Cynisk romantiker av Åsa Grennvall

En serieroman. Hm, den första tecknade serieromanen jag överhuvud taget tyckt om är Lapidus Gängkrig 145. Jag tror jag gillade den för den påminner om Snabba Cash så det var enkelt att hänga med. Annars är jag inget seriefan. Nu har jag plöjt Grennvalls Cynisk romantiker med samma resultat.

Det är svart och bitvis humoristiskt. Lite galenskap. Och så är det underhållande på något konstigt vis. Det är livet rätt upp och ner. På baksidan skriver förlaget att det handlar om ”osäkerhet, kärlekstörst och en livsglädje som gått vilse.” Och visst är det så. Tjejen i serien letar så febrilt efter Han med stort H att hon förnedrar sig själv, hon hamnar på botten. Sedan är det bara en väg, upp. Men det tar tid.

I ett samtal med sin KBT-psykolog gör denne en liknelse mellan livet och att åka tåg. KBT-psykologen säger ”Människor reser med dig hela tiden. Men så kommer du till en ny station och då kanske några stiger av, och då måste du låta dem göra det. Men några nya kanske stiger på och de som steg av kanske kliver på vid en station senare i livet.” Tjejen köper liknelsen men vill byta ut tåget mot en buss som hon kör själv. ”Jag skulle nog säga att livet är som en buss istället. Den kan man liksom ratta själv. Inget spår jag måste följa. Och jag kan stanna till när jag vill. Var jag vill.”

Det är mörkt men det är också djupt. Och bra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s