kan variera :)

 

 

Påfyllning!

Efter ett dygn på spa med avkoppling, dvs god mat, goda vänner som sällskap, en omgång body scrub, bubbelbad och slappande i poolen och bastuhäng och prova på Qui Gong och…. oj vad mycket vi hann med fast vi upplevde att vi bara slappade! Lite påfyllning av energireserverna blev det i alla fall. Gott!

Idag har jag fyllt på listan över lästa böcker 2013 samt Önskelistan. Den riskerar att bli överfull! Det finns så mycket jag vil läsa men frågan är när i hela friden det skall göras?!?!

Härnäst blir det att läsa Det mest förbjudna av Kerstin Thorvall. Läsecirkelträff 27 april.

Kom ska vi tycka om varandra ~ Hans Koppel

Hans Koppel (dvs Petter Lidbeck) gör det igen! Förutom Theorins Sankta Psyko och Koppels Kommer aldrig mer igen så är jag egentligen ingen favorit av såna här läskiga böcker där kalla kårar lurar på ryggen från bokens första sida. Vad jag tycker om de böckerna kan ni läsa här och här och lite här. Kom ska vi tycka om varandra är minst lika bra, om inte bättre. Den kommer helt säkert att hamna på min topp tio-lista för 2013! Så är det bara.

Boken handlar om Anna, lyckligt gift (?) som har en tillfällig affär med en yngre man under en konferens. Hon ser deras korta affär som tillfällig men det gör visst inte Erik som han heter. Anna blir inte av med Erik och det som följer skulle räckt med hälften. Det är inte vilken snygging som helst hon fått på halsen. Uäh! Det går inte att beskriva mer vad som händer utan att komma med massor av spoilers. Läs och rys!

Kom ska vi tycka om varandra

 

Under tiden jag läser brukar det bli så att böckerna antingen får en massa hundöron (de egna) eller att post-it-lappen som jag placerat på framsidan boken (de lånade) fylls med sidnummer där det stått något jag gillat extra mycket. I denna bok har jag inte markerat ett endaste citat och det är konstigt med tanke på hur himla toppenbra denna bok är. Men min slutsats får ändå bli; boken var så bra hela tiden att jag raceläste utan att reflektera över de små detaljerna.

Är du inte road av thriller-genren så tipsar jag lika gärna om Koppels mer satiriska kortromaner Vi i villa, Medicinen och Kungens födelsedag. Nu finns de som tre-i-en! Har läst dem alla men det var innan jag började blogga så jag har inge recensioner att bjuda på. Men jag gillade nog Medicinen bäst!

 

Hans Koppel x3 : Vi i villa, Medicinen och Kungens födelsedag

Uppdatering och förändring både på bloggen och i arbetslivet

Future_Sign_Exit

I fredags slutade jag min tjänst på Birger Sjöberggymnasiets bibliotek. Blev avtackad med blommor, present och fika. Det blev en fin sista arbetsdag där! I morgon måndag blir det enbart högskolebiblioteket på HögskolanVäst. I och för sig har jag jobbat där deltid under hösten men nu blir det bara detta jobbet. Skönt!

Idag har jag uppdaterat bloggen med en ny bild (tack till son Johannes som fotade på jullovet när jag bad om det!). Välkommen till denvarbra har fått lite nytt innehåll och så har jag ändrat lite mer i högermenyn.

Nu kör vi vidare!

Kod 400 ~ Sophie Divry

I söndags var denna bok min Smakebit på söndag och jag skrev att jag gillade. Det gör jag fortfarande även om boken blev mindre bra (men absolut inte dålig!) mot slutet.

Vi möter en lite halvtokig bibliotekarie som babblar på om böcker, bibliotek och en massa annat på de knappt hundra sidorna. Personen som får höra hennes ”tal” är en person (hen har råkat bli instängd i biblioteket under natten) som nog går därifrån mer eller mindre chockad men som säkert skrattar åt det i efterhand. Bibliotekarien pratar om Dewey, klassifikation och katalogisering, om gamla fransmän, bland andra Morel, Napoleon och Guy de Maupassant. Och så har bibliotekarien en crush på Martin, en låntagare och tillika student/doktorand som tillbringar dagarna på biblioteket. Men det vet inte Martin om.

Allt är lite halvgalet samtidigt som det är en vanlig arbetande människas vardag som beskrivs. Kanske har bibliotekarien haft lite för mycket egentid för jag tycker nog hen har skenat iväg i tankarna lite väl mycket. Men hen är lite för ensam på sin avdelning, den för geografi.

Läs om du gillar böcker och bibliotek, den har något speciellt tycker jag. Divry skriver på första sidan: ”Alla som brukar ha lättare att finna en plats på biblioteket än i samhället tillägnar jag detta tidsfördriv.” Åh, det är nästan värt ett eget inlägg! Ett annat citat jag tar med mig är följande:

Att kunna orientera sig på bibliotek är att kunna bemästra kulturen, det vill säga världen i dess helhet. Det är knappast någon överdrift.” (s.17)

Boken är en hyllning till biblioteken skulle jag vilja påstå. I skönlitterär form.