Att läsa en bok som egentligen är bra men som jag har svårt att tycka om

Läser en bok skriven av en av de överlevande från tsunamin julen 2004. Boken är …och himlen var oskyldigt blå av Charlotta Ölander. Hon och hennes sambo stannade kvar en vecka efter katastrofen och arbetade som volontärer. Boken beskriver den frustration de upplever otaliga gånger då ”Sverige” inte verkar förstå det allvar det faktiskt var. Jag blir ledsen över att läsa att vårt land inte verkade göra allt och lite till för att hjälpa. De som klarade sig någorlunda från skador, både fysiska och psykiska, och samtidigt hade ett driv klarade sig bättre och kunde även hjälpa andra – precis som Charlotta och hennes sambo gjorde. Att jag har svårt att tycka om boken har troligen att göra med att Charlotta lyckas förmedla sina negativa upplevelser på ett bra sätt, så bra att det blir till ett dåligt samvete hos mig som hade det så bra, länge ovetande om det kaos som rådde. Som jag fortfarande egentligen inte vet något om.
Två andra titlar som beskriver tsunamin men mer personligt då båda författarna förlorade anhöriga är Pigge Werkelins Klockan 10.31 på morgonen i Khao Laka samt Malin Sävstams När livet stannar, en berättelse om att överleva.

Posted from WordPress for Android

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s