Jag bjuder på en smakbit denna söndag!

Det har varit lite dåligt med smakbitar från mig det senaste. Mari på Flukten fra virkeligheten är ihärdig och ber oss om smakbitar samtidigt som hon själv ger oss sina. Trevligt! Nästan varje gång jag kikar in på vad alla andra tipsar om blir det en, eller flera nya böcker som jag önskar läsa. Det är ju på gott och ont det där. Bokhögarna bara växer och växer. Jag bär böcker fram och åter till biblioteket som en annan boknörd. Men vad gör det, jag trivs med det!

Först lite om vad Smakbit på söndag är om du känner för att vara med:

Hvordan delta på en ”En smakebit på søndag”?
  • Skriv en bloggpost hvor du deler noen valgfrie setninger fra boken du leser nå.
    OBS! Vennligst ingen spoilere. Legg inn linken til ditt innlegg i linkefunksjonen på denne siden for å få besøk av andre ”En smakebit på søndag”-deltakere/lesere.
  • Du behøver ikke å følge noen fast formel på innleggene dine, her er det bare å slå seg løs :)
  • Twitrer du postene dine så bruk gjerne hastagen #smakebit.
  • Utfordringen er inspirert av den engelske bloggen Should Be Readings faste utfordring Teaser Tuesday.

Och så lite ur boken jag läser just nu.

Där stod Vivian med sina listor på vad som var hans och vad som var hennes. Inte ens bouppteckningsmannen brydde sig om dem. Hennes arv, hennes barndoms käraste ting tog han. Den nya frun skulle duka till fest med silverbestick från Vivians hem , på ett bord med skiva av päronträ. Själv vägrade han att redovisa sin ekonomi. Det var fräckt att ens komma med en sådan begäran. Han förhalade, smusslade undan, ljög – ivrigt uppbackad  av sin advokat, herr Södermark, som inte ens drog sig för att följa  efter Vivian på gatan för att förmå henne att ge upp. Underhåll till Janet var det enda Börje inte kunde slingra  sig undan, men också det blev det minsta lilla. till slut gick det till  tvångsskifte. Vivian vägrade skriva under. Hon gav aldrig upp. Krampen blev permanent. Och deras gemensamma vänner, som hon haft så roligt med och litat så mycket på, visade sig vara hans vänner, inte hennes. De slutade höra av sig. Det var hans liv hon levt. Sålunda förlorade hon allt.” (s.74)

Boken ifråga heter Fru Björks öden och äventyr och är skriven av Jonas Gardell redan 1990. Boken handlar om fru Björk och hennes man som skall skiljas. Det är sent 60-tal, eventuellt tidigt 70-tal (tror jag) och det är en bild långt bort från jämställdhet som beskrivs. Samtidigt som det är tragiskt, vi har inte kommit så långt som vi tror när det gäller jämställdhet, är det en ganska komisk berättelse jag läser. Gardell har förmågan att skriva i bilder och jag ser denna Vivian framför mig och småler. Ser fram emot fortsatt läsning!

8 thoughts on “Jag bjuder på en smakbit denna söndag!

  1. En ”fæl” smakebit! Det hørtes ut som en virkelig håpløs og grusom situasjon å være i! Det er godt der er humor i boken!
    Ønsker deg en fin søndagskveld!

    • På något sätt blir det tragiska så komiskt att jag sitter och småler när jag läser. Får man det?! Le åt andras olycka liksom. Gardell är ett litterärt proffs tycker jag. Tänkte plöja hans produktion och så vill jag se om De osynliga!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s