Geim eller Norrlands svårmod

Nej, det går ju inte. Och jag behövde inte heller välja, som tur var egentligen. Började i helgen att läsa Norrlands svårmod av Therése Söderlind. En roman om ett försvinnande är undertiteln och även om DET inte skett än ger mig boken redan nu kalla kårar. Boken verkar riktigt bra, Söderlind bygger upp en stämning, en inte lustfull väntan på det värsta. En bok som kräver mod att läsa verkar det som.

Har varit på facklig kurs i två dagar vilket också innebar övernattning. Och Söderlinds bok skulle så klart med. Men av någon anledning, kanske morgonstressen, väcka ungar, ordna frukost, packa för övernattning…, glömde jag den hemma. Mina kollegor från andra fackförbund förvånades över hur jag, bibliotekarien!!, kunde glömma boken hemma. Som tur var hade de två relativt välfyllda bokhyllor på hotellet så efter incheckning kollade jag in böckerna. Och där stod den, Anders De La Mottes Geim,. För någon vecka sedan bar jag hem dem från biblioteksfilialen här i samhället för jag tyckte maken kunde läsa den. Trodde inte det var något för mig nämligen, så han kunde ju läsa den och berätta för mig hur den var. Jag lånade med den till rummet, började läsa vid sängdags och kunde inte släppa den förrän midnatt. Så var det med det. Lika fast som HP i boken blir vid ”Spelet”, lika fast är jag i boken. Spännande! Boken ställde jag snällt tillbaka. Den fanns ju redan hemma!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s