I postlådan vid hemkomst

image

…låg den där! Trevligt mottagande efter första dagen på jobbet efter tre och en halv veckas sjukskrivning.Ska bara läsa ut några påbörjade böcker först, sen beger jag mig till Drömbokhandeln. Höga förväntningar, måtte de infrias!

Annonser

Snusk – första berättelsen

Alan Bennetts bok Snusk – Två osedliga berättelser består av två berättelser Mrs Donaldson blommar upp samt Skyddandet av Mrs Forbes. Här kommer en kort kommentar på Mrs Donaldson blommar upp.

Mrs Donaldson är relativt nybliven änka. För att dryga ut pensionen arbetar hon på universitetssjukhuset som skådespelerska (vet inte vad det heter egentligen) då läkarstudenterna skall träna sig på patienternas låtsade åkommor. Mrs Donaldson har ändå svårt att få pengarna att räcka till så hon bestämmer sig för att hyra ut ett rum i huset till ett par. Vissa månader har de också svårt att få pengarna att räcka. Ett månadsslut frågar de om de kan få betala i natura… Så blir det och Mrs Donaldson får agera publik medan paret utför sin älskog. Detta inträffar några gånger men efter ett tag flyttar paret ut då de skall studera och arbeta vidare på annan ort. Mrs Donaldson bestämmer sig för att inte hyra ut fler gånger men en dag står ytterligare ett par utanför dörren och är intresserade av rummet. Det visar sig att de känner det första paret…

Jag vet inte vad jag hade förväntat mig egentligen. Den är lite smårolig. Jag undrar om detta händer i verkligheten eller om det bara är något som förekommer i folks fantasier. Berättelsen går snabbt att läsa, den är på dryga hundra sidor. Det roligaste/bästa är egentligen Mrs Donaldsons våndor inför att folk runt omkring henne skall förstå vad hon sysslar med. Jag känner igen Bennetts sätt att skriva på när jag jämför med hans Drottningen vänder blad som jag läste för ett tag sedan. Men drottningen vinner! Återstår att se om berättelse nummer två imponerar mer på mig.

Har du läst Bennett? Vad är din åsikt?

 

 

 

 

Easter Parade av Richard Yates

I vår läsecirkel Libri Clava skall vi till nästa gång läsa en, eller flera om man så vill, titel av Richard Yates. Jag har valt Easter Parade då den lockade mest när jag läste vad de olika böckerna handlade om. Och vilket bra val det blev! En riktigt bra, men också tragisk bok. Men det gör liksom inget att den är tragisk, Yates skriver så proffsigt, så vardagligt att man riktigt känner misären, det gråa, de olyckliga människornas känslor. Jag gör mig en film under läsningen gång!

Richard Yates levde mellan 1926-1992 och vad jag förstått är det egentligen efter hans död han blivit riktigt erkänd som författare. Bak på boken står ”Richard Yates betraktas som en av  de riktigt stora och inflytelserika amerikanska 1900-talsförfattarna. Han har blivit särskilt hyllad för sin förmåga att skildra olyckligt medelklassliv genom fenomenala karaktärsskildringar.”

Till boken. I fyrtio år får vi följa systrarna Emily och Sarah Grimera, vilka inte har mycket gemensamt förutom de ständiga besvikelserna de råkar ut för i livet. Emily är den intellektuella stadsmänniskan som söker kärleken men enbart lyckas få till stånd tillfälliga affärer. Sarah, den sötare och mer konventionella av de två, gifter sig tidigt och får barn tillsammans med, visar det sig, en inskränkt och förtryckande make. Deras rastlösa och nervösa mor, Pookie, har fullständig avsaknad av insikt om hur andra tänker och känner. När romanen inleds på 1930-talet lider bägge systrarna ännu av föräldrarnas skilsmässa. Kort därefter dör fadern och Emily och Sarah försöker på var sitt håll hantera sin egen osäkerhet. Sarah skaffar sig det perfekta hemmet medan Emily går från den ena bedrövliga kärleksaffären till den nästa. Hur hon än gör tycks hon bli lämnad och övergiven. Samtidigt börjar hon inse att Sarahs tillvaro knappast är en idyll – snarare tvärtom (lånat från Bokus).

Flickorna är i barndomen ofta ensamma. Pookie tycker att de skall klara sig själva, Sarah får ofta ta hand om sin yngre syster. Inte alltid så populärt. Att de inte kallar sin mor för mamma utan för Pookie känns för mig också som ett avståndstagande från moderns sida.  Tidigt får jag också känslan av att Emily lever i skuggan av både sin mor och syster. Vid flera tillfällen märker man också som läsare att även fadern favoriserar Sarah. Emily funderar när de fått besked att deras fader avlidit:

”Åh, vad jag gruvar mig för att ringa Sarah”, sa Pookie. ”Hon har alltid varit pappas lilla flicka.” Till slut ringde Pookie ändå, och trots att Emily bara hörde hennes del av samtalet förstod hon att Sarahs sorg var omedelbar och djup. Men om Sarah alltid hade varit pappas lilla flicka, vems lilla flicka var då Emily?” (s.63)

Att inte ha blivit sedd, uppskattad och fått utveckla en självkänsla är något Emily får betala för hela sitt liv. Vid flera tillfällen svarar hon ‘Jag förstår’ när hon egentligen inte förstår någonting. När en romans med en sjöman tar slut och han samtidigt berättar att han är bisexuell, är Emilys svar ‘Jag förstår’ men nästa tanke som kommer till henne är ”Och när i all världen skulle hon lära sig att sluta säga ‘Jag förstår’ om sådant  som hon inte alls förstod?” (s.93) Det är rörande men samtidigt ”gulligt” skrivet. Jag känner för Emily, jag vill att det skall gå bra för henne. Hon utsätts för, eller ibland utsätter sig sjäv för till och med, många svek, förluster och upplevelser men någonstans ser jag att hon kommer att komma igen som en starkare människa. Räddningen för Emily kan skönjas i slutet av boken, jag hoppas jag har rätt!

När det gäller Sarah går hon sin mors väg i mångt och mycket. Hon tar till alkoholen, det är ingen ursäkt men det kan nog vara ett sätt att överleva då hennes make inte behandlar henne som man borde. Sedan är frågan den om det är rätt sätt att komma undan ett problem. Nej, tror inte det. Det sociala arvet får ta stor plats i denna bok och det är jag övertygad om att det gör i allas liv.

Mitt alfabet består av A N och P

Ambitionen var att under året tillverka en lista kallad Från A till Ö 2012. Där skulle jag med jämna mellanrum presentera 2-3 författare per bokstav och lite om någon eller några böcker som de författat. När snart en tredjedel av året gått och jag bara skrivit ihop tre bokstäver är det dags att lägga ner denna utmaning. Att inte få gjort det stressar mig. De inlägg jag gjort ligger kvar och är sökbara bland etiketterna med orden ”Från A till Ö”. Så, nu är det dags att ta tag i hyllvärmarna!

Jag ska ge dig världen – Chufo Lloréns
Boktjuven – Markus Zusak
Norrlands svårmod – Therése Söderlind
Kärleken i Julia Anderssons liv – Åsa Moberg
Undantaget – Christian Jungersen
Hoppas – Åsa Anderberg Strollo
Toffs bok – Kalle Dixelius
Stockholm Rosé – Sophia Wolf Lösnitz
Böcker inom och omkring oss – Aidan Chambers

 

Ikväll blir det Snusk!

Fick hem Alan Bennetts Snusk – två osedliga berättelser idag, hade köat ett gäng veckor på biblioteket. Gillade Drottningen vänder blad mycket starkt. Den hade många fina citat som jag tog med mig. Undrar hur denna bok är? På Bokus skriver man:
”I Alan Bennetts historier utspelas oväntade sängkammarberättelser bakom medelklassgardinerna. Författaren serverar överraskande avbrott i vår triviala vardag genom något obestämt slipprigt.”

Vi får se vad detta kan föra med sig. Lovar att återkomma med en kommentar. Trevlig kväll!

Första meningen i boken

Påhittade nöjen har en utmaning till oss där det gäller att känna igen hennes favoritböcker genom att hon ger oss första meningen i respektive bok. Det är inte lätt, jag kunde en av hennes…!

Här kommer mina första meningar. I och med att jag lånar de flesta böcker jag läser fick jag gå lös på bokhyllefavoriterna istället. Alltså, vilka böcker är det jag gillar? Facit kommer om någon vecka så klura på!

1. ”Jag hoppas, att jag ska kunna anförtro dig allt, så som jag hittills aldrig har kunnat åt någon, och jag hoppas, att du kommer att bli ett stort stöd för mig.”

2. ”Första onsdagen i varje månad var en Absolut Gräslig Dag – en dag man måste invänta med fasa, uthärda med mod och glömma fort.”

3. ”Vi seglar ut från Vaxholm i en liten gul, fet plastbåt som Markus lånat.”

4.  ”Marx har förändrat min världsbild totalt, förklarade Antoine Pallières i morse, en ung man som i vanliga fall aldrig bevärdigar mig med ett ord.”

5. ”Texten dök för femtioelfte gången upp i displayen och för samma gång i ordningen klickade HP irriterat bort den.”

6. ”Puti. Katten hette Puti. När vi ropade på henne över balkongräcket ändrades hennes namn till Tipu.” (tog med tre meningar, första sade inte så mycket, inte andra heller…!)

7. ”Jag var trettiosju när det hände och satt ombord på en 747:a.”

8.  ”Jag har gjort mitt bästa för att smälta in.”

9.  ”Mobiltelefonen summede i vindueskarmen.”

10. ”Jag visas in i ett litet dystert rum och blir ombedd att sätta mig där och vänta.”

Tips, en titel är på danska och en titel är facklitteratur. Se så, gissa på!

Dubbelexponering – Suzanna Dilber

Läste ut boken igår morse och känner mig nog fortfarande inte redo att skriva om mina intryck. Jag vill ändå inte vänta längre för lästa böcker är en färskvara för mig så jag gör ett försök nu i alla fall.

Jag klipper in bokens handling här, lånat från Forum Bokförlag. ”En gift tvåbarnsmor får veta att hennes man har bedragit henne i flera år med en mycket yngre kvinna. Livet som hon trodde var så stabilt tvärvänder, hon kraschlandar men försöker sedan få tillbaka kontrollen över tillvaron. Hon flyr långt bort från allt det välbekanta och hyr på ren impuls ett fallfärdigt hus på Gotland. Där kastar hon sig in i det praktiska arbete som krävs för att få huset beboeligt och avskärmar sig från människor, tankar och känslor. Det hade kunnat fungera – om det inte varit för de påträngande drömmarna.

Samtidigt har en ung skådespelerska sedan lång tid tillbaka ett förhållande med en äldre, gift man. Livet är en ständig väntan på någon som inte hör av sig, kanske hör av sig eller hör av sig alldeles för sällan. Ändå är han det enda som betyder något. Hon har slutat röra sig framåt och sitter fast i en omöjlig situation. Hon som aldrig skulle bli den andra kvinnan, han som snart skulle lämna sin fru, passionen som var för stark att stå emot. Men han gör aldrig sitt val och hon börjar förstå att det kanske är hon som måste välja, för sin egen skull.

Två kvinnor, två röster. Ur deras olika perspektiv skildras dramat i vardagen och hur hela livet kan förändras i ett slag. Dubbelexponering är en drabbande roman om vad kärlek är, eller inte är.”

Ja så långt är allt bra. Jag tänkte att jag efter att ha skrivit och publicerat detta inlägg skall surfa runt och läsa andras recensioner av denna bok. Orsaken är att jag inte riktigt förstår varför boken slutar som den gör. Lite längre ner kommer en liten spoiler men jag varnar innan om du vill förbli ovetande om slutet. Men vi börjar från början. Den gifta tvåbarnsmodern Josefin känner jag direkt  förtroende för. Hon reagerar som sig bör (tror jag) när hon får reda på att hennes man varit otrogen de senaste tre åren. När det visar sig att deras gemensamma vänner känner till makens romans blir Josefin helt galen. Och tur är väl det.

Parallellt med Josefins berättelse får vi följa Disa. Det är hon som är älskarinnan. Till en början i kortare kapitel, men senare i allt längre, får vi bekanta oss med hennes längtan efter kärlek och tvivel i att vara älskarinnan, den andra. När blir han hennes, på riktigt? Det är här jag börjar fundera på om jag missat något drastiskt under min läsning. Kvinnan i älskarinnerollen verkar helt plötsligt heta Ella. Eller är de två olika personer? Hmm, vad hände? Dilber låter Disa/Ella (?) få mer och mer plats i boken (mätt i antal sidor) vilket jag inte är så förtjust i, men jag kan förstå berättarknepet och titeln får sin förklaring. Josefin får mindre plats, men hon växer, psykiskt, trots det som skett mycket tack vare väninnan Mika som finns där i vått och torrt.

Min förvirring återstår dock. Läs inte detta avsnitt nu om du inte vill veta slutet, avslöjar det inte helt, men om du vill läsa boken vill du nog inte ha läst det här! Är det upplagt för en fortsättning i och med att de två kvinnorna träffas vid stranden? Blir de vänner? Kommer de att förstå att de har upplevt ”samma historia” fast från olika håll? Boken väcker många frågor som jag skulle vilja haft svar på. Kanske kommer en fortsättning, vad vet jag.

Sammanfattningsvis är det en helt okej bok. Den driver framåt och jag vill veta hur det fortsätter, det leder till att jag läser denna bok under ganska få dagar. Rusade jag igenom boken för fort, var det det som gjorde att jag missat något med Disa/Ella?  När jag läser en bok är ett mått på hur bra den är hur många citat jag skriver ner och sparar. I denna bok blev det inte ett enda. Det förvånar mig lite för den var i alla fall en trea på en femgradig skala. Jag tycker om att läsa om böcker som tar upp denna problematik. Skulle behöva diskutera den i den läsecirkel  eller med er bloggvänner. Har du läst Dubbelexponering? Vad tyckte du?

Dags att surfa runt och kolla hur andra bloggare och recensenter tänkt kring boken. Kanske blir jag klokare.