Norrtullsligan av Elin Wägner

I söndags var denna bok smakbiten här på denvarbra. Då skrev jag detta:

Boken skrevs redan 1908 och tar upp ett problem/fenomen som vi fortfarande idag år 2012 diskuterar. Elin Wägner blev med denna bok en frontfigur i jämställdhetsdebatten i början av förra århundradet. Kan inte mer än buga och tacka!

Boken handlar om fyra unga kvinnors liv vid 1900-talets början. De arbetar som kontorister i Stockholm och kallar sig Norrtullsligan. Ligan består av Elisabeth, Baby, Eva och Emmy och vi får följa deras yrkesliv, vänskap och förälskelser. De delar bostad och här spirar upproret och en längtan efter ett annat sätt att leva.

Smakbiten kommer från sidan 44 när tjejerna diskuterar giftermål:

”- Du skulle vara gift, Baby, så här passar du bättre än på F.B. (kontoret där hon jobbar)
– Ja, men tror ni då, jag får den jag vill ha? frågade Baby, alldeles som om de skulle kunnat se in i notarien och framtiden.
– Nej, Baby, sade jag, man får aldrig den man vill ha, men man kan möjligen få den en annan vill ha, och det är lika bra, nästan bättre.”

***

Idag är det dags för en recension som jag gått och funderat på några dagar. Tjejerna i Norrtullsligan kämpar i det tysta och faller till föga en efter en. De tror de skall bli lyckliga bara han med stort H kommer i deras väg. Boel Hackman, litteraturvetare, har sagt: ”Norrtullsligan är en klassiker bland stockholmsskildringar. Det är samma frågor nu som då: hur ska den moderna, självförsörjande yrkeskvinnan förena oberoende och självförverkligande med friheten att älska på lika villkor?” Läs också hennes efterord i boken (jag har Podiums utgåva från Stockholm läser, ISBN 978-91-89196-50-6)

På julaftons kväll när tjejerna fått undan efter firandet då de även haft besök av flera andra tjejer filosoferar Elisabeth:

”Så småningom lägrade vi oss alla tillsammans ungefär som herdarna på marken. Baby och jag på braskuddar, fårskinn och aftonkappor medan våra gäster efter mycket krus sträckte ut sig i våra sängar och soffor. Vi hade inte hjärta i oss att låta dem gå hem och lägga sig i sina dystra, ensliga rum, den natten. -Det var inte mycket religion i vår jul, men där fanns rätt mycket rörande vänskap och en smula osjälvisk uppoffring och ävenledes ett visst hjältemod, ty alla voro glada, fast ingen var gift.” (s.77)

…fast ingen var gift. Ja jisses. Är du inte gift kan du inte vara glad! Hur långt har vi kommit egentligen? Hur jämställda har vi hunnit bli nu hundra år senare? Läs boken och fundera på det du!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s