På tal om Sjöwall Wahlöö

Blev via Babel sugen på att läsa någon eller kanske några titlar av Sjöwall Wahlöös deckare om Martin Beck och funderade på vilken jag skulle börja med. Har inte kommit så mycket längre. Men i DN Boklördag 15 september finns en artikel om författarduon och deras titlar. I högerspalten går att läsa lite om varje bok.

Bilden är lånad från DN.se och Piratförlaget står bakom nytrycket.

Maj Sjöwall i Babel

Jag tror det är dags att läsa böckerna nu. Bättre sent än aldrig. De tio titlarna paret Sjöwall och Wahlöö skrev under åren 1965 och 1975 heter

Roseanna (1965)
Mannen som gick upp i rök (1966)
Mannen på balkongen (1967)
Den skrattande polisen (1968)
Brandbilen som försvann (1969)
Polis, polis, potatismos (1970)
Den vedervärdige mannen från Säffle (1971)
Det slutna rummet (1972)
Polismördaren (1974)
Terroristerna (1975)

Bör de läsas i ordning eller spelar det ingen roll? Vilken är din favorit?

 

 

Nylånat!

image

image

image

Ovanstående trio var det som väntade på mig på biblioteket i Vänersborg. Eller ja, första boken ska maken läsa. Han gillar deckare/thrillers mer än jag. Så Arnaldur till honom och Pernilla och Eija till mig.

Note to self, kolla om jag överlag läser fler kvinnliga författare än manliga. Magkänslan säger så.

Och ja, jag visste det. En av böckerna får jag bara ha två veckor… Bäst att sätta fart!

Sankta psyko – Johan Theorin

”Världen är inte begriplig, bara mörk.” (s. 377) Uähh! Kalla kårar från början, de mattades av lite efter knappt 300 sidor men så fick Theorin lagt på ett kol i slutet. Och det var bra! Och det var också tur för hade det inte ”spännat” till sig hade jag blivit besviken.

Sankta psyko handlar om (för er som inte vet…, misstänker att många har läst den) Jan Hauger, snart 30-årig förskollärare, som kommer till förskolan Gläntan på västkusten för ett vikariat. Men Gläntan är ingen vanlig förskola. Den ligger bredvid Sankta Patricias regionklinik, ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar tvångsvårdas. Barnen på Gläntan ges möjlighet att behålla kontakten med sina föräldrar då förskolan och kliniken ligger vägg i vägg. Tanken är att både föräldrar och barn skall få gott ut av detta arrangemang. En av Jans uppgifter blir att följa med barnen genom en källargång som förbinder förskolan och kliniken. Jan är en duktig förskollärare, men har inte berättat allt för sin arbetsgivare. Varför ville han så gärna ha jobbet på Sankta psyko? Och vad hände egentligen flera år tidigare när han gick ut i skogen med en grupp förskolebarn och kom tillbaka med ett barn för lite?

Theorin binder mig vid boken från första sidan. Jag vet tidigt att något kommer att hända, men inte vad och inte hur och inte när. Det är äckligt att läsa. Jag mår nästan illa. Den här boken var bäst att läsa i dagsljus. I alla fall för mig. Nerverna sitter utanpå periodvis och med hela boken läst kanske det var bra att boken tappade lite ett tag.

Gillar den skarpt, men flera sådana här på raken är inget för mig! Theorins Ölandskvartett Skumtimmen, Nattfåk och Blodläge får snällt vänta på mig.

Den var inte bra

Jag inviger härmed en ny kategori ”Den var inte bra”.

Idéen föddes när jag var inne på Lena Bn’s blogg och såg att hon hade en, jag kallar det, kategori som heter Uppgivna högen. Självklart skall ju min uppgivna hög heta Den var inte bra. I denna kategori tänker jag samla de böcker jag börjar läsa men som jag sedan ger upp av olika anledningar. Skall försöka motivera min avoghet inför varje titel men det är inget jag lovar. Böcker som hamnar i denna kategori kanske inte kommer befinna sig här för evigt. Kanske är det inte rätt tidpunkt just nu. Och bara för att jag inte gillar så behöver den ju inte vara mindre bra. Skriv gärna vad ni tycker om ni läst någon av de jag dissar, särskilt om ni gillat!

Till saken hör att jag är ganska snabb med att förkasta böcker. Det finns ju så många andra att välja :)

Först ut är följande trio, vilken jag samlat på mig under den senaste veckan.

1. Ligg hos mig av Joanna Briscoe. Verkade bra till en början men det händer ju inget. Lade ner efter cirka 50 sidor. När det gäller deckare/thriller vill jag gärna att de skall suga tag i mig direkt. Jag känner kalla kårar komma krypande över ryggen men författaren lyckas inte hålla mig kvar.

2. Gun-Britt Sundströms Maken – en förhållanderoman. Tog med den på campingturen förra veckan. Och blev besviken igen… Det var nog tredje försöket. Denna gång hade jag fått för mig att jag inte ens försökt mig på den tidigare. Haha! Knäppt! Varför jag inte gillar den? Jag vet inte, det är någon känsla jag får som gör att det känns fel.

3. Fick detta tips från kollegan och bokvännen Henrik på Olika sidor för några veckor sedan och tyckte det lät bra. Men som den skräckälskare han är borde jag förstått att denna bok nog inte var något för mig. Medan floden stiger av Henrik Kullander läggs åt sidan med samma motivering som nummer 1…jag vill gärna att de skall suga tag i mig direkt. Jag känner kalla kårar komma krypande över ryggen men författaren lyckas inte hålla mig kvar.

Så det var de tre första. Nu skall det skrivas om de lästa böckerna!

I återlämningslådan

image

Hade besök av vänner på grillafton här igår. Regnet öste ner men vad gör väl det i goda vänners lag! De hade tidigare lånat en påse böcker och nu var det dags för återlämning på biblioteket DENVARBRA! På bilden ovan ser ni Gomorra av Saviano, Glasbruket av Indridason, Sundströms Maken, Marklunds Sprängaren samt Weldons Kärlekens lust och vånda. Jag blev osäker på om jag läst Maken. Det får nog bli en paus när det gäller Jacobs värld av Picoult, som jag läser nu, för denna förhållanderoman. Läste Sundströms För Lydia för några år sedan och gillade mycket!

Förutom all skönlitteraturläsning i sommar

skall jag grotta ner mig i denna!

Återkommer med mina bokönskningar!